Läs senare

Förskolan där barnen programmerar robotar

ReportageEttåringar som programmerar i förskolan är ingen utopi, digitalisering är en del av förskolans läroplan sedan den 1 juli i år. På förskolan Lilla Tollare i Nacka lär sig barnen programmering på förskolans gård.

av Sten Feldreich
08 sep 2019
08 sep 2019
Med piltangenterna kan barnen programmera den rullande roboten som sedan åker ut på uppdrag.
Foto: Ulf Lodin

Isak Eriksson, förskolans IKT-strateg, spelar robot och står beredd att förflytta sig på den 4×4 meter stora ytan med trottoarplattor. Charles, 5, ska få ”roboten” att gå till en blomma som finns målad på en av stenarna. Roboten Isak får kommandon av Charles genom olika kort som talar om hur många steg roboten ska ta, när den ska svänga och så vidare. På vägen finns ett antal fallgropar för roboten att undvika. Charles räknar stenplattor, letar fram rätt kort som ska leda roboten till målet. Roboten läser av korten, ett efter ett: ”Tre steg framåt – check!”, ”sväng vänster – check!”.

Roboten Isak lyder instruktionerna – och styr rakt in i husväggen! Både robot och Charles skrattar åt felprogrammeringen. Bara att omprogrammera roboten med nya kort.

– Det behövs inte alltid dyr utrustning. Leken här tränar barnen både i matematik, språk och kommunikation, säger skolans rektor Anna Sylvendahl.

Isak Eriksson, skolans IKT-strateg.
Foto: Ulf Lodin

Principen är densamma med de små batteridrivna bluebotsen, robotar på hjul, som finns i förskolans ”Mediatorg” med olika digitala finesser. Bluebotsen får kommandon av barnen genom knapptryck som anger riktning och avstånd. De programmerade robotarna åker sedan ut på olika uppdrag som de fått.

– När vårdnadshavarna hörde om det digitala kravet, var det en del  som oroades, säger Anna Sylvendahl. Typ att vi skulle sätta en ipad i handen på varje elev, att programmering innebar att barnen skulle sitta i ett mörk rum och knacka datakod hela dagarna. Men förskolan bjöd in till ett föräldramöte redan för ett år sedan där vårdnadshavarna själva fick prova på olika digitala mötesplatser och då skingrades sådana orosmoln.

I ett hörn av rummet finns en så kallad rörlig green screen som med hjälp av digital teknik tar med barnen till miljöer som de annars bara kan fantisera om: Plötsligt kan de flyga ballong med Pippi, Tommy och Annika, eller befinna sig i ett akvarium med fiskar.

När Lärarnas tidning hälsar på har barnen beställt ”stormigt hav” och simmar för fullt i de upprörda vågorna.

Yes!!! Programmeringen lyckades! Den rullande roboten styr rätt mot kloss-tornet.
Foto: Ulf Lodin

– Den digitala tekniken använder vi också för att skapa egna filmer. På så sätt lär sig barnen hur det faktiskt går att förvränga eller förfalska verkligheten. De får göra film och pröva olika trick, och får därmed en förståelse för att allt man ser inte behöver vara sant, säger Isak Eriksson. I de övningarna tränas de att tänka källkritiskt, vilket också ingår i den nya läroplanen. Just källkritik har förskolan arbetat med tillsammans med barnen på flera olika sätt.

Digitala verktyg är i dag ett naturligt inslag i barns vardag.

– Det finns inte en ettåring som inte kan ”swipa”, när de börjar hos oss. Så är verkligheten. Om vi skulle undanhålla barnen den digitala verkligheten vore det att begränsa barnens värld. Vi är skyldiga att väva in digital kunskap enligt läroplanens intentioner och vi vill göra det på ett aktivt och lekfullt sätt, säger Anna Sylvendahl.

Hon vägrar att använda digitala hjälpmedel till passiv underhållning, eller barnpassning, så som annars lätt sker utanför skolan.

– På förskolan ska barnen använda digitala verktyg som läromedel för att aktivt producera saker. Inte till passiv konsumtion.

Hur är det då med ett- till treåringar som ska lära sig programmering? Enligt läroplanen ska förskolläraren ansvara för att varje barn får använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande. Förskolan ska också utveckla barnens intresse för berättelser.

– Programmering låter så dramatiskt. Vi använder digitala verktyg för att ta fasta på de sagoberättelser som barnen fantiserar fram. Sagor har ett givet berättarflöde, en tydlig dramaturgi. Vi sammanställer historien med barnets teckningar och skapar tillsammans med barnet en digital sagobok med hjälp av IT.

”Inget motsatsförhållande mellan det digitala och analoga”

Foto: Ulf Lodin

I läroplanen för förskolan slås fast att barnen ska få förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens. Men inte hur.

– Vi började med att fastställa syfte och mål. Vi sökte svar på frågorna: Varför är den kunskapen viktig för barnen? Och hur kan vi lära ut den? säger Anna Sylvendahl, rektor på Förskolan Lilla Tollare.

Hon tycker att kraven på digital kompetens har väckt samma typ av frågeställningar som när matematik infördes och skulle synliggöras i förskolan för ett antal år sedan.

– Men i dag är det ingen som ifrågasätter att barnen lär sig om vikt, antal, volym och så vidare.

– Att använda digitala läromedel berikar undervisningen om de används i olika pedagogiska syften. Det finns inget motsatsförhållande mellan det digitala och analoga. Fokus ligger sällan på själva verktyget i sig utan på det vi skapar.

– Däremot: att slentrianmässigt använda olika appar och lärplattor utan att något riktigt syfte, det tror jag inte på.

ur Lärarförbundets Magasin