Läs senare

Det finns inga porrfilter i barnens huvuden

DebattVarför går hälften av landets lärare med på att arbeta i miljöer där den digitala utrustningen saknar filter mot pornografi, mord och avrättningar? Elever har rätt till modiga pedagoger som vågar säga ifrån till digitaliseringsivrarnas tal om "filter i huvudet", skriver jämställdhetsstrategen Marcus Svensson.

Om debattören

Marcus Svensson

Jämställdhetsstrateg och före detta gymnasielärare

I sagan syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder ett magiskt tyg som gör att mindre begåvade personer inte kan se det. I själva verket använder de inget tyg alls, men eftersom ingen vill framstå som mindre begåvad låtsas alla att de ser ”kläderna”, och kejsaren vandrar omkring naken. Ett litet barn utropar dock: ”Han har ju inga kläder på sig!”

Bokens sensmoral används för att symbolisera hur människor anpassar sig till gruppen, även när det är uppenbart för dem själva att gruppen har fel. Att liksom barnet utbrista ”Kejsaren är naken!” innebär att påpeka något som alla kan se men ingen vågat säga.

Illustration: Colourbox

Skolans nya kläder är den digitalisering som nu sker, i alla åldrar och på alla nivåer. Detta fast bara hälften av Sveriges skolor har filter mot allt det som finns på nätet och som inte ska ses av barn och unga – pornografi, våld, mord, avrättningar et cetera.

På de andra skolorna har huvudmännen av så kallade IT-konsulter fått höra att ”filtret ska sitta i huvudet på barnen”, och huvudmännen har köpt den motiveringen. Men motiveringen är inget magiskt tyg och argumentet är falskt! Filter i huvudet på barn är en omöjlighet.

Vår hjärna är fullt utvecklad kognitivt vid 15–16 års ålder men psykosocialt är den inte färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern. Det är därför vi har lagar för att skydda barn från sådant som de inte kan och ska behöva ta ansvar för, som tobak, alkohol, att köra bil och så vidare. Det är också därför vi benämner dem som minderåriga i lagtext.

Lärarens uppdrag är komplext, det vet vi. Att målen är otaliga och ibland till och med står i konflikt med varandra likaså. Men vi måste ändå kunna vara överens om några grundläggande saker: I förskola och skola förvarar och utbildar samhället sina barn medan deras föräldrar är på arbetet. De som arbetar i skolan är ansvariga för barnens omsorg och utveckling medan barnen befinner sig där.

Har kampen om förstelärarbelöningen gjort pedagogerna till inställsamma byråkrater?

Detta borde också medföra att vi är överens om att de som ska arbeta med barnen ska vara experter på barns behov och barns utveckling, eller? Om svaret är ja – hur har då hälften av Sveriges lärare kunnat gå med på att arbeta i miljöer där den digitala utrustningen saknar filter?

Har fokus på meritvärden, formativ bedömning, kollegialt lärande och digitalisering gjort pedagogerna målblinda? Jämför med ingenjörerna på känt tyskt bilföretag som i ambitionen att sälja fler bilar manipulerade avgastest. Eller har kampen om förstelärarbelöningen gjort pedagogerna till inställsamma byråkrater?

Oavsett vilket som är svaret så avslöjar porren i skolans datorer att något är fundamentalt fel i skolans organisation. Barn har rätt till modiga pedagoger som tar i från tårna och ropar: ”kejsaren är naken” när så uppenbarligen är fallet.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin