Läs senare

Folkhögskolan – frizon i fara

Folkhögskolorna är en frizon i Utbildnings-Sverige – utan läroplan, krav på lärarbehörighet och betyg. På Marieborgs folkhögskola är lärarkåren starkt emot individuell lönesättning.Men urholkade statsbidrag väcker oro.

18 nov 2010
Folkhögskolan – frizon i fara
Marieborg har haft teaterkurser av olika längd i 40 år. Många skådespelare, regissörer, scenografer och teaterpedagoger har gått här någon gång. Foto: Henrik Witt

Det här är min chans. Tova Larsson, 20, jobbar med sitt arbete om Cornelis Vreeswijk i en sal två trappor upp i »Fröbel«. Det ståtligt blekgröna stenhuset vid Norrköpings Södra promenad var säte för förskollärarseminariet Fröbelinstitutet en gång i tiden. I dag är det en del av Marieborgs folkhögskola.Det fungerade inte på gymnasiet för Tova Larsson, en erfarenhet hon delar med väldigt många andra som går allmän kurs på landets folkhögskolor.

— Egentligen har jag lätt för mig men det hände saker privat som gjorde att jag inte orkade. Jag pendlade mellan olika program och var sällan närvarande. När tredje året började visste jag att jag inte skulle få komplett gymnasiebetyg och då kändes det lika bra att börja om.

Att gå komvux, med uppsplittrat schema och utan fast grupptillhörighet, kändes inte som ett alternativ. Här är hon del av en klass och skoldagen är samlad. Lärare och klasskamrater bryr sig om att hon kommer på morgonen.

För att en folkhögskola ska få statsbidrag måste minst 15 procent av verksamheten bestå av kurser där de som saknar fullständiga grundskole- och/eller gymnasiebetyg kan läsa in allmän behörighet. På Marieborg tar dessa kurser nästan 75 procent av statsbidragen. Det speglar behoven i Norrköping — en gammal arbetarstad med många utlandsfödda och lågutbildade.

Fernando Carvalho är verksamhetsledare på »Fröbel« och lärare i samhällskunskap och historia. När jag frågar hur arbetet har förändrats under hans 30 år på skolan kommer svaret snabbt:

Foto: Henrik Witt— Förr kunde människor ta tjänstledigt från jobbet ett år för att förverkliga sig själva på folkhögskola. Det är mycket ovanligt i dag. Medelåldern har sjunkit och motivationen och förkunskaperna har minskat i takt med att gymnasieavhopparna blivit fler. Många har psykiska, sociala och ekonomiska problem. Och i dag är invandrarna i majoritet på Marieborg.

Enligt honom och hans kolleger har det medborgerliga bildningsperspektivet delvis bytt innebörd. Nu handlar det mycket om motivationsarbete.

Fem kilometer norrut får solen den frostbitna lövprakten vid Bråvikens vatten att gnistra. Här ligger moderskolan — Marieborgs vita herrgård.

Det är svårt att tro, men Moa Martinson vantrivdes här. Författaren bodde som barn i en av statarlängorna i början av förra seklet, under eländiga förhållanden. 1934 blev gården folkhögskola med arbetarrörelsen i Östergötland som huvudman. I dag är den en av landets största, med 400 kursdeltagare. 40 av dem bor på herrgårdens internat.

En av flyglarna bär Moa Martinsons namn. Här ligger matsalen och här trängs kursdeltagare från teaterpedagogutbildningen och Aspergergruppen med lärare och lunchgäster från intilliggande arbetsplatser.

Vårt bord är en surrande bikupa över fisken med thaisås. Trots att medelåldern är 53 år och trots att många har jobbat här länge är det ingen trött lärarkår jag möter. De nya utmaningarna till trots lever folkhögskolans särart uppenbarligen kvar, åtminstone här på Marieborg. Lärarna faller varandra i talet när de ska beskriva jobbets glädjeämnen.Foto: Henrik Witt

— Frihetens pedagogik, åldersblandningen och det personliga mötet med kursdeltagarna, säger Annika Nyberg, som jobbar tematiskt med barns utveckling och samspel.

— Långsamheten och eftertanken, att saker får ta tid, säger Anita Runesdotter, som undervisar i matte och naturkunskap.

— Den demokratiska människosynen. Att vi är handledare i kursdeltagarnas process snarare än auktoritära kunskapsorakel, tilllägger Marie Mattsson, teaterpedagog.Foto: Henrik Witt

Men det finns hot. Folkhögskolorna får betalt för ett bestämt antal deltagarveckor och när taket är nått finns inga incitament för att ta emot fler elever. Det gör många ändå, för att gardera sig mot avhopp och för att man känner ett ansvar för dem som söker. Förra året tog folkhögskolorna i landet emot 12 procent fler elever än de fick pengar för.

— Men det här läsåret var söktrycket stort och vi tvingades säga nej till många, säger studierektor Inger Kappling.

Samtidigt som statsbidraget har urholkats har det skett en förskjutning från reguljära medel till projektmedel. För att slippa säga upp personal tar folkhögskolorna uppdrag i allt större utsträckning. Marieborg har ett boende för ensamkommande flyktingbarn på uppdrag av Migrationsverket och Norrköpings kommun. Ett projekt för romer tog nyligen slut samtidigt som EU-pengarna. Nu ska man ansöka om betygsrätt hos Skolinspektionen för att få starta kurser i SFI. Dessutom är skolan vandrarhem på sommaren och kursgård året om.

Sidouppdragen utgör nu ungefär 50 procent av verksamheten på Marieborg. Det har blivit osäkrare, ryckigare och mindre folkhögskolemässigt, tycker Inger Kappling.

Bakom fönsterprydnader med höstlöv lär Marie Bjelkefeldt 13 kvinnor och en man att använda svenska språket i en eventuell yrkesroll som barnskötare. Treterminskursen »Arbeta med barn« vänder sig till vuxna utlandsfödda som står långt från arbetsmarknaden. Gruppen har läst om barns historia och denna dag berättar Rasha Almukhtar om Harry Martinsons »Nässlorna blomma« som hon har läst i sammandrag.

— En sorglig bok om en stackars föräldra- och hemlös pojke, säger hon.

Förutom svenska lär sig gruppen om allt från lek till lagar. Snart ska de göra två dagars praktik på förskolor som de själva tagit kontakt med.

Målet är att kunna vikariera på förskolorna i Norrköping och bli behöriga att läsa in den gymnasiekompetens som krävs för att bli fast anställd.

Traditionellt har regeringar satsat på folkhögskolorna i arbetslöshetstider. Under åren med Kunskapslyftet 1997—2002 gav staten pengar till 100 000 vuxenutbildningsplatser per år, varav 10 000 var vikta för folkhögskolorna.

I den nuvarande krisen har det inte blivit någon motsvarande satsning. Ungdomsgarantin för unga arbetslösa som saknar fullständigt gymnasium fortsätter visserligen under 2011. Pengarna ska räcka till 4 000 tremånaders motivationskurser på folkhögskola eller komvux.

En droppe i havet, enligt lärarna på Marieborg. De tycker inte heller att det är bra ur studiesynpunkt att handläggare på arbetsförmedlingen villkorar arbetslösas bidrag med en bestämd kurs. Idealet är att människor får söka sig till folkhögskolan av egen fri vilja.

En undersökning för några år sedan visade att 51 procent av dem som gått ut från Marieborg med gymnasiekompetens fortsatte till vidare studier. Av dem som kommit till tredjeårsnivån på allmän kurs uppnådde 90 procent högskolebehörighet. Tittar man på alla som läser på gymnasienivån är andelen lägre. Det beror på att en del behöver gå längre än studiemedlen räcker till.

Folkhögskolevärlden vill nu att produktionstaket tas bort så att man kan ta emot alla sökande som saknar behörighet till gymnasium och högskola.

— Vi äskar medel hos regeringen varje år och pekar på behovet av ett nytt Kunskapslyft. Folkhögskolorna har stor beredskap för att göra större insatser för att öka människors chanser på arbetsmarknaden, säger Signild Håkansson på Folkbildningsrådet, en ideell organisation med representanter för huvudmännen, som fördelar statsbidragen.

»Bang, bang you’re dead.« Filmtipset på whiteboarden två trappor upp i »Fröbel« kommer från Ludvig Svensson, 22. Efter avhoppet från gymnasiet i Motala satt han hemma i tre år och tittade på film. Nu går han tredje nivån på allmän kurs och funderar på hur han ska presentera sitt arbete om Pär Lagerkvist. Kanske ska han tonsätta en dikt. Jag får hans bildningsresa i kortversion:

— Förut brydde jag mig inte och visste inte varför jag skulle vara intresserad av skolan. Men sedan fick jag barn och nu vet jag. Jag vill bli lärare i SO-ämnen. 

150 skolor

  • Sverige fick sina första folkhögskolor 1868. Till att börja med vände de sig till självägande bönder som aspirerade på ett större inflytande i samhället.
  • I dag finns 150 folkhögskolor, varav 107 ägs av folkrörelser eller andra organisationer och 43 av landsting/regioner.

Lästips

  • »I otakt med tiden? Folkhögskolorna i ett föränderligt fält«. Doktorsavhandling av Caroline Runesdotter (Göteborgs universitet 2010).
  • »Ungdomsarbetslösheten och folkhögskolorna«.Rapport från TCO och SFHL 2009.

ur Lärarförbundets Magasin