Läs senare

Hur viktigt är modersmålet?

Det ljusnar för modersmålet - åtminstone i förskolan. Men många politiker har en kluven inställning och regeringen är delad i synen på ämnesundervisningen. Forskarna däremot tycks eniga.

27 Nov 2008

Christer Nylander är folkpartiets ledamot i utbildningsutskottet och leder den arbetsgrupp som ska ta fram partiets nya skolpolitiska program. Han tycker att modersmålsundervisning i grunden är något positivt.  
  – Den hjälper många elever att utveckla sina kunskaper och att hitta sin kulturella identitet. Om modersmålsundervisningen underlättar inlärningen av svenskan är det också mycket bra. Det jag är mest bekymrad över just nu är problemet i många kommuner att hitta behöriga lärare, säger han. Folkpartiet är det parti som i debatten utpekas som mest negativt till modersmålsundervisning, möjligen tillsammans med moderaterna. Partiet har i olika sammanhang betonat att kunskaper i svenska måste vara det prioriterade. Partiets förslag om ett godkänt svenskaprov som krav på medborgarskap har tolkats som ett angrepp på idén om Sverige som ett flerspråkigt samhälle.  
  Enligt Christer Nylander är forskarna inte eniga om att modersmålsundervisningen är positivt för svenskan.  
  – För mig och folkpartiet är det viktigaste att invandrare lär sig svenska eftersom man annars får svårt att klara sig i samhället. 

Finns det någon motsättning mellan undervisningen i modersmål och i svenska? 

–  Nej, det behöver det inte finnas. Men man måste vara uppmärksam på att modersmålet inte tränger ut svenskan och att man inte ger modersmålsundervisning på svenskans bekostnad, säger Christer Nylander. 

Även moderaternas skoltalesperson Margareta Pålsson framhåller att undervisningen i svenska är viktigast. Samtidigt ser hon ingen motsättning mellan svenskan och moders? målet och tror inte på risken för halvspråkighet:  
  – Nej, jag tror att barnen blir tvåspråkiga. Däremot tycker jag att det är fel att sätta modersmålet främst, som man gör på en del förskolor i Malmö, säger hon.  
  En fråga som skiljer moderaterna och folkpartiet från övriga partier är att de är motståndare till ämnesundervisning på andra språk, till exempel att undervisa i matematik på arabiska.  
  – Jag är positiv till att ge särskilt stöd och hjälp med läxläsning på modersmålet. Men jag är tveksam till att ge ämnesundervisning på andra språk än svenska. Risken finns att utvecklingen i svenska språket trängs ut, säger Christer Nylander.  
  Alliansens företrädare tycker själva att de har ungefär samma uppfattning när det gäller modersmålsundervisning. Men när det gäller flerspråkig undervisning finns det tydliga skillnader.  
   – Med sitt modersmål i ryggen har man mycket större möjligheter att lära sig svenska. Jag är mycket positiv till de initiativ som pågår runt om i landet med till exempel undervisning i matematik på modersmålet. Det borde vara mycket mer av sådant, säger centerpartiets Sofia Larsen. 

Jarmo Lainio är professor i finska och tvåspråkighetsforskare vid Mälardalens högskola. Han anser att synen att svenskan är viktigast, såsom den representeras av det ofta förekommande uttrycket »i Sverige talar vi svenska« inte har stöd i forskningen.  
  – Ett barn som förstår språket förstår också innehållet i det som sägs. Sker undervisningen på ett språk eleven inte förstår tar det längre tid både att ta till sig innehållet och också att lära sig undervisningsspråket.  
  Jarmo Lainio har gjort en studie av hur begreppen tvåspråkighet och halvspråkighet används i svenska dagstidningar. Han noterade att begreppet halvspråkighet var flitigt förekommande särskilt i skånska medier och då i anslutning till debatterna om tvåspråkig ämnesundervisning och modersmålsstöd.  
  – Klassificeringen av tvåspråkiga barn som halvspråkiga har återkommit och den diskussionen leds av lokala skolpolitiker utan stöd av forskningen om tvåspråkighet. Folkpartister och delvis moderater har varit mest framträdande i detta »i Sverige talar vi svenska»-syndrom. Tyvärr har inte politikerna på ministernivå gjort något för att rensa upp i den debatten, anser han.  
  Forskarna är överens om att modersmålsstöd och undervisning i modersmålet har övervägande positiva effekter. De elever som kontinuerligt får träning i både majoritetsspråket och i sitt modersmål får bättre resultat både generellt i skolan och i majoritetsspråket än de elever som inte får modersmålsundervisning.  
  Partiernas skolföreträdare hänvisar gärna till denna forskning. Samtidigt har politiker annat än forskning om modersmål att ta hänsyn till i sina ställningstaganden, påpekar Kenneth Hyltenstam, professor vid Stockholms universitets centrum för tvåspråkighetsforskning. Det finns också »folkliga» språkideologer vars åsikter ofta går stick i stäv med forskarnas resultat. För en stor del av befolkningen ter det sig naturligt att invandrare i första hand ska lära sig svenska för att bli en del av det svenska samhället.  
  – Motståndet baseras också på vad folk ser. Jag hävdar att modersmålsundervisningen aldrig har tillåtits att få en hög kvalitet och det är klart att folk blir förbannade när de ser att den inte fungerar. Lösningen blir då att avskaffa undervisningen istället för att förbättra den, säger Kenneth Hyltenstam.  
  Regeringens företrädare är överens om att det behövs en ordentlig utvärdering av hur modersmålsundervisningen och modersmålsstödet fungerar i dag. Någon större reform är inte i sikte, men i arbetet med ny lärarutbildning, lärarlegitimation, ny skollag och ny läroplan för förskolan ingår även olika aspekter av modersmål, framhåller folkpartiets Christer Nylander.  
  Socialdemokraterna vill ge modersmålsundervisningen ett tydligt mål: den ska förbättra resultaten i skolan. Det ska ske genom ämnesutbildade modersmålslärare och en ökad samverkan mellan dessa och ämneslärare.  
  Partiets skoltalesperson Marie Granlund ser positivt på ämnesundervisning i modersmålet.  
  – Det finns många goda exempel på att den undervisningen underlättar ämnesinlärningen. Men jag tror inte att det passar alla elever och man kan inte säga att alla elever ska göra si eller så, säger hon. 

En fråga som alla partier från höger till vänster mer eller mindre är överens om är att stärka rätten till modersmålsstöd i förskolan. I dag är den rätten formulerad i läroplanen, men miljöpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna, centern och kristdemokraterna är överens om att den ska skrivas in i skollagen.  
  – I kommunerna har modersmålsstöd blivit en kostnadsfråga, och därför måste man på nationell nivå visa att modersmålsstöd inte kan kompromissas bort, säger vänsterpartiets skoltalesperson Rossana Dinamarca.  
  Folkpartiet vill ännu inte ge något besked eftersom arbetet med skollagen pågår. Moderaterna har nyligen lämnat ett förslag om språkundervisning i förskolan och i det ingår även modersmål, enligt Margareta Pålsson som medvetet använder begreppet modersmålsundervisning i stället för modersmålsstöd.  
  – Förskolans läroplan är i dag för oprecis och det är viktigt att bredda språkundervisningen i förskolan. I dag pratar vi ofta om hur bra det är om barnen kan engelska, men vi glömmer att de redan kan arabiska, säger hon.  
  För de svenska minoritetsspråken – samiska, finska, meänkieli, jiddisch och romani chib – arbetar regeringen just nu aktivt för att stärka dessa språks ställning. En förklaring är att regeringen är tvunget till det för att inte bryta mot europeiska konventioner, en annan att några av språken riskerar att utplånas utan en aktiv språkpolitik. 

Under första veckan i juli varje år samlas en stor del av den svenska opinionsbildareliten i Almedalen på Gotland. Så var det även i år.  
  Också miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand var på plats. Partiets huvudseminarium handlade denna gång inte om miljö eller ekonomi utan om ? modersmålsundervisning. Wetterstrand utnyttjade en stor del av kvällens talartid till att argumentera för bland annat en försöksverksamhet med tvåspråkig ämnesundervisning i tio kommuner.  
  – Jag föreslog att vi skulle ha modersmål som tema i Almedalen och jag blev väldigt glad över att Maria Wetterstrand nappade på det. Man måste våga lyfta frågor som inte står överst på den politiska agendan, säger Mats Pertoft, miljöpartiets representant i utbildningsutskottet.  
  Kenneth Hyltenstam noterade miljöpartiets utspel med stort intresse. Han har under många år följt den politiska debatten om modersmålsundervisning. En av hans iakttagelser är att modersmål sällan kommer upp på dagordningen på grund av något genomtänkt partipolitiskt program.  
  I regel är det enskilda politiker som plötsligt engagerar sig i frågan. Det får till följd att det kan ske stora skiftningar inom respektive partis syn på modersmålsundervisning beroende på vilka individer eller grupperingar som för tillfället har mest att säga till om inom partierna.  
  Folkpartiet är ett bra exempel på det tycker han, och jämför dagens restriktiva hållning under Jan Björklund med Bengt Westerbergs på 80-talet när folkpartiet tillhörde de drivande i frågan.  
  Numera är modersmålsundervisningen sällan uppe på den politiska agendan. Eftersom den sedan många år är införd har politikerna kunnat »ticka av den boxen», som Kenneth Hyltenstam uttrycker det.  
  – Men det tas inga initiativ för att utveckla undervisningen så att den blir en verkligt effektiv del av barns utveckling. Intresset är litet för att diskutera frågor som vilken form undervisningen har, vilka lärare vi har och hur undervisningen ligger på schemat. 

Annat var det förr. För några decennier sedan togs de stora initiativen för invandrares språkundervisning. Hemspråksreformen 1977 reglerade kommunernas skyldigheter att anordna hemspråksundervisning medan rätten till hemspråksstöd i förskolan blev någon svagare formulerad. Ändå byggdes både skolornas hemspråksundervisning och förskolornas hemspråksstöd upp under 70- och 80-talen med brett politiskt stöd.  
  År 1990 fick cirka 60 procent av alla berättigade barn hemspråksstöd i förskolan och 65 procent av de berättigade eleverna deltog i grundskolans hemspråksundervisning. I dag är motsvarande siffror 16 respektive 54 procent.  
  Efter den stora nedgången i början av 1990-talet har omfattningen legat relativt konstant. De senaste åren har det skett en viss återhämtning i andelen förskolebarn som får modersmålsstöd. Samtidigt har invandringen lett till att omfattningen av grundskolans modersmålsundervisning är större än någonsin. Förra läsåret deltog 155 000 elever i denna undervisning. Sett ur en annan synvinkel var det rekordmånga invandrarelever som stod utanför undervisningen. 

Kenneth Hyltenstam och hans forskarkollega Jarmo Lainio ger, liksom Skolverket i flera rapporter, ett antal förklaringar till nedgången. Runt 1990 ägde flera förändringar av hemspråksundervisningens organisering och finansiering rum. Från att ha fått öronmärkta pengar till invandrarundervisning skulle kommunerna nu finansiera den genom det generella statsbidraget. Kommunerna fick möjlighet att förlägga undervisningen utanför den schemalagda tiden. Det infördes ett krav på fem elever för att kommunen ska vara skyldig att erbjuda undervisning i språket. Rätten att läsa hemspråk i grundskolan begränsades till sju år.  
  Detta skedde parallellt med att den ekonomiska krisen slog till med full kraft och tvingade kommunerna att skära ned i sina verksamheter. I många kommuner tillhörde varken modersmålsundervisningen i skolorna eller modersmålsstödet i förskolorna de prioriterade områdena. 

Forskaren Carla Jonsson på Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet tycker att den politiska debatten om modersmålsundervisning och flerspråkighet till stora delar präglas av en etnocentrisk norm.  
  – Många utgår från att det ?normala? och det bästa är att vara enspråkig. Det finns också en föreställning om att Sverige tidigare har varit enspråkigt och på senare tid har blivit flerspråkigt. Men Sverige har alltid varit flerspråkigt med olika minoritetsspråk.  
  Carla Jonsson betonar också att goda kunskaper i modersmålet inte bara handlar om att främja utvecklingen i svenska och i ämneskunskaper. Det finns också ett stort värde i att behärska flera språk. Hon invänder mot ett uttalande av Jan Björklund om att resurserna i stället för att läggas på modersmålsundervisning måste läggas på att lära eleverna bättre svenska för att de ska få bättre möjligheter att få jobb.  
  – Forskning visar ju att modersmålsundervisningen stöttar inlärningen av svenska. Svenskan kommer även i framtiden att vara huvudspråk i Sverige, men det är inte säkert att det är just kunskaper i svenska som avgör om en elev senare får arbete. I en global värld kan det lika gärna vara elevens kunskaper i till exempel kinesiska som ger jobb. Engelskan har blivit en baskunskap ungefär som att skriva och läsa och för att kunna konkurrera om jobben måste man kunna ytterligare språk. 

Hur gick det egentligen med miljöpartiets utspel i somras? Blev det någon livlig politisk diskussion?  
  En sökning i riksdagens snabbprotokoll visar att orden »modersmålsundervisning» och »modersmålsstöd» inte har yttrats en enda gång i höstens debatter. Under samma period har ordet »fastighetsskatt » uttalats 79 gånger. 

INGVAR LAGERLÖF 

ur Lärarförbundets Magasin