Läs senare

Förblindade hittar goda värderingar

Idrott & hälsaIdrottsläraren Neno Dervovic utmanar sina elever att tävla i parasport på olympiad i Uppsala.

av Lenita Jällhage
26 apr 2018
26 apr 2018
Foto: Mikael Wallerstedt

När skidglasögonen med tejpat glas sätts framför ögonen blir allt svart. Det är svårt att ens komma ihåg i vilken riktning fotbollsplanen eller omklädningsrummen ligger. Det är däremot lätt att förstå vilken utmaning det är för eleverna att hoppa längdhopp, springa 60 meter och spela fotboll utan att se en millimeter framför sig.

Eleverna skrattar ­mycket, men de skojar inte om funktions­nedsättningar.

Neno Dervovic börjar få rutin. Det är sjunde gången han ordnar Parasport­olympiaden på Valsätraskolan — i år med tio grenar bland annat kälkhockey, rullstolsbasket och sittande volleyboll.

— Hade jag misslyckats när jag startade 2010 så hade jag nog inte fortsatt. I fjol pausade jag eftersom jag hade mycket annat runt mig men i år kände jag att jag måste fortsätta, säger han.

13 rullstolar, kryckor, ett 40-tal skidglasögon med tejpade glas och ögonbindlar… Neno Dervovic räknar upp en lista med utrustning som han lånat, tillverkat eller förändrat inför Parasport­olympiaden den 27 april. Totalt tävlar 210 elever från årskurs 5 och 6 i mixade lag och ett 30-tal äldre elever hjälper till som funktionärer.

Personligt

Neno Dervovic

Arbetar: Idrottslärare på Valsätraskolan i Uppsala.

Drivkraft: Att arbeta för alla människors lika värde.

Ålder: 48 år.

Familj: Fru, två vuxna barn och en 11-åring, samt en hund.

Fritid: Tränar A-laget herrar Danmarks IF i Uppsala.

Förebilder: Föräldrarna i Montenegro som uppfostrat honom med goda värderingar.

Under hela sitt liv har Neno Dervovic varit fascinerad av parasport.

— Hur kan en person med bara bål simma? Och hur kan en helt blind person cykla lopp på slingriga bergs­vägar? Det kan verka omöjligt men dessa ­idrottare klarar de utmaningarna, säger han.

Neno Dervovic har tidigare undervisat i särskolan under tio år. Där mötte han elever med olika typer av funktionsvariationer. Hans fokus har alltid varit att utgå från möjligheterna och vad varje elev kan uppnå — inte från hindren.

Idén till parasportolympiaden fick han efter att ha gått en utbildning i ­anpassad fysisk aktivitet på Svenskt ­utvecklingscenter för handikappidrott i Bollnäs.

Han tycker det är extremt viktigt att jobba med värdegrundsfrågor med sina elever.

— För mig är det viktigt att värna om människor och allas lika värde och jag vill bidra till normaliseringen i samhället, säger Neno Dervovic.

Han ser hur effektivt det är att låta eleverna pröva på de paraolympiska grenarna och hur ödmjuka många blir efter att både kroppsligt och mentalt ha tagit sig an utmaningarna.

Under hela parasportdagen tar han sig själv fram i rullstol.

— Jag vill att eleverna ska fokusera på mig som person och inte hjälpmedlet och se att jag är samma Neno oavsett hur jag tar mig fram, säger han.

Utmaningarna sätter igång tankar.

— Jag ser elevernas reaktion direkt. De skrattar mycket när de stöter på svårigheter som att samtidigt fånga en boll och ta sig fram i rullstolen, men de skojar inte om funktionsnedsättningar.

Dagen efter olympiaden möts han ofta av frågor från elever som funderat över hur snabbt livet kan förändras ­genom exempelvis en bilolycka.

Neno Dervovic vet hur det känns när förutsättningarna i livet snabbt förändras. Som 22-åring var han proffsspelare i fotboll i dagens Bosnien när kriget bröt ut i det gamla Jugoslavien.

— Jag, min fru och syster fick fly från ett liv där vi hade haft allt till ett främmande land där vi inte hade något och fick börja om från början. Det var en stor förändring, säger han.

ur Lärarförbundets Magasin