Läs senare

Ge inte barnen den perfekta världen för lek

09 maj 2019
Eva Lindström, förskollärare, Äppelviken-Ålstens förskolor, Stockholm.

Måste man ha en hemvrå på en förskola? Jaaaa, säger många, rollekar, barnen älskar ju rollekar!

Och kärt barn har många namn. Dockvrå, hemvrå, lägenheten, apoteket, vårdcentralen, sommarstugan och så vidare, det finns ingen hejd på fantasin. Eller, finns det? Hur fantasifullt är det egentligen med en färdig iordningställd plats för rollekar? Och vad händer om en sådan plats inte finns, blir det inga rollekar då? Jo, jo det blir det. Massor av rollekar.

Vad är det som kan hända när barnen inte styrs in i en särskild miljö, en oftast färdigmöblerad och planerad miljö?

Det som kan hända då är att rollekarna sprider sig, överallt i miljön. Att allting kan vara någonting. Vid ritbordet kan pennorna i stället läggas i en hög på golvet, bli en lägereld. Magnetbokstäver kan förvandlas till olika fordon, som åker längs med väggarna, golvlisten blev en väg. De små stenarna och snäckorna läggs i små högar på ett bord, någon bakar muffins och bjuder in till kalas. En träkloss blir en smartphone, eller ett stetoskop, och om man lägger en gardinknopp i en burk blir det som en nappflaska. När alla lekar sprids ut överallt, när barnens fantasi får sväva fritt, då händer det saker i en barngrupp.

Våga vara för­skolan som tänker nytt, som låter barnen leka med oväntade saker.

Att få utveckla sin fantasi, är att tänka och förstå det abstrakta i vår värld. Om barnen leker doktor med det som finns, vilka signaler skickar vi då till barnen om vi köper in en doktorsväska? Vi tänker att vi lägger till, ger barnen det de vill ha. Men om de redan leker med det som finns, vad säger vi då? Att det inte duger, att de behöver ”riktiga” saker för att kunna leka? Att kunna se att pennorna som ligger där på golvet, också kan vara en glödande brinnande eld, är att sedan tänka, hur det var att leva i en grotta, hur man eldade för att laga mat och kunna hålla sig varm. För att kunna förställa sig det som varit, vår historia, måste man först kunna föreställa sig att det som är nu, inte alls behöver vara det som det ser ut som, utan kanske något helt annat.

Våga vara den som bryter traditionella mönster. Låt barnen upptäcka variationen i nya material. Utmana könsrollerna, vad som händer när materialet är mer neutralt, när det inte går att spåra i vardagen. Våga vara förskolan som tänker nytt, som låter barnen leka med oväntade saker, vänta och se vad som händer. Låt barnen bli innovatörer, komma på nya lösningar och utmana deras tankar kring vad som är vad, och vad det kan bli.

ur Lärarförbundets Magasin