Läs senare

Lärarnas tidnings krönikör vill höja förskollärarnas status – med språket

Ny krönikörHallå där, Katrin Nörthen, förskollärare i Sigtuna och ny krönikör i Lärarnas tidning.

av Niklas Arevik
27 sep 2017
27 sep 2017

Vem är du?

— En förskollärare som har gått en omväg. Jag utbildade mig först när jag var 46. Tidigare har jag varit idrottsledare, lärarvikarie, samtalsterapeut och sömmerska. Men allt har fallit tillbaka på barn.

Du är engagerad i förskoleupproret. Vad är det?

— Vi arbetar för att påverka ­politiker att satsa på för­skolans arbetsmiljö. Det gäller främst mindre barngrupper och lägre ljudnivåer.

Katrin Nörthen

Ålder: 53.

Bor: Kårsta i Vallentuna.

Familj: ”Två utflugna söner. Gift med min man sedan 25 år tillbaka.”

Oväntad talang: SM-guld och EM-brons i jujutsu.

Din första krönika handlar om språkets betydelse för förskolans status. Kan du utveckla?

— Nu sticker jag ut hakan här, men att till exempel bara säga hur dåligt allt är — det kan bli en självuppfyllande profetia. Det är lätt att det blir gnälligt om vi bara tar på oss offerkoftan. Vi behöver själva höja vår status genom vårt språk.

Hur då?

— Våga använda adekvata begrepp som har med vår verksamhet att göra, som undervisning, skollag och läroplan.

För att prata mer positivt, vad är det bästa med förskolläraryrket?

— De stunder av guld man får uppleva i mötet med barnen.

Vad ska du skriva mer om i dina krönikor?

— Det vet jag inte, jag plockar upp det som jag reagerar på i stunden.

ur Lärarförbundets Magasin