Läs senare

Friare lärare lyfter Polen

Polska lärare bestämmer numera själva hur de ska undervisa. Det har lyft landet i Pisa — men lärarna får dålig lön för sin möda.

21 aug 2015
Friare lärare lyfter Polen
Polen har rusat i Pisas kunskapsmätningar, efter en skolreform och förändringar i läroplanen som höjt de ­lågpresterande elevernas resultat. Foto: Wojtek Radwanski

Elva elever klädda i vita skjortor böjer sig lätt framåt över sina bänkar och funderar över talen de ska lösa. Redan för några veckor sedan klarade de av högstadiets slutprov, men ännu är några veckor kvar av vårterminen.
Matematikläraren Maria Medrzycka avbryter och låter några av eleverna redovisa sina svar på whiteboardtavlan. Hon nickar medan lösningarna växer fram.

Eleverna förbereder sig inför den internationella matematiktävling som de ska delta i följande dag. Dagens övning antyder att det kommer att gå bra. Gimnazjum nr 42 i centrala Warszawa har sedan starten 1999 haft en stor andel högpresterande elever med tydliga målbilder av den framtida yrkesbanan.

— Jag ska utbilda mig till ingenjör, berättar eleven Karolina Bolimowska efter lektionen.

Katarzyna Jopyk höjer lite på ögonbrynen över klasskamratens intresse för matematik och fysik. Själv tänker hon bli kirurg, säger hon och fingrar på den blå slipsen med skolans emblem.

Foto: Wojtek Radwanski

Den påbjudna vita skjortan med slips är ännu en markering av att denna skola är något särskilt. Krav på skoluniform är inte det normala i polska högstadieskolor. Den är ändå rätt okej, tycker några av eleverna. Man behöver inte fundera så mycket på vad man ska ha på sig.

— Men slipsen är hemsk och blir snabbt utsliten, anser Katarzyna Jopyk.

Eleverna ska följande vecka få reda på resultaten på de nationella prov som avslutar högstadiet och som har stor inverkan på deras vidare studier. Proven infördes 2002 och brukar räknas in bland de polska framgångsfaktorerna. Fast de tre elever som dröjt kvar i klassrummet är inte helt övertygade om den saken.

— Det spelar inte så stor roll vad man har gjort under de senaste tre åren när så mycket handlar om resultaten på slutproven. Det är nog bra med examensprov men de behöver göras om. Nu visar de mest att man klarar att skriva prov under stressiga förhållanden och inte så mycket vad man verkligen kan eller hur intelligent man är, säger Karolina Bolimowska och får medhåll av sina kamrater.

Och på frågan varför hon och hennes klasskamrater är så bra på exempelvis matematik svarar Karolina Bolimowska snabbt:

— Därför att vi har så bra lärare.

Foto: Wojtek Radwanski

Här på Gimnazjum nr 42 finns alltså några av de byggstenar som förklarar att det tidigare ganska mediokra Polen nu spelar i Pisa-mätningarnas elitserie — ambitiösa elever samt välutbildade och engagerade lärare.

— För mig är det en passion att vara lärare, säger Maria Medrzycka.

Hennes yrkesval var ändå långt ifrån självklart. Allergiproblem tvingade henne att sluta som kemist och hon sadlade då om till matematiklärare, berättar hon när vi promenerar genom den brun­murriga korridoren.

Och passionen för yrket är kanske en nödvändighet. Berättelsen om det polska skolundret handlar inte bara om stigande elevresultat. Dit hör också lärares vittnesmål om övertidsarbete, låga löner, låg status och osäkra anställningar.

Men tillbaka till det positiva. Maria ­Medrzyckas och rektorn Malgorzata Tarkas förklaringar till skolornas lyft är desamma som ­regeringen och OECD framhåller: 1999 års stora skolreform och den nya läroplan som kom några år senare. Maria Medrzycka framhåller den nya läroplanen med dess skifte från att hamra in ett i förväg bestämt stoff till att fokusera mer på processer och vetenskapligt tänkande.

Det innebär också att lärarna har kunnat vidga sin pedagogiska repertoar i klass­rummet.

— Jag står inte vid katedern och talar om hur elever ska lösa talen. Jag diskuterar problemen med eleverna och så får de komma fram till sina egna lösningar. Det finns ingen myndighet eller politiker som talar om för mig hur jag ska undervisa, säger Maria ­Medrzycka.Foto: Wojtek Radwanski
Kanske har den ökade friheten också bi­dragit till den informella ton som verkar råda mellan lärare och elever på skolan. När Maria Medrzycka och hennes elever går genom korridoren är stämningen avslappnad och det är nära till skratt.

Som kontrast till den lugna stämningen på lektionen blir det påfallande högljutt i de smala korridorerna under den korta rasten. Eleverna får inte lämna skolan eller skol­gården under skoldagen som varar från klockan 8.05 till 16.20 varje dag.

Avsaknaden av gardiner och andra möbler än smala träbänkar bidrar säkert till ljud­nivån i korridorerna. Även om det mesta tycks helt verkar det åtminstone utifrån svensk standard finnas ett behov av renovering av lokalerna med dess olika nyanser av beige, gult och brunt.Foto: Wojtek Radwanski
På tredje våningen i det lilla personalrummet har Anna Korzeb precis fått en liten stund att pusta ut. Hon har just kommit dit efter att med kort varsel ha fått hoppa in och ta en lektion åt en annan lärare.

Anna Korzeb blev färdig som engelsklärare för nio år sedan och har arbetat på Gimnazjum nr 42 sedan dess. Under hennes lärarliv har det hänt mycket inom skolan, tycker hon.Foto: Wojtek Radwanski
— När jag började utgick undervisningen från läroboken. Nu finns så mycket material på internet vilket gör det lättare att arbeta på andra sätt. Nu går jag också mer på teater med eleverna till exempel, säger hon när hon satt sig ner på en stol med lärarnas alla scheman hängande på väggen intill henne.

Precis som lärare i de flesta andra länder har Anna Korzeb svårt att få tiden att gå ihop. Hon har 20 timmar undervisningstid i veckan, men jobbar ofta mer än de 40 timmar i veckan hon får betalt för. När hon får höra om svenska lärare som storknar under en ökande administrationsbörda nickar hon instämmande.

— Det blir allt mer byråkrati här, särskilt kring proven. Nu ska vi inte bara rätta dem, vi måste också analysera dem och se hur de utvecklas över tiden. Det tar mycket tid, säger hon.

Det var Warszawas skolförvaltning som valde ut toppskolan Gimnazjum nr 42 som en lämplig skola att besöka för att få en skymt av det polska skolundret. Den är dock knappast representativ för det som Polen får så mycket beröm av OECD för, nämligen att med målmedvetna reformer ha lyft de svagare skolorna och gett alla elever förutsättningar till en bra utbildning.

Foto: Wojtek Radwanski

Anna Korzeb förstår av lärarbekanta på andra skolor att hon och hennes kolleger på denna skola har jämförelsevis goda villkor. Men överlag är lönerna låga och lärarnas insatser för att förbättra de polska elevernas resultat får föga uppmärksamhet bland politiker och i medierna.

— Det är ingen status att vara lärare och jag vet inte riktigt varför det är så. Folk kanske är avundsjuka på våra långa ledigheter. Men jag måste arbeta en del under loven och folk tänker inte på att jag inte kan välja vilken tid på året jag vill vara ledig, säger hon.

I stort sett alla polska lärare har en lärarutbildning i bagaget. Anna Korzeb är nöjd med sin utbildning när det gäller ämneskunskaper, pedagogiska teorier och undervisningsmetoder. Det blev ändå en smärre chock att möta verkligheten i skolan. Så här i efterhand hade hon önskat sig mer praktik och också mer psykologi för att vara mer förberedd i mötena med elever och föräldrar.

Nu går hon på fortbildning tre-fyra gånger per år, ofta korta kurser på en eller två dagar. Den mesta fortbildningen ligger på fritiden på helgerna.

— Som lärare måste man hela tiden utvecklas. Därför är det nödvändigt med fortbildning, framhåller hon samtidigt som klockans skarpa signal ringer in till ännu en lektion.

För andra är det dags för lunchrast. I bottenvåningens matsal serveras Zacierkowa-soppa och kinesisk köttgryta för nio zloty — eller lite över 20 kronor. Här är ljudnivån om möjligt ännu högre än i korridorerna. Samtidigt är stämningen trevlig, det är inga elever som bråkar eller provocerar.Foto: Wojtek Radwanski
Efter lunchen hastar Maria Medrzycka i väg till ännu en lektion. Lugnet och tystnaden lägger sig över korridorerna i Gimnazjum nr 42. Inifrån ett av klassrummen hörs ett stilla mummel. Först nästa år redovisas resultaten från Pisa 2015 och då visar det sig om Polen har behållit sin position bland skolvärldens stormakter.

Uppdelat i Polen

  • Tidigare hade Polen en ­åttaårig grundskola som följdes av gymnasium eller yrkes­utbildning. Skolstart vid 7 år.
  • 1999 förlängdes grundskolan till nio år och delades upp i två skolformer, en för årskurserna 1–6 och en för 7–9. Sexårsverksam­heten byggdes ut.
  • Från 2015 är hela skolgången tidigarelagd ett år med grundskole­start vid 6 år. Platsgaranti på förskolan från 3 år. Obligatorisk förskoleklass för femåringar.

Medvind i Pisa

  • I Pisa 2012 placerade sig Polen sjua av OECD-­länderna i matematik, precis bakom Finland. ­Polens uppgång sedan 2003 var den näst största av alla medverkande länder. Sverige hade under samma tidsperiod det största raset.
  • En liknande förbättring för Polen kan ses i ­naturvetenskap. Även i läsning ligger Polen högt.

ur Lärarförbundets Magasin