Läs senare

”Det kanske blir några A:n i vår”

Frida Arvidssons sexor fick betygen B–F. Hon tycker att lärarna fått för lite fortbildning och upplever att även Skolverket famlar i sin bedömning.

12 Feb 2013

Bild: Mats Bogren
 
– Jag satte allt utom A. Det var ingen av eleverna som uppnått den nivån i alla kunskapskrav vilket kan bero på att de läst efter Lgr 11 så kort tid. Men jag hoppas kunna sätta något A i vår och då blir de nationella proven ett bra stöd.
Frida Arvidsson är 32 år, tog lärarexamen 1–7 för nio år sedan och är nu klasslärare i en sexa på Ulrikaskolan i Ulricehamn. Klassen har 26 elever och hon är ansvarig för hälften av ämnena – matematik, kemi, fysik, biologi, teknik och bild.

En del fortbildning har hon fått. I början av höstterminen var hon på en heldags betygskonferens i Skolverkets regi i Göteborg. Den var väl bra, säger hon, även om hon kan tycka att det som presenterades skapade frågor som Skolverket inte hade svar på. Till exempel om hur hon skulle tänka kring kunskaper som eleven visat i tidigare årskurser och vad värdeorden står för.

– De lyckades inte formulera några konkreta exempel utan sa att det måste finnas utrymme för varje lärares professionella bedömning. Samtidigt säger de att detta ska skapa likvärdighet. Det känns som om även Skolverket famlar, säger Frida Arvidsson.

Kommunen hade en uppföljning av betygskonferensen och då blev Frida Arvidsson utsedd att vara med i en grupp som skulle planera en studiedag för samtliga betygsättande lärare i årskurs 6 i Ulricehamn. Den hölls i november och blev det första, och hittills enda, fortbildningstillfället för många.

– Det var för lite, för sent och väldigt stressigt så nära inpå betygsättningen. Det blev också tydligt hur olika långt vi kommit på olika skolor, trots att vi är i samma kommun.

På hennes skola är de fyra lärare i två sexor som har diskuterat mycket. De har bland annat analyserat elevsvar tillsammans för att bedömningen ska bli så likvärdig som möjligt.

– Jag efterlyser mer tid till sådana diskussioner för det är jättegivande.

Frida Arvidsson vågar inte tänka på hur mycket fritid hon har lagt ner på inläsning av bedömningsstöd och kommentarmaterial, på att skriva pedagogiska planeringar och konstruera uppgifter som mäter elevernas förmågor. Och så analysen och dokumentationen efteråt.

Trots allt arbete kände hon sig inte helt trygg som betygsättare. Hon efterlyser mer kompetensutveckling. Framför allt tänker hon på de arbetskamrater som nu undervisar i fyran och femman.

– Hur är det tänkt för dem? De har inte fått något alls. 

ur Lärarförbundets Magasin