Läs senare

Ge lärare på institutionsskolor 60 000 i månaden

DebattStatens institutionsstyrelse, med plats för 1000 tvångsvårdade elever, är en verksamhet i kris. Nu krävs åtgärder som höga löner och återhämtningsperioder för att locka lärare till svensk skolas tuffaste uppdrag, skriver Per Skansvik, tidigare rektor inom SIS.

09 Nov 2018

Om debattören

Per Skansvik

Tidigare rektor inom Statens institutionsstyrelse

Statens institutionsstyrelse, SIS, har cirka 1000 platser för elever i åldrarna 12 till 20 år. Det är i storleksordningen en ordinär gymnasieskola. Verksamheten kostar miljarder.

De flesta ungdomar som placeras på SIS har ett pågående missbruk och en mer eller mindre etablerad kriminell tillhörighet. De har drogat, langat, rånat, gjort inbrott, hotat, våldtagit och misshandlat. I några fall även dödat. De har till nästan 100 procent levt i social misär.

Bild: Colourbox

De har alltid en avbruten skolgång och deras skolkunskaper ligger oftast i spannet grundskolans år 3–5. De vill inte utmana sig själva, är rädda för att misslyckas och får inte mycket gjort. De flesta har under resans gång fått diagnoser och medicinerar. Diagnoser som enligt mig oftast beror på brister i den sociala miljön och gränssättning.

På institutionerna är det gammalmodigt och ofta nedgånget. Personalen är inte sällan underbemannad, har låga löner, höga sjukskrivningstal, undermålig arbetsmiljö med våld och hot, få sökande till tjänster, massor av vikarier och stor personalomsättning. Dessutom är det konflikter mellan skola och behandling på många institutioner. För att råda bot på personalbristen har man sänkt kraven på utbildning och kvalifikationer.

Av de som tillbringar en tid på en SIS-institution hamnar cirka 75 procent i utanförskap, drogmissbruk, kriminalitet och en för tidig död.

Över detta vakar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) samt SIS generaldirektör och verksamhetschefer. De har en fullständig orealistisk bild av verksamheten och vilket resultat som man kan förväntas uppnå. Anställdas synpunkter och erfarenhet når inte upp i hierarkin.

SIS är, enligt mig, en organisation i kris, med en verksamhet som inte gör jobbet. Av de som tillbringar en tid på en SIS-institution hamnar cirka 75 procent i utanförskap, drogmissbruk, kriminalitet och en för tidig död.

Men så behöver det inte vara. Vi kommer aldrig kunna rädda alla men vi skulle kunna ge en del av ungdomarna en tryggare miljö genom samverkan och beslutsamhet – och ibland mer okonventionella metoder.

Utbildningsverksamheten inom SIS kan bli bättre med bättre förutsättningar. Att kartlägga ungdomarnas styrkor och utveckla dem bör vara målet men nu lamslås verksamheten av bland annat Skolinspektionens krav och skolans styrdokument. En total anpassning i ämnen och tid är nödvändig.

Bara ett fåtal kommer att klara en gymnasieutbildning. De måste få andra verktyg för att fixa framtiden.

Det är inte längre status att arbeta som lärare inom SIS, som har den svåraste undervisningssituationen i svensk skola. För att få gräddan av lärarna krävs radikala åtgärder:

  • Lön på 50 000–60 000 kronor i månaden
  • Specialpedagogisk utbildning
  • Forskartjänster
  • Studieår/fördjupningsår vart fjärde år
  • Längre återhämtningsperioder.
  • Samverkan med ”vanliga” grundskolor
  • Terapeuter i verksamheten.
  • Fritidsledare i verksamheten.
  • Rektor/chef för skolverksamheten.
  • En egen skolbudget utanför behandlingsverksamheten.
  • En behandlingsverksamhet som inte är beroende av skolverksamheten.

De flesta av dessa ungdomar kommer aldrig att konkurrera med ”vanliga” ungdomar när det gäller skolkunskaper. Bara ett fåtal kommer att klara en gymnasieutbildning. De måste få andra verktyg för att fixa framtiden.

Använd tiden inom SIS till träning i livskunskap, fysik och psykisk träning, dagliga rutiner, kunskaper om hälsa och hygien och om rättssystemet, studiebesök inom kultur, industri, utbildning. Framför allt ordning och reda, rättigheter efter ansvarstagande och – om man hinner och förutsättningar finns –erbjudande om utbildning.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin