Läs senare

Hamid: Ett av svenska skolans största misslyckanden

av Hamid Zafar
15 okt 2019
15 okt 2019

I mitt sommarprogram i P1 berättade jag om mitt möte med eleven Derya. Hon är född och uppvuxen i Göteborgsförorten Biskopsgården. Starten på gymnasieskolan inne i stan hade varit en ögonöppnare för henne. ”Jag trodde att jag bodde i Sverige men egentligen hade jag aldrig riktigt umgåtts med svenskar tills jag började på gymnasiet. Det var en chock.” Hon hade upplevt det svårt att befinna sig i språkligt underläge gentemot klasskamraterna. Samtidigt hade hon nått insikten om att hon inte hade fått en skolgång på samma premisser som de andra eleverna. Hon hade på nära håll erfarit en av de svenska skolans största misslyckanden, den bristande likvärdigheten.

Gapet mellan skolor med bäst resultat och sämst resultat har ökat stadigt i flera års tid. Den svenska skolan håller på att slitas isär. Det är ingen nyhet men det bekymmersamma är att varken staten eller kommunerna har lyckats hejda utvecklingen. Gemensamt för många av kommunerna med de lägsta resultaten är att eleverna går på skolor i segregerade förorter. Dessa elever har oddsen emot sig redan från start.

I fjol publicerades en kartläggning av barnens språk i förskolan i Biskopsgården. Tre av fyra barn i åldrarna 4-5 hade ett genomsnittligt ordförråd på 2000 ord när de förväntades ha ett ordförråd på 6000-8000 ord. Det säger sig självt att lärarna som sedan ska undervisa dessa barn i grundskolan har ett tufft arbete när språkluckorna är så omfattande. Just språket är något de flesta lärare jag arbetat med i förorten återkommer till. Elevernas torftiga språk försvårar undervisningen. För många av eleverna är lärarna de träffar i skolan deras enda kontakt med individer med svenska som modersmål.

Hur påverkar det ungdomarna att växa upp i isolerade enklaver där det enda mötet med majoritetsbefolkningen sker under några få timmar? Vad gör det med sammanhållningen i ett land som Sverige? Det här är något jag önskar att politiker pratade mycket mer om. Bakom siffrorna med de misslyckade skolresultaten finns ju också ungdomar av kött och blod. Med framtidsdrömmar, men som av olika skäl får se dörrarna till samhället slås igen i ansiktet på dem.

Vilka faktorer är det då som är avgörande för de elever, likt Derya, som lyckas med studierna? I Mats Widigsons avhandling ”Från miljonprogram till högskoleprogram” intervjuas ungdomar som mot alla odds tagit sig från förorten vidare till högre studier. Gemensamt för många är att de haft lärare med ett stort socialt patos som synliggör en värld som eleverna annars med sitt kulturella kapital inte självklart har haft tillgång till. För dessa elever börjar allt inte bara med en bra lärare. Läraren är så mycket mer än bara en kunskapsförmedlare.

ur Lärarförbundets Magasin

Lärarnas tidning frågar

Hej! Får vi ställa en fråga?
Vi undrar om du är: