Läs senare

”Förorterna får inte dräneras på bra lärare”

IntervjunLärarens kompetens är central för att minska den pedagogiska segregationen, säger Åse Hansson, forskare i pedagogik.

av Enikö Koch
16 Mar 2018
16 Mar 2018
Foto: Andreas Carlsson

En ökande pedagogisk segregation rimmar inte med tanken om en likvärdig skola. Pedagogiklektorn Åse Hansson är övertygad om att större förändringar krävs för att bryta dagens negativa trend.

— Varför lyckas skolan inte med att vara kompensatorisk? Jag såg att det fanns stora skillnader mellan olika skolor när jag tittade på matematikundervisning ur ett likvärdighetsperspektiv, säger hon och tar plats i soffan i arbetsrummet på Pedagogen i Göteborg.

Vilka var skillnaderna?

— Jag hittade den mer framgångsrika matematikundervisningen i skolor där föräldrarna hade högre utbildningsnivå och där andelen elever med utländsk bakgrund var låg. Inte i områden med mer krävande förutsättningar.

Man får inte lov att ha ett skolsystem som ger sämst förutsättningar till dem som ­behöver mest stöd.

Hur definierade du framgångsrik undervisning?

— Jag byggde en teoretisk modell, som bland annat handlar om hur läraren planerar och följer upp aktiviteter, hur utmanande uppgifter elever får att lösa själva och tillsammans, och hur läraren förklarar och samtalar om matematiken.

Och den som inte är framgångsrik?

— Motsatsen blev något som jag kallade ”eget arbete” — när läraren handleder enskilda elever, när elevernas egna ambitioner och läromedlen får styra mer. En lärare som går runt, kanske i en klass med 30 elever, och försöker hjälpa alla enskilt.

In på livet

Åse Hansson

Aktuell: Forskar om hur ­lärares bakgrund och kom­petens kan kopplas till elevers resultat över tid.

Ålder: 65 år.

Bakgrund: Lektor i ämnes­didaktik vid Göteborgs universitet, och har undervisat inom lärarutbildningen sedan 2002. Har dessförinnan undervisat som adjunkt i 23 år på högstadiet och gymnasiet. Det senaste året har hon enbart arbetat med sitt forskningsprojekt.

Familj: Gift och har två barn, två bonusbarn, ett barnbarn och ett bonusbarnbarn.

På fritiden: Lyssnar på musik, läser, njuter av naturen och snickrar.

Foto: Andreas Carlsson

Personlig pryl: Vandrings­kängor. ”Att vandra är kontemplation för mig. Det frigör och strukturerar tankar.”

Vad betyder det här för eleverna?

— Elevernas resultat blev bättre med den framgångsrika undervisningen. Det innebär att barn har olika förutsättningar att lyckas, beroende på vilken skola de går i och vilken undervisning de får.

Det här kallar du för ”pedagogisk segregation”. Hur skiljer den sig från det som i debatten brukar kallas ”skolsegregation”?

— Med skolsegregation menas resultatskillnader som kan relateras till skolornas sociala sammansättning. Vår forskning undersöker på ett djupare plan varför det blir skillnader: Jo, bland annat för att undervisningen ser olika ut och för att lärarkompetensen också är olika.

Lärarkompetensen är alltså sämre i skolor med socialt svårare förutsättningar?

— Ja, vi har sett både att lärarbehörigheten är lägre och att lärare i högre utsträckning har befattningar i ämnen de inte är utbildade i. Denna segregation har också ökat de senaste decennierna.

Varför ser det ut så här?

— Man kan tänka sig att behöriga lärare inte söker sig till de skolor som har störst utmaningar. Man söker sig därifrån i stället, till skolor som är lugnare – och stannar där längre tid. I tider när det råder lärarbrist har lärare större möjligheter att välja arbetsplats.

Har ni sett att det just är lärarens kompetens som påverkar resultaten och inte andra faktorer?

— Det är en fråga vi nu undersöker vidare i ett forskningsprojekt – hur lärares utbildning och bakgrund har sett ut på olika skolor och hur det kan kopplas till elevernas resultat de senaste tjugo åren.

Om lärares kompetens är så viktig – vad kan göras?

— På kort sikt kan det handla om att locka fler erfarna, behöriga lärare till skolor med större sociala utmaningar. Och då tror jag inte att det räcker att locka med högre löner. Det måste finnas annat stöd, som fler modersmålslärare och svenska 2-lärare och att man arbetar i team. Dessutom tror jag det är väldigt viktigt att lärare får tid till planering och efterarbete av sin undervisning.

Och på lång sikt?

— Då tror jag att elevgrupperna måste blandas mer. Det räcker inte att rekrytera kompetenta lärare. Bostadssegregationen måste också brytas – och lärarbristen minska.

Men fram till allt detta händer – måste också elever flyttas?

— Ja, men som det ser ut i dag finns risk för att förortsskolorna dräneras på motiverade elever och lärare. Vi pratar aldeles för lite om hur elever från socialt starkare områden kan lockas dit.

Varför är heterogena grupper bra?

— Med fler heterogena elevgrupper skulle lärarkompetensen kanske kunna fördelas mer likvärdigt. Förväntningarna på eleverna skulle kunna öka. Kamrateffekterna är också väl beforskade alla barn tjänar på att undervisas i grupper med stor variation.

Ur intervjun: Åse Hansson om pedagogisk segregation

Skolkommissionen föreslog obligatoriskt skolval och utlottning av platserna på populära skolor. Vad tycker du om det?

— Jag sympatiserar med förslagen som jag menar är i rätt riktning. Men dilemmat är att de stödjer ett system som kan leda till ytterligare uppdelning av elever utifrån social bakgrund. Vi ser undervisning som en handelsvara, vilket vi är ganska ensamma om i världen. Den avreglerade skolmarknaden, där skolpengen följer med eleven, ökar segregationen. De målkonflikter som uppstått pratas det för lite om.

Regeringen gick inte vidare med Skolkommissionens förslag. Den vill i stället ställa lagkrav på att huvudmännen ska ”aktivt verka för en mer allsidig social sammansättning”. Vad tycker du om det?

— Det kan bli en rätt tandlös paragraf. Jag ser inget om vilka verktyg en kommun kan använda för att uppnå målet.

Om inget görs, vad leder den pedagogiska segregationen till på sikt?

— Det kan bli förödande för barnen och deras fortsatta vuxenliv. Man får inte lov att ha ett skolsystem som ger sämst förutsättningar till dem som behöver mest stöd. Och det är olyckligt även ur ett samhällsperspektiv. För vad händer på sikt om utbildningsnivån sjunker? Det kan bli ett hot mot det demokratiska samhällssystemet.

ur Lärarförbundets Magasin