Läs senare

”Flummigt att tro på för tidiga polisåtgärder”

ForskningNär lärare förväntas rapportera elever med radikala åsikter till andra myndigheter sätts skolans demokratiska uppdrag på spel. Det menar Christer Mattsson, som nyligen lade fram en avhandling om skolans roll i förebyggandet av våldsbejakande extremism.

av Gustaf Rosensköld
02 Mar 2018
02 Mar 2018

Till grund för avhandlingen finns bland annat analyser av policydokument och kommunala handlingsplaner mot våldsbejakande extremism.

En av slutsatserna är att skolans demokratiska uppdrag och samhällets arbete mot våldsbejakande extremism delvis står i konflikt. I kommunala handlingsplaner fokuseras det mycket på att känna igen risksignaler och att rapportera vidare till andra myndigheter. Men skolans demokratiuppdrag förutsätter att klassrummet är ett tryggt rum där alla åsikter – även odemokratiska – måste kunna föras fram och diskuteras, menar Christer Mattsson.

– Det är väldigt svårt att undervisa och föra dialog baserad på förtroendefulla relationer mellan lärare och elev och samtidigt rapportera icke-brottsliga människors icke-brottsliga handlingar till säkerhetsmyndigheter utifrån de åsikter de har.

Christer Mattsson. Foto: Nicke Johansson

Både rapporteringshets och att brotta ned elever med extrema åsikter med argument riskerar snarare få motsatt effekt, menar Christer Mattson. I stället förespråkar han ett samtalsklimat där alla åsikter får mötas på ett konstruktivt sätt.

Något som kan vara lättare sagt än gjort. Tidigare forskning visar att lärare tenderar undvika känsliga och svåra frågor i klassrummet.

– Det blir bråkigt, det blir stökigt, man blir missuppfattad. Det vet vi, säger Christer Mattsson, som menar att lärare behöver vara inställda på att det är ett tidskrävande arbete att möta elever med odemokratiska uppfattningar.

– Att vara lärare är att i stunden kunna hålla huvudet kallt, förstå vad som händer och hitta ett sätt att lugna ned situationen – men att fånga upp den igen under mer gynnsamma förhållanden. I grund och botten tror jag att lärare är ganska bra på det här. Samtidigt behövs mer adekvat fortbildning för hur man hanterar den här typen av situationer, i synnerhet i områden där det här är återkommande problem.

Christer Mattsson

Aktuell Med avhandlingen Extremisten i klassrummet – perspektiv på skolans förväntade ansvar att förhindra framtida terrorism.

Gör Biträdande föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, ett nationellt resurscentrum som har i uppdrag att bidra till kunskapsutveckling kring preventivt arbete mot våldsutövande ideologier och strukturer samt rasistiska organisationer.

Bakgrund Har tidigare arbetat som lärare och som chef inom socialtjänsten. Initiativtagare till Toleransprojektet, en insats riktad till elever som kränker och visar intoleranta attityder i skolan.

Att sakliga samtal i klassrummet verkligen kan förhindra framtida terrorism har forskning hittills inte kunnat visa, konstaterar han. Däremot vad som fungerar när man tar upp kontroversiella frågor i klassrummet.

– Demokratin förutsätter att våra tankar och åsikter prövas, granskas kritiskt och debatteras. På det sättet skulle jag säga att själva grunden för skolans demokratiundervisning i sig är att motverka radikalisering och forskningen ger stöd för att det behöver äga rum i trygga sammanhang.

Att hans tro på samtal skulle kunna framstå som flummigt håller han inte med om.

– Det flummiga är inte att engagera sig i samtal med unga människor som håller på att radikaliseras. Det flummiga är att tro att polisiära åtgärder kan sättas in hur tidigt som helst. Det låter handlingskraftigt när man säger hårdare tag och att saker ska rapporteras till en säkerhetssamordnare. Problemet med det här rapporteringssystemet, menar jag, är att det riskerar att bidra till det som det säger sig förhindra.

I avhandlingen konstaterar han också att lärare ges alldeles för grundläggande råd, att skolan och lärare saknar konkreta verktyg för att arbeta mot våldsbejakande extremism – och att samverkansplaner ofta saknar tydliga instruktioner.

– Samverkan som en universell utgångspunkt är vare sig bra eller dåligt på förhand. Att olika yrkesgrupper jobbar tillsammans för att göra samhället bättre är givetvis jättebra. Men det behöver redovisas hur det ska göras.

Christer Mattsson tror att skolan bäst bidrar till det förebyggande arbetet genom att vara just skola. Han pekar på att många som sökt sig till våldsbejakande rörelser har skolmisslyckanden i bagaget.

Den bästa förbyggande insatsen tycks vara att människor lyckas – och då behövs en fungerande skola, konstaterar Christer Mattsson.

– Det kan tyckas banalt att säga, men det är en så himla viktig påminnelse.

ur Lärarförbundets Magasin