Läs senare

Våra pensionspengar ska inte betala skolans privatisering

DebattDen statliga myndigheten AP-fonderna är med och finansierar privatiseringen av skolan. På så sätt undandrar staten viktiga delar av samhället från demokratiskt beslutsfattande, skriver Göran Drougge och Magnus Ekblom, lärare respektive tidigare lärare i Academedia.

11 feb 2019

Om debattörerna

Magnus Ekblom

Före detta lärare och skyddsombud på Academediaskola

Göran Drougge

Lärare på Academediaskola

Medlemmar i föreningen Elevintresse före vinstintresse

Tidigare finansministern Kjell Olof Feldt (S) skrev den 21 december 1983 sina berömda ord ”Löntagarfonder är ett jävla skit men nu har vi baxat dem ända hit…”.

Löntagarfonderna var, enligt skaparen Rudolf Meidner, ett försök att ge arbetstagarna ett större inflytande i näringslivet genom att fackförbunden steg för steg använde fonderna till att köpa in sig i de stora företagens styrelser. Fonderna lades ned efter protester från näringslivet och de borgerliga partierna. Kapitalet som hade börjat strömma in överfördes bland annat till den statliga myndigheten AP-fonderna.

Illustration: Colourbox

Privatiseringarna av skolan är en orsak till dagens problem med ökad segregation, bristande likvärdighet, försämrade kunskapsresultat och betygsinflation. Jämfört med alla andra länder har Sverige ett extremt system som tillåter aktiebolag och riskkapitalbolag att göra obegränsade vinster på skattefinansierade skolor.

Ur ett rent marknadsperspektiv är det inte konstigt att detta ter sig lockande för AP-fonderna. Det är samtidigt ett exempel på hur marknadsintresset krockar med medborgarnas intresse av demokratiskt inflytande i samhällets viktigaste institutioner samt hur användandet av våra pensionsbesparingar används för att konkurrera ut de kommunala skolorna.

En stor del av AP-fondernas kapital investeras i miljardkoncernen Academedia som omsätter 9 miljarder och har en vinst på 400–500 miljoner varje år.

Enligt Academedias VD Marcus Strömberg  behöver kommunerna hjälp av koncernen för att kunna tillgodose det ökade utbildningsbehovet. Han lovar att Academedias skolverksamhet ska växa med 5–7 procent per år.

Det paradoxala är att kommunerna tvingas att finansiera det som undergräver den demokratiskt styrda skolverksamheten. De kan endast öka antalet egna skolor genom höjda skatter eller nerskärning av annan verksamhet medan Academedia, förutom skatterna/skolpengen, har möjlighet att få del av en aldrig sinande ström av AP-fondkapital.

Frågan är vem som idag skriver den nya dikten om de omvända löntagarfonderna: ”Privatisering är ett djävla skit men nu har vi baxat den ända hit…”

När vi som medborgare vill veta varför AP-fonden väljer att med sina investeringar stödja att svenska skolan privatiseras får vi inget svar från de ansvariga. En av cheferna, Peter Lundkvist (Senior Strategist and Head of Corporate Governance på den svenska Tredje AP-fonden), skriver i ett mejl till oss: ”I vissa situationer är det … inte möjligt att offentligt redovisa detaljerna i de diskussioner som förs med andra ägare, valberedningar, styrelser och bolagsledningar. Anledningen är att de dialoger som förs i förtroende ofta är de mest effektiva.”

Besluten om skolan fattas nu alltså i allt större utsträckning i miljardkoncerners styrelserum och diskussioner förs ofta i ”förtroende”. Inte i förtroende mellan medborgare och politiska demokratiska beslutsfattare utan mellan AP-fondens investerare och ägarna av de stora skolkoncernerna.

Vad som har hänt sedan Kjell-Olof Feldt satt och diktade i riksdagen är att man har vänt upp och ner på hela kakan: Istället för att löntagare kommer in och tar över näringslivet är det näringslivets investerare som kommer in och tar över det som fortfarande är gemensamt och demokratiskt styrt. Och dessutom medverkar statliga myndigheter – helt utan demokratisk diskussion eller insyn – till att genomföra dessa omvända löntagarfonder, som idag är goda för över 1000 miljarder kronor.

Frågan är vem som idag skriver den nya dikten om de omvända löntagarfonderna: ”Privatisering är ett djävla skit men nu har vi baxat den ända hit…”

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Relaterad läsning

ur Lärarförbundets Magasin