Läs senare

Dubbla roller, sämre villkor

Fritidspedagogen Pelle Svensson gör alltmer lärarjobb, men med sämre
villkor än kollegerna i arbetslaget. När lektionerna är slut väntar fritids.

29 apr 2010
Dubbla roller, sämre villkor
Fritidspedagogen Pelle Svensson har ansvar som en vanlig lärare, men med betydligt sämre villkor. Bild: Ola Torkelsson

Är det bra, Ayla? Något du vill ta upp, Fikret? Vad ska du göra i helgen, Emilia?
Det är fredag förmiddag på Augustenborgsskolan i Malmö. Jag har bett att få följa med fritidspedagogen Pelle Svensson under en arbetsdag och nu har han 90 minuter social och emotionell träning, SET, med sina treor. Lektionen hålls i den gamla gymnastiksalen som byggts om till fritids.
I väggskåpet väntar böckerna, Birgitta Kimbers »Livsviktigt« och blå skrivhäften. Veckans kapitel heter »Presenten« och handlar om givandets och tagandets svårigheter. Efter ett litet samtal får gruppen i uppgift att skriva om någon gång när de blivit besvikna över en present. De sprider ut sig i rummet och jobbar på, mer eller mindre koncentrerat. Efter tio minuter får Mak läsa upp det han skrivit:
— När jag fyllde sex fick jag en legoborg av mamma.  Nästa år fick jag en likadan av pappa. Jag ville inte säga något på kalaset för att inte såra honom så jag sa det en vecka efter. Han blev ledsen men det gick ändå bra.
— Du hanterade situationen genom att spara på besvikelsen, berömmer Pelle Svensson.

Han har redan hunnit ha ett möte med arbetslaget på morgonen. Det ansvarar för de 58 eleverna i år 3 och består av honom själv och tre lärare. De är mentorer för 14—15 elever var, skriver individuella utvecklingsplaner (IUP) och håller i utvecklingssamtal.  
— Numera är vi alla lärare,säger Pelle Svensson och ler.
Han har tolv timmar undervisning i veckan — i SET och idrott och hälsa. Han har en valbar kurs på fem poäng i idrott och en sjupoängskurs i hälsa och  miljö i sin fritidspedagogexamen. Inom kort ska han skriva 58 omdömen i idrott och hälsa.
Tanken är att arbetslaget ska ha en diskussion om pedagogiken och IUP:erna. Men den gemensamma mötestiden äts upp av praktiska frågor. Att hinna gå igenom alla mentorselever är en utopi. Det blir att var och en sitter med sitt om det inte är något alldeles speciellt.
Fritidspedagogerna har fått en och en halv timmes utbildning i IUP-skrivning.
— Jag förväntas kunna det här nu, säger Pelle Svensson som sitter med planer och omdömen hemma på kvällarna.

Att fritidspedagogerna ska ta samma ansvar som lärarna på Augustenborgsskolan är en nyordning som infördes i höstas. Syftet var, enligt skolledningen, att få mindre mentorsgrupper och fördjupa kontakten med varje elev. Systemet infördes under protester från fritidspedagogerna.
För trots arbetsuppgifterna har de varken lärarnas lov, förtroendetid eller lön.
Det Pelle Svensson har är: 39-timmarsvecka, fem veckors semester och 23 800 kronor i månadslön (medianlönen för en 1—7-
lärare i Malmö var i november 2009 mellan 25 000 och 26 000). Där lärarna har förtroendetid har han tio veckotimmar på fritids.
Han har sex planeringstimmar i veckan, varav tre till mötena med skolarbetslaget, en och en halv timme till fritidsarbetslaget och lika mycket till egen planering. Den egna tiden går mest till det skolrelaterade, som att förbereda lektioner och svara på mejl.
De 20 timmar per termin som han har fått till att frånvarorapportera på skolwebben, skriva IUP:er och omdömen, hålla i föräldramöten och utvecklingssamtal räcker inte på långa vägar.
Lektionen är slut, det är snart lunch men först en vandring för att släppa ut benspringet. Pelle Svensson tar på pilotbrillorna, ett barn i vardera näven och resten på led bakom.
— Använd era sinnen, se, lyssna och lukta. Ni är tysta i tio minuter, okej?
Några påminnelser blir det. Alan är hungrig och tänker mest på spaghettin och köttfärssåsen som vankas denna dag.
Augustenborgsskolan är en F—9-skola med drygt 700 elever i stadsdelen Fosie. Huskropparna i rött tegel har mossa på taket och skvallrar om att skolan ingår i projektet Ekostaden Augustenborg. Bebyggelsen är blandad och både villorna i Sofielund, där kommunalrådet Ilmar Reepalu bor, och ett socialt utsatt område som Hermodsdal ligger nästgårds.
Modersmålen är 37 till antalet och i de yngre klasserna har 98 procent av eleverna utländsk bakgrund. Från år 4 har skolan musikprofil med intag från hela Malmö och där är det svenska inslaget större.
— Det här är nästa anhalt uppåt, efter Rosengård, säger Pelle Svensson som själv bor och har sina barn i skola i Tygelsjö, på gränsen till Vellinge. En annan värld.
Många av skolans elever har svåra hemförhållanden med kulturkrockar och föräldrar som är frånvarande på olika sätt. En del måste klara sig själva på morgnarna och har bara ketchup i kylen. De har långa dagar och är på fritids hela loven.
— För många är vi den enda tryggheten. Det händer att elever står och väntar utanför klassrummet bara för att se att jag kommer till skolan på morgonen. Först då kan de gå in till sin lektion.

— Det känns som om man jobbar på Vägverket, säger Pelle Svensson när han tar på den gula rastvaktsvästen från Ikea family. Under 20 minuter hinner han sätta i gång en fotbollsmatch, klättra upp på taket för att hämta ner en boll och plåstra om en flicka som slagit sig.
Efter rastvakten är det lunch igen. Den förra var pedagogisk, den här är hans egen.
— Jag dricker kaffe. Starkt. Ensam.
Han sätter sig i Puttes restaurang, som hör till skolan och där fritids äter frukost och mellanmål. Det är hans enda lugna stund under hela arbetsdagen och den är han rädd om.
På idrotten blir det brännboll denna vackra dag, därefter öppnar fritids. Pelle Svensson har schemalagd »ställtid« på 20—25 minuter för att förbereda eftermiddagens verksamhet. Men den försvinner tre dagar av fem.
 — Vi går ut och leker USA.
Två flickor, storkonsumenter av »Hollywoodfruar«, meddelar sina planer. Och att några vill gå ut är en förutsättning för att fritidsverksamheten ska fungera.
Flera rapporter från Skolverket och Skolinspektionen den senaste tiden visar att gruppstorlekarna på fritidshemmen fortsätter öka och att det pedagogiska uppdraget kommer i skymundan. Fritids lever inte upp till sin potential, tycker Skolinspektionen.

Augustenborgsskolans fritids har fyra avdelningar med totalt 190 barn. På avdelning gul där Pelle Svensson jobbar är det 77 barn på två fritidspedagoger. På avdelningen finns också två elevassistenter som har ansvar för var sitt barn med funktionshinder.
Även lokalerna är underdimensionerade. Den ombyggda gympasalen har visserligen rymd och högt i tak men det gör inte golvytan större. Det andra stora rummet vore perfekt som ateljé, om saker kunde ligga framme över natten, men är under skoltid NO-sal. Av de många skåpen längs väggarna förfogar fritids över några stycken i ena hörnet. I de övriga trängs mikroskop med provrör och uppstoppade fåglar.
— Vi har ingen plats att ha grejer, säger Pelle Svensson.

Denna dag tar han med ett gäng och spelar fotboll. Snart är 20 grabbar från år 1—6 i full gång på planen.
— Här är de som lugnast. Om de är inne är risken stor att det blir konflikter.
De ständigt växande grupperna gör att det blir mindre och mindre tid till att bekräfta varje barn. Han minns hur det var för tio år sedan — tre—fyra pedagoger på 40 barn.
— Vi kunde göra saker ute i samhället, åka till skroten, ha utflykter vid havet. DET var kvalitet.

Pelle Svensson är 37 och har jobbat på
Augustenborgsskolan sedan han tog sin
fritidspedagogexamen 1999. Yrkesrollen under skoldelen av arbetsdagen var luddig redan från början, tycker han. De första åren gick han bredvid läraren som resurs. Där-efter hade han halvklass i sju år och trivdes med det.
— Jag körde mycket med gruppdynamik. Att få till en bra grupp är jag bra på.
Han har ingenting emot att undervisa. Han älskar gympan och vet att han gör stor nytta när han har social och emotionell träning. Men ska han vara mentor för 15 elever vill han ha lärarnas villkor, inklusive förtroendetiden.
— Det är lärarna som tjänat på att vi fritidspedagoger fått en del av mentorseleverna. För oss har det blivit merjobb.
Egentligen tycker han att all personal, även lärarna, skulle vara på skolan 40 timmar i veckan.
— När man ser barnen hela dagen får man en helt annan relation till dem, en relation som våra elever behöver. Men det är inte populärt att säga detta, jag vet.
Utbildningen till fritidspedagog ska kortas till tre år i den nya lärarutbildningen. Och enligt regeringens nyligen presenterade legitimationsförslag blir dagens fritidspedagoger inte legitimerade, till skillnad från dagens lärare som ska få sitt leg med automatik.

Båda exemplen visar hur lågt hans kunskaper värderas, tycker Pelle Svensson.
— Man snackar om att höja vår status men det är rätt tydligt att det som är viktigt är att lägga allt krut på skolan.
Det är kortsiktigt att inte värdera den fria tiden, anser han. Om barnen utvecklas och mår bra på eftermiddagen, om de får en putt i rätt riktning i kompisrelationerna och om gruppen blir trygg smittar det sannolikt av sig även under skoltid.
Han har ett förslag:
— Vi fritidspedagoger kunde ansvara för den sociala biten av IUP, den är vi proffs på. Och vi kan vara med på en del svåra samtal som stöd för läraren. Då kommer vår kompetens till sin rätt.  
Klockan är tio över fyra och det är snart dags att göra helg. Pelle Svensson avslutar med att beskriva sitt jobb nästan som ett kall.
— Det är oftast glatt och positivt och man får så mycket tillbaka — nyfikenheten, förhoppningarna, alla frågor. Jag trivs som fisken i vattnet och nästan springer hit ibland. Men det vågar man ju knappt säga.
Varför inte?
— Jag får ofta frågan när jag ska gå vidare i karriären så det här är tydligen inte bra nog. Är det för att jag är man?

Ibland tänker han att det vore lika bra att läsa ytterligare ett eller ett och ett halvt år på lärarhögskolan och bli lärare en gång för alla.
— Men det är ju fritidspedagog jag vill vara och ärbäst på.

ur Lärarförbundets Magasin