Läs senare

Fattar ni inte hur bra ni har det?

KRÖNIKAHur förhåller man sig till eleven som klagar på skolmaten, samtidigt som en annan måste lyckas eftersom familjen valde att satsa på honom framför tvillingbrodern som är kvar i Afghanistan?

av Charlotta Hemlin
04 apr 2019
04 apr 2019

Hur används ordet dilemma? undrar en elev i SVA-ettan i slutet av tisdagslektionen.

Jag är i full färd att leverera ett långt lärarresonemangssvar men hinner inte ens börja förrän eleven själv fortsätter:

– Är det typ ett sånt där svårt val mellan två saker?

–Ja, precis, säger jag och vill gärna fylla på med att di betyder två och att ordet kommer från grekiskan och numera används allmänt om besvärlig situation men eleven är nöjd och jag lämnas med mitt eget dilemma som jag grubblat över den senaste tiden.

Det stora SVA-lärardilemmat.

I ärlighetens namn ska sägas att detta dilemma kan drabba vilken lärare som helst men mig har det drabbat i egenskap av lärare i svenska som andraspråk i mötet med ensamkommande flyktingbarn.
När en elev berättar om hur han egentligen drömmer om att bli jurist men har valt handelsprogrammet av taktiska skäl eftersom han utvisas ur Sverige om han inte får jobb inom sex månader efter gymnasieexamen. När en annan berättar om kravet på att lyckas eftersom familjen valde att satsa på honom framför tvillingbrodern som är kvar i Afghanistan. När det går upp för en att vissa elever som sitter i klassrummet som alldeles fungerande människor har varit med om vidrigheter som knappt går att föreställa sig och som förklarar det stråk av trött överseende som anas i deras ögon och som får de andra eleverna att framstå som småfjantar – som alla i den åldern borde få vara.

– Jo, de kan ju vara lite barnsliga ibland, säger en brådmogen 19-åring om sina klasskompisar i årskurs 1 som klagat på att deras föräldrar inte kan skjutsa dem till skolan en regnig dag.

Jag vill bara skrika: Fattar ni inte hur bra ni har det?

Charlotta Hemlin är lärare i svenska som andraspråk och medieämnen på Westerlundska gymnasiet i Enköping.

Och det är just det som är dilemmat, att som lärare förhålla sig till de här andra. De som klagar på skolmaten eller gnäller över en sen fredagslektion. För att inte tala om de egna barnen vars största bekymmer är att surfen tar slut. Jag vill bara skrika: Fattar ni inte hur bra ni har det? och gör det också ibland.

Kompisen som är både SVA-lärare och specialpedagog vittnar om samma sak, om svårigheten att ta de andra elevernas bekymmer på allvar. De elever, vars inre vi inte vet så mycket om och vars yttre problem egentligen är alldeles tillräckligt stora eftersom det – tro mig –  kan vara jobbigt nog att vara ung ändå.

Så jag koncentrerar mig på det konkreta, talar om att dilemma heter dilemmana i bestämd form plural, att det rimmar på både skrämma och hemma och passar alldeles utmärkt i dikten som SVA-eleven tillägnar sin mamma.

ur Lärarförbundets Magasin