Läs senare

Enkät: Blir du stressad av kraven på eleverna?

av Karin Lindgren
27 Mar 2018
27 Mar 2018

Ulrika Sellin Levander, SO-lärare i årskurs 6–9 på Kråkbergsskolan i Luleå

Ulrika Sellin Levander.

– Det är tokmycket och jag får nästan panik över hur jag ska hinna med allt innan eleverna går ut nian. Jag har alla fyra SO-ämnen och syfte och centralt innehåll känns totalt oöverkomligt. För att eleverna ska få ett djup måste jag sålla. Jag kan ju inte driva på dem hur fort som helst.

– Just nu är det historia i årskurs 8 jag får nedprioritera för jag måste hinna köra religion. Och till hösten är det val, det borde jag gå igenom före sommarlovet.

– Många av våra elever är i behov av extra stöd och det är mycket anpassningar i varje klass. Jag gör om uppgifter, sitter bredvid, skickar hem all information till föräldrar och diskuterar med kolleger vad som är minsta möjliga för att klara E. Jag gör såklart allt detta för mitt yttersta mål är ju att alla ska nå minst godkänt – men det tar väldigt mycket tid.

– Det är så otroligt mycket de måste klara redan på E-nivå. Många har inte förmågan att reflektera och analysera på det sätt som kraven är utformade, likförbannat måste de göra det för uppnå betyg. Ibland rannsakar jag mig själv och min undervisning men med vissa elever är det svårt hur vi än jobbar. Och då anlitar vi ändå elevhälsan och deltar i ett projekt om npf.

– Jag försöker träna och ta hand om mig själv men man bär med sig det här jobbet hela tiden. Inför sportlovet var väskan full med uppgifter som skulle rättas. När jag sedan satt där i sportstugan tänkte jag ”nä, det här är min ledighet”. Uppgifterna är kvar i väskan och fortfarande orättade.

– Och i förra veckan var min tandhygienist på mig för att jag pressar ihop käkarna. Som tur är jobbar jag fackligt på 30 procent. Det är min andningspaus.

 

Cecilia Forss-Lasson, lärare i årskurs 1–3 på Holmaskolan i Malmö

Cecilia Forss-Lasson.

– Jag har varit klass-lärare i 30 år men är nu resurs för fyra klasser och har mindre grupper i läsning och matematik. I princip alla elever på skolan har annat modersmål än svenska och stora svårigheter att nå målen i svenska i årskurs 3. Kunskapskraven avancerar i snabbare takt än eleverna utvecklas. Det stöd jag kan förmedla räcker inte på långa vägar.

– Det känns ledsamt för barnens skull, att de ska känna sig underkända som människor, och plågsamt för egen del att inte kunna göra allt jag skulle vilja om det fanns resurser.

– Inte heller som lärare känns det att man duger riktigt. Man är en del av systemet och har en del av ansvaret. Det är en stressfaktor i hög grad.

 

Robert Erlandsson, lärare i matte, NO, teknik i årskurs 7–9 på Klockarskolan i Säter

Robert Erlandsson.

– En stor del av min och mina kollegers stress detta läsår gäller mentorselever som uppvisar starkt normbrytande beteende – omfattande skolk, snatterier, hot och så vidare. Det tar mycket arbetstid att hantera åtgärdsprogram, vara på möten och reda ut konflikter. Dessutom skapar gruppen otrygghet på skolan.

– Flera av dessa elever behöver ett helt annat stöd än vi kan ge i ordinarie klass. Men skolans åtgärder har hittills inte varit tillräckliga, föräldrarna har ofta gett upp och de sociala myndigheterna ingriper inte trots upprepade orosanmälningar.

– Som skyddsombud försöker jag tvinga fram åtgärder för situationen är ett arbetsmiljöproblem.

 

Bodil Tinnert, specialpedagog i årskurs F–5 på Sunnadalskolan i Karlskrona

Bodil Tinnert.

– Jag möter många med autismspektrumproblematik och språkstörning. ”Jag har ju svarat på frågan”, säger de. ”Ja, men du måste motivera och bluddra lite”, svarar jag. Men de förstår inte och utsätts för såna överkrav att de tappar lusten. En del är strax över gränsen för särskola. Vi kan anpassa i evighet men kan ju inte stoppa in ett chip i huvudet på dem. Många är duktiga praktiskt men det har nästan lagts åt sidan i skolan.

– Tidigare var jag så stressad över att inte kunna hjälpa alla att lyckas att jag tänkte att jag måste sluta som lärare. Nu försöker jag leka mig fram så att eleverna lär i sin takt och ändå tycker att det är OK att gå i skolan.

ur Lärarförbundets Magasin