Läs senare

Fler lärarröster om kunskapskrav som stressar

Stress450 lärare delade med sig av sina tankar om kunskapskrav och stress i Lärarnas tidnings enkät. Här är några av rösterna.

27 Mar 2018

”Låt praktikerna få en nivå de klarar av”

Alla elever har inte förmågan att nå målen, till exempel på grund av låg teoretisk förmåga. Allt borde inte handla om förberedelse inför högre studier, låt praktikerna få sina yrkesutbildningar på en nivå de klarar av.  (Såklart ska de kunna vad som krävs för att klara yrket, men vem av dem blir bättre snickare av att läsa tunga klassiker…) Det finns alltid en andra chans om man vill läsa vidare via komvux när man blir äldre.
– Speciallärare F-6

”Elever faller mellan stolarna”

Det finns en grupp elever som inte platsar att gå i särskolan men som ändå inte har tillräckliga kognitiva förmågor för att nå betyg E i flera av de teoretiska ämnena i den vanliga grundskolan. Dessa elever faller mellan stolarna med nuvarande system.
– Lärare i svenska, engelska och tyska, 6–9

”Respektlösa elever stressar”

Det är stressigt att flera elever inte bryr sig om eller respekterar kraven som gäller. Eller att de inte bryr sig om skolan eller att göra läxor. De kan också säga att om man inte har lämnat in någon betygsvarning till föräldrarna så kan man inte ge F i betyg.
– Lärare i slöjd och svenska som andra språk, 7–9

”Inkluderingstanken medförde förlorad kompetens”

När det beslutades om att alla elever skulle inkluderas och de små grupperna tas bort havererade man också all den kompetens som många lärare upparbetat under många års arbete med elever med exempelvis adhd, asperger med flera koncentrationsstörningar.

Som mellanstadielärare är jag utbildad primärt på normalbegåvade elever men jag kan inte så mycket om hur man hanterar elever med grava funktionsstörningar och speciellt inte hur man skall hantera dessa i en klassgrupp så att undervisningen även fungerar för övriga elever. Det finns inte arbetstid för att hinna med att göra de särskilda planeringar som behövs. Att titta på material, att fundera över hur man iscensätter undervisningen ihop med övriga elever i den stora klassgruppen. De yngre eleverna behöver hela tiden påminnas och stöttas vilket är svårt att hinna med.

Vi har en skolorganisation i Sverige med grunden ”en klass – en lärare” som inte fungerar utifrån de tankar man har med inkluderingen.
– Lärare i svenska och engelska, 4–6

”Abstrakta kunskaper för svåra för 15 procent av eleverna”

Jag anser att det är omöjligt att alla elever ska nå kravnivån för E i grundskolan åk 9. Kraven är så högt satta men det behövs om en elev ska klara matematiken i gymnasieskolan. I början av min lärartjänst fanns det allmän och särskild kurs vilket var bra för många elever. Det skulle behöva finnas en matematikkurs på en nivå som skulle vara en medborgarkurs, som har ett innehåll för att kunna hantera sitt privatliv och inte bli lurad. Mycket matematik är i dag för abstrakt (svår) för upp emot 15 procent av eleverna. Jag vet att även andra ämnen har samma typ av bekymmer.
– Lärare i matematik 7–9 och gymnasiet

”Absurt att nyanlända ska bedömas efter samma kriterier”

Jag arbetar på en skola med väldigt hög andel elever vars modersmål inte är svenska. Flertalet anses dessutom (enligt regelverket) som nyanlända. Det är fullständigt absurt att dessa elever, som kanske inte har mer än sammantaget några få års skolgång i bagaget i jämförelse med svenska elever, ska bedömas utifrån samma betygskriterier. Vilja och ambition ges inte utrymme i bedömningsprocessen, sett till majoriteten teoretiska ämnen, utan hela högstadiet blir bara ett enda stort misslyckande som stavas F.
– Lärare i svenska 7–9

”Ta bort E på yrkesprogram”

Ta bort kraven på E för gymnasiestudier på yrkesprogram. Flera elever har ännu inte mognat och förstår inte sammanhang, dra slutsatser m.fl. krav i betygsunderlaget. Speciellt neuropsykiatriska diagnoser. En elev kan ha STORA taktila förmågor som inte sitter i huvudet.
– Lärare i matte och NO, 6–9

”Politikerna ljuger om att alla kan nå målen”

Det går inte att sätta elever med låg intelligens i grundskolan, det behövs antingen fler personal per klass eller en skolform mellan grundskola och särskola. Jag anpassar allt mitt material så långt det går, strukturerar och ger förförståelse samt följdfrågor plus alla kompensatoriska hjälpmedel som finns och ändå så går det inte. Politikerna ljuger när de säger att med bra lärare så når alla elever målen, hur ska det gå till när elever med 70 i IQ går i skolan utan egen resurs och ska nå kunskapskrav som kräver 90 i IQ.
– Lärare i SO, 6–9

”Svenska och matematik räcker i början”

Tycker att man bara ska satsa på matematik och svenska i de två första åren i skolan. Att ha kunskapskrav i samhällsorienterande ämnen och naturorienterande ämnen är befängt. Man kan jobba med dessa ämnen utan att man behöver göra bedömningar och kan jobba med det så det ingår i svenskämnet.
– Lärare i årskurs 2

”All dokumentation kring bedömning stressar”

Vissa elever har svårt att nå alla mål trots att man vänder ut och in på sig själv. Svårt när man står ensam med 20–25 elever. Mycket dokumentation och jättesvårt att få avlösning när man ska (läs: måste) göra Skolverkets bedömning i år 1. Mycket går inte att göra i helklass. Detta stressar mig. Åtgärdsprogram och extra anpassningar och IUP:er som ska skrivas, extramöten för att delge detta med mera.
– Lärare årskurs 1–3

”Oklara regler kring ’pysning’”

Svaret på frågan om vad som stressar är egentligen kravet på att alla elever ska nå minst E och inte bara det, varje elev ska nå så långt som det är möjligt. En lärare har liksom inte gjort ett tillräckligt bra jobb innan dess. Reglerna för hur man får använda det som förr hette ”pys”-paragrafen är för oklara. När får man bortse från ett kunskapskrav? Svarsalternativet ”Eleven är inte tillräckligt mogen” har jag kryssat i då jag tolkar ordet mogen som att alla elevers hjärnor inte har utvecklats färdigt i tidiga tonår för att klara av t ex att analysera och ändå kräver kunskapskraven det. Egentligen borde begreppet begåvning inte användas då det associerar till att man förutsätter att människor på förhand har en viss kapacitet. Det som hänt i och med de nya kunskapskraven är att de praktiska ämnena blivit mer teoretiska.
– Lärare i matte och musik, 6–9

”En del struntar helt enkelt i att vilja lära sig”

Det är svårt att räcka till under lektionerna och till sina grupper då det är flera elever som inte når målen på ett eller annat sätt. En del elever har neuropsykiatrisk diagnos, många är inte vana att tänka själva samt att en del helt enkelt struntar i att vilja lära sig. Det gör att man framstår som en dålig lärare både hos förälder och ibland även hos rektor att man inte lyckas få eleven att nå målen. Nästa steg är att göra uppgifterna åt eleven.
– Lärare i svenska och SO, 6–9

”Betygsstressen märks av redan i årskurs 4”

Ett stort problem är att eleverna tidigt känner av en betygsstress och resultatstress. Redan i årskurs 4–5 är eleverna oroliga för vilka betyg de ska få. Betyg sporrar en del, men oftast bara dem som redan har det ganska lätt för sig. Generellt är det negativ stress som gör att många elever mår dåligt. Främst flickor i 12–15-års åldern upplever sig mycket pressade – inför gymnasiet men också av varandra och sina föräldrar. Från föräldrahåll finns samtidigt en tydlig press på läraren om barnet inte lyckas – låga betyg ifrågasätts, lärarens underlag och metoder ifrågasätts, man litar inte på läraren/skolan.

Nyanlända elever förväntas nå målen när de kastas rakt in i ett klassrum oftast utan mer hjälp än studiehandledning ca 120 min/vecka i en fallande skala 4 år framåt från mottagandet i Sverige. Särskilda undervisningsgrupper läggs ner och antalet elever med NPF-diagnoser i vanliga inkluderande klasser ökar lavinartat. Detta samtidigt som resurserna stryps åt och lärares arbetsuppgifter ökar – främst den administrativa delen. Det är kris i skolan och det kommer märkas i valrörelsen.
– Lärare i årskurs 4–6

ur Lärarförbundets Magasin