Läs senare

Här är Sverige sämst i Pisa 2018: ”En försämring”

PISA 2018Sverige intar en jumboplacering i Pisa 2018 när det gäller skillnader i läsförståelse mellan infödda och invandrade svenska elever.

av Emma Olsson
05 dec 2019
05 dec 2019
Anders Aurer vid Pisa-träffen. FOTO: Johan Strindberg

Det skiljer 115 poäng mellan svenska infödda elever och elever med invandrarbakgrund i den del av Pisa-undersökningen som mäter läsförståelse. Skillnaden är störst i hela OECD.

– Australien och Kanada (där invandrare presterar bättre än majoritetsbefolkningen, reds anm) har inte samma flyktinginvandring. Men det går inte att dra några slutsatser om att Australien är bättre på att ta hand om invandrade elever. Det pekar på att vi har stora utmaningar som vi måste ta oss an, men det är orättvist på att det som mått på att svenska skolsystemet skulle göra ett dåligt jobb, säger Anders Auer, utredare på Skolverket.

Men Pisa ska ju vara ett verktyg för att mäta skolsystem?
– Ja men inte varenda siffra. Det här är inte den bästa indikatorn på likvärdigheten i det svenska skolväsendet. Vi går in på den socioekonomiska bakgrunden också i rapporten, där kommer vi fram till att Sverige ligger på en genomsnittsnivå och har sjunkit lite, säger han.

Samma sak visar en undersökning av registerdata som Skolverket gjorde 2018, enligt Anders Auer.

Under de senaste två dagarna har Pisa-pratet till stor del handlat om den andel elever som exkluderats från undersökningen, antingen för att de har någon form av funktionsnedsättning, eller på grund av att de gått i svensk skola kortare tid än ett år.

Andelen har fördubblats sedan Pisa 2015 och ligger nu på 11 procent. Kritiker, som till exempel norske pedagogikprofessorn Svein Sjøberg, menar att gruppen är så stor att den påverkar hela resultatet.

– Jag tycker att det är bättre att titta på täckningsindex, i början av rapporten. Där ingår exkluderingar, men vi tar också hänsyn till bortfallet och till dem som inte ens går i skolan. Tittar man på det ser man att Sverige ligger på 86 procent och det kan man jämföra med OECD som ligger på 88 procent. Det är inget extremt, men vi ser likväl en försämring sedan 2015. Och utifrån vad vi kan se så tror vi att det kan ha att göra med inflödet av nyanlända elever, även efter 2015, säger Anders Auer.

Anna Kaya.

Anna Kaya, sva-lärare och medarbetare vid Nationellt centrum för svenska som andra språk, menar att det finns tydliga brister i hur svenska skolan tar emot nyanlända elever.

– Svensklärare saknar utbildning i att lära nyanlända elever att läsa och skriva på ett nytt språk. Vi ser stora brister idag. Nyanlända elever placeras direkt i ordinarie klasser utan att få sva-undervisning. De får inte alltid studiehandledning på modersmålet och de får kanske inte heller modersmålsundervisning. Dessutom går de ofta i stora klasser där en lärare, utan tillräckliga resurser, förväntas kunna anpassa undervisningen trots att spridningen i språk och kunskaper bland eleverna kan vara gigantisk, säger hon.

Nedskärningarna drabbar dessutom den här gruppen hårt, menar Anna Kaya.

– Det är många lärare som kontaktar mig och berättar att de är mycket oroliga för elever som inte får den sva-undervisning de har rätt till. Lärarna berättar att de ser nyanlända elever sitta med i ämnesundervisning utan att förstå vad läraren säger. Många vittnar om en känsla av otillräcklighet, de vet inte hur de ska göra när eleverna inte hänger med och när studiehandledning på modersmålet saknas. En del lärare berättar att förberedelseklasser läggs ner och att skolor inte har råd att köpa tillräckligt med studiehandledning. Det är förödande, säger hon.

Vad ska man göra i en sådan situation, som lärare?
– Man måste be om hjälp. Vi lärare kan inte trolla med knäna och skolledning, elevhälsoteam och kollegiet behöver prata om vad man kan göra för att eleverna ska få den undervisning de har rätt till. Det kan vara bättre att en svensklärare undervisar nyanlända elever i en separat grupp, än att nyanlända elever ska sitta med i svenskundervisningen och inte förstå. Men framförallt behöver vi berätta för politiker och andra beslutsfattare att alltför många elever inte får den undervisning som de har rätt till och att nedskärningarna drabbar de redan utsatta eleverna allra värst, säger hon.

ur Lärarförbundets Magasin