Läs senare

Hett mottagande för nya kollegan

22 aug 2014

Det var dagen innan terminsstart och läsårets inledande kick-off. Jag hade i vanlig ordning lite jobbångest och sysselsatte mig med att slötitta på »School of Rock« med Jack Black för tionde gången när mobilen ringde. Det var X. Hen var förbannad.

— Fan Micke, vad är det som händer egentligen?

— Vad menar du? sa jag.

— Jag ska ha en kollega som är sverigedemokrat.

Det bagatelliserade verkligen min ångest över en kick-off som kanske skulle innehålla lekar eller dans. Jag fick en klump i magen.

— Öh, hur …

Mer hann jag inte säga innan X spottade ur sig orden:

— Den här typen, som tydligen är lärare i Sv/SO, är politiskt aktiv inom SD och nu ska hen alltså börja på min skola och dessutom i min arbetsgrupp. Fy fan!

— Det behöver kanske inte bli så jobbigt?

— Du Micke, har du läst skolans värdegrund nyligen?

— Eehh, alltså …

— Där står det ganska tydligt om alla människors lika värde och jämställdhet mellan könen och solidaritet mellan männi­skor. Är det något du tycker att SD står för? Nej, just det! Hur i hela helvete kan en person vara SD-politiker och samtidigt undervisa våra elever om solidaritet? Det är för mig helt obegripligt!

X tog en kort paus innan hen fortsatte:

— Jag har jobbat på fyra olika skolor under mina 20 år som högstadie- och gymnasielärare och jag har aldrig någonsin känt en sådan här olustkänsla inför en skolstart. Vad är det som händer i världen? Har alla plötsligt glömt historien? Är vi tillbaka på 30-talet? När blev det okej att skilja på folk och folk? Hur länge kommer det att dröja innan SD föreslår arbetsläger för oliktänkande?

Det var ord och inga visor. Jag hade alltid beundrat X för hens ärlighet, okuvlighet och ställningstagande. Det hade många gånger försatt hen i besvärliga situationer, men hen hade alltid varit sann mot sig själv.

— Vad säger din rektor? sa jag.

— Vad kan hen säga? SD-typen har visst lagen på sin sida, suckade X.

Jag avundades inte X. Min hjärna arbetade för högtryck för att komma på något vettigt att säga. Det gick sådär.

— Hur ska du göra? var allt jag fick fram.

— Tja, eftersom jag inte vill säga upp mig och byta skola nu så ska jag ta vartenda tillfälle jag får att ifrågasätta hens ideologier och åsikter. Jag tänker inte hålla käften. Det handlar om våra elevers framtid.

Jag kände mig stolt över att ha X som vän. Hen var ett föredöme.

— Vad tror du dina elever kommer att säga till din SD-kollega?

Svaret från X kom snabbt:

— De är inte lika subtila som jag.

— Vad menar du med det? frågade jag.

— De kommer att be hen dra åt ­helvete!

ur Lärarförbundets Magasin