Läs senare

”Fel krav kan leda till bråk”

OrdningLågaffektivt bemötande ska förebygga och förhindra konflikter. Men kritiker menar att metoden snarare riskerar att orsaka våld. Debatten förs, om inte i affekt, så i vart fall i högt tonläge.

av Kristian Lönner
21 mar 2019
21 mar 2019
För lite utbildning, handledning och resurser kan göra att metoden lågaffektivt bemötande inte fungerar så bra när den införs på en skola, tror föreläsaren Petter Marklund.
Foto: Marc Femenia

Det började med att skyddsombudet på Hjulsta grundskola slog larm. Våldsamma incidenter rapporterades på löpande band under höst­terminen och i början på vårterminen och drabbade både elever och personal. Skyddsombudet såg ett direkt samband med att skolan infört låg­affektivt bemötande, LAB.

Därefter har debattartiklarna duggat tätt. Gymnasieläraren Isak Skogstad och psykologen Carl Hellström har varnat för att metoden orsakar fler problem än den löser och pekat på att det saknas vetenskapligt stöd för att LAB fungerar i skolmiljö. Moderaternas utbildningspolitiska talesperson Kristina Axén Olin menar att det är oansvarigt att tillämpa LAB på skolor som är hårt drabbade av hot och våld.

På andra sidan i debatten finns bland andra psykologen och föreläsaren Bo Hejlskov Elvén som menar att kritikerna helt missuppfattat metoden och att arbetet på Hjulsta grundskola inte har något med lågaffektivt bemötande att göra.

Lågaffektivt ­bemötande miss­förstås ofta och kan då upplevas som provocerande.

Petter Marklund, som arbetar på Magelungen akademi och som förläser om LAB, menar att metoden ofta missförstås.

— Och då kan den upplevas som provocerande, säger han.

Magelungen driver skolor och behandlingshem för unga med behov av särskilt stöd och har länge arbetat med LAB. Petter Marklund är frustrerad över att debatten om LAB så ofta handlar om hur man ska agera i akuta situationer, i stället för vad man kan göra för att undvika att hamna där.

– De specifika ­metoderna, som att backa undan, tala lugnt och inte söka ögonkontakt, handlar om att möta personer i stark affekt som tappat självkontrollen. Elever som inte vill jobba på lektioner är inte en sådan situation.

Petter Marklund säger att grundidén i LAB är att de allra flesta människor, barn som vuxna, uppför sig okej om de har förutsättningar för att göra det.

– Erfarenheten säger att det är när människor blir pressade, när vi känner att vi inte klarar av att göra rätt, som vi får problemskapande beteende, säger han.

Grundtanken är därför att problem uppstår i skolan när det ställs krav som elever inte klarar av.

– Detta missförstås lätt som att vi inte ska ställa några krav alls. Tvärtom tycker jag att vi ska ställa fler krav i skolan och vuxna ska vara tydliga med sina förväntningar på eleverna. Men ibland har vi svårt att förstå att ett krav kan fungera jättebra på en elev men skitdåligt på en annan.

Eleverna som du har mest problem med är de du ska lära känna bäst.

Som exempel tar han en 40 minuter lång lektion där eleverna sitter i bänken med någon form av arbetsmaterial.

– Då finns ett outtalat krav på att man ska sitta still, men i varje klass har vi elever som inte klarar det. När en elev inte klarar av att bete sig måste vi fråga oss varför, vad är det eleven inte klarar av?

Kan det finnas elever som inte vill göra rätt, utan använder våld och hot som medel?

– Den gruppen är i så fall oerhört liten. När man för­söker förstå vad det är som inte funkar ser man ofta att det finns en överrepresentation av neuropsykiatrisk problematik, traumaproblematik, inlärningssvårigheter och sociala svårigheter. Kraven som ställs på den gruppen matchar på inget sätt vad de kan leva upp till.

LAB anklagas av kritiker för att förorda ett passivt agerande. Som exempel lyfts ett citat från Bo Hejlskov Elvén där han säger att ”om en elev börjar kasta saker i klassrummet, töm lokalen på övriga elever och låt eleven hålla på till den är färdig”.

– Om en person helt ballat ur och kastar grejer runt sig är det väl en ganska bra idé att kliva ut. Men slutsatsen får inte bli att varje gång någon börjar kasta stolar så är lösningen att alla elever ska ut. Det vi behöver förstå är ju vad tusan det var som hände och se till så att det aldrig inträffar igen, säger Petter Marklund.

– Det blir en falsk dikotomi, att om jag inte får höja rösten och rya åt en elev som beter sig illa, då finns det inget jag kan göra.

För att undvika konflikter lägger personalen på Magelungen ner mycket tid på att lära känna varje elev och vara tydlig med vilka förväntningar som finns.

– Vi är väldigt resurstäta men ett råd jag brukar ge till pedagoger i vanliga skolor är att eleverna som du har mest problem med är de du ska lära känna bäst.

En kritik mot LAB är att det saknas forskning om metoden i skolmiljö. Vilket forskningsprojekt skulle du helst vilja se förverkligat?

– Den stora frågan är hur det kommer sig att det ibland går så dåligt när skolor vill införa metoden. Det krävs utbildning, handledning, utvärdering, tid och resurser. Forskning visar att det tar minst två år att im­plementera en ny metod. Där tror jag en del skolor hamnar fel.

ur Lärarförbundets Magasin