Läs senare

Förklarlig men olycklig ovilja mot grupparbeten

DebattSkolorna använder grupparbeten som undervisningsmetod men eleverna gillar dem inte. Det är anmärkningsvärt att de får lära sig så lite om hur man samspelar i grupp. De behöver kunskapen när de ska ut i arbetslivet, skriver författaren och föreläsaren Pia Moberg.

Om debattören

Pia Moberg

Författare och föreläsare

I skolans värld, inte minst i högstadiet och på gymnasiet, förekommer grupparbeten i olika ämnen. Grupparbeten har potentialen att utveckla sociala förmågor, lära våra elever att lösa problem i grupp, enas kring gemensamma texter och inte minst få en positiv erfarenhet av gemensam måluppfyllelse.

Vad kommer det då sig att alla barn och ungdomar jag talat med, inte minst mina egna tonårsdöttrar, starkt ogillar alla typer av grupparbeten? Tendenser formas tidigt i livet. Att ungas möte med gruppbaserat arbete färgas negativt, riskerar att påverka deras senare inställning vid dylik samverkan inom arbetsliv och föreningsliv.

Illustration: Colourbox

Mitt intresse för skolans grupparbeten började då jag inbjöds till min ena dotters klass för att berätta om mitt yrke inför en praoperiod för några år sedan. Jag inledde med att berätta att jag är egenföretagare, föreläsare, författare och entreprenör. Och att jag just var i slutskedet med att utveckla ett verktyg för effektivare möten och hur man kan komma bättre överens i grupprocesser – för vuxna.

Det var där och då som jag blev medveten om frustrationen inför grupparbeten. Eleverna i klassen tyckte konceptet verkade vettigt, men undrade också varför de själva inte erbjudits några verktyg eller metoder för alla sina grupparbeten. Återstående tiden fick jag ta del av deras tankar kring problematiken med att samarbeta.

Det står inget specifikt om grupparbeten i Lgr11, men det står att man ska utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra, samt att ”Läraren ska svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer”.

Läraren får en tung börda att axla.  Många elever upplever en genuin ovilja mot grupparbeten just därför att de sällan styrs upp (lärarna överlåter hela arbetsprocessen till eleverna), och för att grupparbeten är ”orättvisa” eftersom en person nästan alltid gör allt och de andra bara ”hänger på”.

Jag förundras över vilka krav som ställs på våra elever, och oroas samtidigt över att man kommer ut i arbetslivet med negativa erfarenheter av att arbete i grupp.

En av mina döttrar som precis börjat gymnasiet vittnar om att det är lika hopplöst dåligt med instruktioner i gymnasiets grupparbetesprojekt som på högstadiet. Inte ens de gymnasieutbildningar där man driver eget UF-företag inom ramen för företagande och entreprenörskap har strukturerade grupparbeten med processverktyg. Oavsett om projekten löper över en eller flera terminer.

Om ”grupparbete” är en undervisningsmetod, är det anmärkningsvärt att det finns så få verktyg att tillgå.

Jag arbetar själv som föreläsare och utbildare för vuxna i näringsliv och offentlig förvaltning, med fokus på globala team och interkulturella möten. Det krävs stor diplomati, vilja och kunskap för att få olika viljor att samverka. Jag förundras över vilka krav som ställs på våra elever, och oroas samtidigt över att man kommer ut i arbetslivet med negativa erfarenheter av att arbete i grupp.

Vad tycker ni som jobbar i skolans värld? Vad lärs ut på lärarhögskolan om grupparbete som undervisningsmetod, hur ser lärarna på utmaningen med grupparbeten, och hur man sätter rättvisa betyg?

I det vuxna arbetslivet talar vi om vikten av att förstå gruppdynamik, arbetsprocesser och projektledning. Vi utarbetar metoder för att effektivt samspela med varandra eftersom vi vet vilken utmaning samarbete med andra innebär, inte minst under tidspress. Varför får våra elever inga liknande verktyg?

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin