Läs senare

Gläds åt Pisa-resultatet – med en nypa salt

LedarePisa visar inte hela bilden av svensk skola, men de förbättrade kunskapsresultaten är ändå ett kvitto på de fina insatser som görs av Sveriges lärarkår. Pisa visar också att skolpolitikens stora utmaning är den avtagande likvärdigheten.

10 dec 2019
Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande
Följ och kontakta mig på Twitter: @JohannaJAstrand

OECD:s PISA-rapport är en av många undersökningar. Den har brister och förtjänster och ska tas med en lagom nypa salt. Ska vi då inte glädjas åt att Sverige förbättrar sig? Jo, det finns absolut en tydlig trend som styrker att svensk skola håller hög kvalitet och att vi förbättrat oss de senaste åren.

PISA ger bara en del av helhetsbilden, men utgör onekligen en av flera indikationer på att svensk skola håller en hög kvalitet. Vi har sett samma trend i den internationella kunskapsmätningen TIMSS 2015, som undersöker kunskaper i matematik och naturvetenskap hos elever i årskurs 4 och årskurs 8.

Svenska åttondeklassare låg dessutom i topp i mätningen ICCS för ett par år sedan, som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Även PIRLS 2017, som mäter elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4, var positiv. Bara 7 av 50 länder presterade där bättre än Sverige.

Även modellen att fördela resurser via en skolpeng leder till helt oönskade effekter som förstärker elevsorteringen.

Sammantaget vittnar alla dessa studier om en kompetent och hårt arbetande lärarkår som levererar resultat. Paradoxalt nog så präglas inte skoldebatten av den här bilden. I stället har ett antal högröstade tyckare tagit för vana att svartmåla svensk skola – stick i stäv med internationella studier.

Faktum är att sedan bottennoteringen i Pisa 2012 har skolan sluppit stora omvälvande reformer. Det spelar oerhört stor roll. Skolan utvecklas bäst när lärare och skolledare ges arbetsro. Med mer av den varan så kommer resultaten att stiga ytterligare.

Det PISA framhåller som det stora problemet för svensk skola är den avtagande likvärdigheten. Svartmålarna brukar, intressant nog, ofta bagatellisera just det problemet. Ändå finns det inget som Pisa visar så tydligt som att skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever fortsätter att öka. Likvärdigheten i det svenska systemet är signifikant sämre än i övriga Norden.

I Sverige sorteras eleverna på ett sätt som gör att lågpresterande elever från socioekonomiskt svagare förhållanden allt oftare hamnar i samma skolor. Samtidigt är det väl belagt att när elever med svag socioekonomisk bakgrund ges tillfälle att gå på socioekonomiskt starkare skolor, så blir kunskapsresultaten bättre. Det är ett viktigt argument för en mer blandad elevsammansättning.

Sveriges problem beror delvis på boendesegregationen, men även på hur vi valt att utforma vårt skolvalssystem. Det är närmast övertydligt att antagning, urval och etablering vid friskolorna borde regleras i syfte att åstadkomma en socialt mer allsidig elevsammansättning. Även modellen att fördela resurser via en skolpeng leder till helt oönskade effekter som förstärker elevsorteringen. Pengarna borde inte följa eleven mer än på marginalen, eftersom inte kostnaderna, mer än marginellt, följer eleven.

Politikerna måste sluta ducka för systemfelen. På sikt får hela samhället betala ett högt pris för skolsegregationen.

Fråga

Blir DU stressad av teknikkrångel i skolan?

ur Lärarförbundets Magasin