Läs senare

Forskaren om digikritiken: ”Förstår inte att de vågar”

Sedan 1 juli är digitala verktyg obligatoriska i förskolan. Nu går barnläkare ut och varnar för satsningen. Lärarnas tidning låter experterna svara på kritiken.

av Emma Olsson
05 jul 2019
05 jul 2019

”Ett gigantiskt experiment på små barn” kallar barnneurologen Jörgen Landehag den digitala satsningen i förskolan, i en artikel i BLT.

Psykiatrikern Anders Hansens bok ”Skärmhjärnan” är en storsäljare. Den handlar om att den mänskliga hjärnan inte är byggd för alla intryck som skärmandet skapar.

– Det är svårt för förskollärare. Det kommer ofta artiklar som den här i media, och avsändarna är läkare. Men personen bakom den här texten (artikeln i BLT, reds anm) är ju inte experter på förskola, säger Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet.

Hon forskar om barn och internet, och hon är inte orolig för vad förskoledigitaliseringen kommer att innebära.

– Jag ser det som att motsatsen vore ett gigantiskt experiment. Jag förstår inte hur de vågar ta det på sitt ansvar att barnen ska berövas det skyddet digital undervisning faktiskt innebär, säger hon.

Så undervisar du digismart i förskolan

  • Utforska tillsammans. Det finns många pedagogiska fördelar. Det är ett praktiskt sätt att lära ut ett annat tänkande kring kunskap och lärande. Det är flexibelt och alla kan bidra, motsatsen till vad det gamla skolsystemet signalerar.
  • Försök att tänka bort det tekniska, se det som något annat. Se det som ett pussel som ni löser tillsammans.
  • Orolig för lång skärmtid? Tänk att barnet sitter och bygger Lego på golvet. Hade du stressat upp dig då?
  • Gå med i en Facebookgrupp som handlar om ämnet. Där kan man utbyta erfarenheter och slipper uppfinna hjulet varenda gång.
  • Det är vuxnas ansvar hur barn har det. Om ett barn inte mår bra av ett visst innehåll eller att sitta still länge – då får du bestämma.

 Källa: Elza Dunkels, forskare kring barn och nätanvändning.

Elza Dunkels har heller inte hittat någon tillförlitlig forskning som visar att skärmande skulle vara skadligt för mindre barn.

Även Disa Jernudd, generalsekreterare för ideella föreningen Kodcentrum, menar att det vore en otjänst att låta förskolan vara en icke-digital zon.

– Programmering är ett nutida språk. Det är inte något man kan blunda för eller hävda att man ska skydda sig ifrån. Genom att introducera det tidigt för barn kan vi hjälpa dem att hantera digitaliseringen i samhället, säger hon.

Jörgen Landehag refererar till att mycket skärmtid påverkar barns finmotorik negativt, och att fokus på surfplattan kan leda till att barnen blir mindre intresserade av sociala relationer.

– De digitala verktygen riskerar att ta tid från leken och det är lek som små barn drivs av. De lär sig med hela kroppen och utvecklas när alla sinnena är med. Som att till exempel klappa en ko, att känna pälsen under fingrarna och samtidigt se dess storlek, säger han till tidningen.

Disa Jernudd (t.v) och Elza Dunkels bemöter barnläkarna som är skeptiska till digitaliseringen i förskolan.

Leken kommer in i den digitala undervisningen, enligt Disa Jernudd. Kodcentrum lär barn mellan 10 och 12 års ålder att programmera.

– Jobbar man med det på rätt sätt med barnen, bygger man bort att barnen bara konsumerar innehåll för att i stället också producera. Och för att skapa ett spel och bygga en berättelse och karaktärer så behöver du vara kreativ – bara det att man använder andra verktyg än vi gjorde som små, säger hon.

Samtidigt säger Elza Dunkels att digitaliseringen med säkerhet kommer att påverka barn på sikt.

– Nu spekulerar jag, men vi kommer att se ett annat sätt att tänka kring tålamod. Digitaliseringen gör något med vår förmåga att avvakta. Men så har det alltid sett ut, det kommer ny teknik som medför nya förmågor som ersätter det som gått förlorat, säger hon.

ur Lärarförbundets Magasin