Läs senare

Hjälp nyanlända elever

Betygssystemet slår hårt mot nyanlända elever, skriver Dan Gaversjö på Ung & Trygg. Han vill ha en flexiblare ordning.

24 aug 2011

Ung och Tryggs senaste forskningsrapport, »Kampen för att bli Någon«, bygger på intervjuer med förortsungdomar. Många kloka ord säger de och ibland är deras analys glasklar: Skolan är det i särklass viktigaste för att höja självkänslan och klara sig i livet. Att lyckas i skolan förhindrar brottslighet och annat utanförskap.

Ung & Trygg, som är ett samverkansorgan för att motverka rekrytering till kriminella gäng, har tittat bortom resultaten i salsa och andra undersökningar och fördjupat sig i förortsskolornas reella möjlighet att skapa de goda individuella elevprestationerna. Bilden som växer fram pekar mer på systemfel än på undermåligt elevunderlag.

Om vi tittar på de skolor vi benämner som segregerade invandrarskolor och plockar ut den andel av eleverna som har varit mer än fem år i Sverige så visar det sig att just de eleverna har betyg som ligger en bra bit över det godkända betygskravet på 160 poäng.

Ett exempel är Ryaskolan i Biskopsgården i Göteborg. De Biskopselever som bott mer än fem år i Sverige har 195 poäng i betygssnitt medan de som har bott kortare än fem år endast skrapar ihop 70 poäng.
Genomsnittet för alla Rya-
skolans niondeklassare hamnar på 153 poäng.

Ett lika talande exempel är Hjällboskolan i Angered. De elever som varit mer än fem år i Sverige har ett snitt på 185 poäng. Deras klasskamrater som inte varit här lika länge når inte ens upp till hälften så många, snittet bland immigranterna är 87 poäng.

Ung & Tryggs genomgång av ytterligare åtta så kallade förortsskolor visar samma stora betygsglapp mellan elever som varit kort eller lång tid i Sverige. Med andra ord så är antalet år i samma förortsskola mer avgörande än området i sig för om man klarar kriterierna för att komma in på gymnasiet eller inte. Varför berättar ingen det?

I många segregerade områden finns en skolvardag med tät och kontinuerlig påfyllning av nytillkomna elever från utlandet. Självfallet har de begränsningar i det svenska språket och en annan typ av skolgång, om en ens någon, i resväskan hit. Efter en kort introduktion ska de in i vanliga klasser och mätas i betygs-
systemet trots att grundförutsättningarna är minst sagt olika. Det är då det systemvidriga särskiljandet av unga människor börjar.

Många lärare vet hur det känns att betygsätta elever som inte fått en rimlig chans att nå godkänt betyg eftersom de varit för kort tid i Sverige. Elever som inte med den mest ambitiösa vilja i världen har en chans att klara de upp-nåendemål som finns beskrivna i kursplanen.

Statistiken befäster system-felet eftersom den inte tar hänsyn till andelen nyanlända barn och ungdomar, och skolan hängs ut i medierna som en dålig skola. I stället för att se det som är uppenbart — ett systemfel i integrationsarbetet — skuldbelägger vi ungdomarna och skolpersonalen.

Ska man sätta in resurserna där de gör mest nytta och verkligen fyller ungdomar med självförtroende och framtidstro, så bör resurserna i stället växlas över till en främjande och mer flexibel skolform.

Jag tror att det går att bygga ett bra samhällsfundament på en skola där alla ungdomar i Göteborg och Sverige får samma förutsättningar och mäts rättvist. I en sådan skola måste man vara varsam med att släppa in nyanlända elever i det vanliga betygssystemet innan deras kunskaper och självkänsla klarar av att bli bedömda i det. 

ur Lärarförbundets Magasin