Läs senare

”Dyslexi en naturlig följd av annat sätt att tänka”

INTERVJUSjälva lärarjobbet står i vänteläge just nu. Men tro inte att musikläraren Susanna Cederquist har släppt kontakten med skolan. Tvärtom!
Nyligen fick hon Dyslexipriset för 2019 – och hennes föreläsningar om dyslexi riktar sig i allra högsta grad till skolvärlden.

08 nov 2019
Bild: Elisabeth Ohlson Wallin

– Skolan har en otrolig makt när det gäller att ge elever en likvärdig och tillgänglig utbildning. Jag vill att lärarna och skolledarna ska se hela bilden av dyslexi. Att vi tar problematiken på allvar, men även styrkorna, säger Susanna Cederquist.

Dyslexipriset fick hon enligt juryn bland annat för att hon med sin egen dyslexi har ett ”inifrånperspektiv” och att hon som lärare och handledare har en pedagogs perspektiv och erfarenhet.

Själv blev hon medveten om sin dyslexi i tolvårsåldern och hamnade tidigt i en speciell ”läsgrupp”.

Beslutet att söka till lärarutbildningen hade ändå ingen direkt koppling till den egna problematiken, vad hon minns.

Man tänker mer i bilder, tredimensionellt, kreativt, i nya banor helt enkelt. Vi är olika och man ska inte hindras i sitt lärande.

– Men på något sätt fanns det väl där i bakgrunden. Jag ville veta om det fanns fler som jag. Jag märkte att jag läste noter långsammare och ville titta mer på det. Mitt examensarbete handlade därför om dyslexi och musik. Dyslektiker är inte sämre musikaliskt men det finns ofta skillnader i hur man väljer att lära sig musik.

Personligt

Susanna Cederquist

Ålder: 37.

Aktuell: Fick för sitt arbete under namnet ”En bild av dyslexi” nyligen motta Dyslexipriset på 25 000 kronor för sina insatser att uppmuntra och stimulera människor med läs- och skrivsvårigheter.

Fritidsintressen: Klättra och vandra i berg världen över.

Sedan tio år tillbaka arbetar hon med det generella förhållningssättet till dyslexi, ofta med skolpersonal.

– Att man har problem med att läsa och skriva är en naturlig följd av ett annat sätt att tänka och fungera. Man tänker mer i bilder, tredimensionellt, kreativt, i nya banor helt enkelt. Vi är olika och man ska inte hindras i sitt lärande på grund av att vi i skolan begränsar tillvägagångssätten.

En fråga som Susanna Cederquist brinner extra mycket för är den om nationella proven för klass 3 och 6. Kampen gäller att elever med dyslexi ska få möjlighet att få göra läsförståelseproven på sina effektiva sätt att läsa.

– Det är väldigt allvarligt att man på det här sättet riskerar att ge sjätteklassare sämre betyg för att man inte får ”öronläsa”. Jag skulle vilja säga att det är en systematisk utgallring av barn.

Frågan drivs på många nivåer. Bland annat pågår ett antal rättsprocesser där vårdnadshavare tagit strid mot kommuner som följt Skolverkets råd och inte tillåter ”öronläsning”.

– Folk tror inte det är sant när jag berättar hur det är. Men jag förstår också att kommuner inte vågar gå emot Skolverket. Nu jobbar vi för att medvetandegöra problemet och att Skolverket ska ändra sitt, enligt min uppfattning, föråldrade synsätt, säger Susanna Cederquist.

Fakta:

Susannas tre viktigaste saker som skolan bör göra för dyslexielever:

  • Ha ett förhållningssätt som ser hela bilden av dyslexi.
  • All text i undervisningen måste vara tillgänglig på minst två sätt.
  • Att skolan och eleven snabbt får koll på dyslexin så att eleven bättre förstår sig själv och skolan hur man ska arbeta.

ur Lärarförbundets Magasin