Läs senare

I Spånga avlastas lärarna av studiepedagoger

LärarassistenterBehöver han hjälp med att kopiera papper? Neeej, svarar högstadieläraren Thomas Nygren. Det är inte den typen av lärarassistent han vill se. I stället har Spånga grundskola heltidsmentorer.
Pia Samuelsson är en av tre som lyfter det sociala ansvaret från lärarna – och ger dem tid för pedagogik.

av Emma Olsson
28 nov 2019
28 nov 2019
I Spånga avlastas lärarna av studiepedagoger
Heltidsmentorn Pia Samuelsson gör att fler klarar elever klarar behörigheten, konstaterar läraren Thomas Nygren. Foto: Marc Femenia

Högstadiet – omisskännligt. En sockrig doft av bodymist blandat med gamla böcker. Endast höjden på jeansmidjorna och den tekniska nivån på mobiltelefonerna gör det möjligt att avgöra om året är 1980, 1990, eller 2019.

Sedan ett och ett halvt år har Spånga grundskola tre studiepedagoger anställda.

Pia Samuelsson är en av dem. Hon lämnade näringslivet och tjänsten som nordisk chef på en idrottskedja för att söka sig till skolan. Först som idrottslärare, sedan blev hon erbjuden den nyskapade tjänsten som studiepedagog.

Hon läser pedagogik på högskolenivå, men inte för att bli lärare.

Det gör att jag får mycket mer tid att utveckla mig, förnya mig och förhoppningsvis gör det mig till en bättre lärare.

– Vi har det övergripande sociala ansvaret för allt som rör elevernas skolgång men som inte exakt rör ämnet. Vi har information om vilka svårigheter eleverna har, och informerar lärarna om det och ser till att eleverna har vad de behöver, till exempel i form av tekniska hjälpmedel, säger hon.

Varje dag har Pia Samuelsson kontakt med vårdnadshavare till några av de 500 eleverna på skolan. Hon rör sig bland eleverna, bygger relationer.

– Ämneslärarna sätter betyg. Och det kan vara befriande för eleverna att vi inte gör det. De vet att de kan komma till oss och berätta något, och känna att det inte påverkar bedömningen. Det kan vara skönt att prata med en annan person än den som undervisar i klassrummet. Det skapar trygghet, och det är en stor del av min roll. Att de känner sig trygga, säger hon.

Thomas Nygren är förstelärare i svenska och engelsklärare på högstadiet. Han kom till skolan 2011, och har bland annat ingått i en lärargrupp som arbetade mot mobbning.

– Vi var fyra lärare och när det var bråk så kunde vi bli tvungna att lämna våra lektioner för att hantera det. Då blir 100 elever drabbade, de sitter och väntar på undervisning. Och de har inte bråkat, de har inte gjort något fel, säger han.

Nu kan han stanna i klassrummet. Det är inte längre främst hans uppgift att hantera bråk och stök.

– Ämneslärare säger att mycket tid går åt till kontakt med föräldrarna och till administrativa uppgifter. Här kan jag vässa mig. Jag kan samarbeta pedagogiskt med andra lärare. Och det gillar eleverna. Det gör att jag får mycket mer tid att utveckla mig, förnya mig och förhoppningsvis gör det mig till en bättre lärare. Det märks förhoppningsvis i undervisningen. Jag är mer entusiastisk, säger Thomas Nygren.

Ändå var han inte helt förtjust när förslaget om heltidsmentorer presenterades.

– Som många lärare kände jag att man kom in för mycket på det sociala i stället för att undervisa. Samtidigt är det jätteviktigt att ha en bra relation till eleverna i klassen, det är avgörande för en lärare. Och den måste man jobba för själv, det kan ingen annan göra. Så jag visste inte vad jag skulle tycka om det här, säger han.

Han har ändrat sig, eftersom han ser att det nya arbetssättet faktiskt funkar.

Thomas Nygren och Pia Samuelsson i samarbete.
Foto: Marc Femenia

– Det har minskat min arbetsbelastning. Om eleven inte gör läxorna, då är det mitt jobb. Men om det sociala inte funkar, då kan man prata med studiepedagogen. Pia ser saker som inte jag ser, och det kan förbättra min undervisning markant att veta. Eleven blir sedd och förstådd, säger han.

Pia och Thomas sitter i studiehörnan, ett ljust rum med fönster i två riktningar. Hit går eleverna när de inte orkar eller kan vara i helklass.

Just nu försöker Pia Samuelsson och Thomas Nygren reda ut ärendet med en elev som inte engagerar sig i skolan, och balansera elevens bild av situationen mot föräldrarnas. En helt vanlig uppgift, som kräver både lärare och mentor.

Pia Samuelsson håller med om att ansvaret för sex klassers elever låter mycket.

– Men jag kan ägna mig enbart åt det sociala och åt att bygga relationer. Och jag är inte ensam. Jag är med i ett elevhälsoteam med biträdande rektor och speciallärare. Jag samarbetar med kurator och skolsköterska. Vi jobbar tillsammans, säger hon.

Arbetssättet är fortfarande nytt. En upptäckt på plussidan är att det bidrar till likvärdigheten på skolan.

– Vi tre studiepedagoger planerar klasstimmarna och vad vi ska göra, och ser till att vi jobbar likadant i uppdelningen mellan vad vi ska göra och vad lärarna ska göra. Lärare är olika, och tidigare var det olika vilken hjälp eleven fick. Vi försöker jobba så att det blir lika, säger hon.

Solen syns inte denna dag i Spånga, tjock och surmulen ligger himlen över sekelskiftesvillorna och nittiotalsbyggena i centrum. På skolan förbereder sig niorna för ett besök på Gymnasiemässan i Älvsjö, i sällskap med Pia Samuelsson. De är på väg.

Att ha en heltidsmentor gör det möjligt för fler att klara sin behörighet, säger Thomas Nygren.

– Eleverna ska komma hit och lära sig saker, de ska kunna gå på gymnasiet, de ska få ett jobb. Det ska inte finnas människor som inte är med i samhället.

Men några enkla lösningar finns inte, säger han på frågan om i vilken grad regeringens lärarassistenter är räddare i nöden.

– Det är lätt att tro man skjuta upp en raket, och tror att allt ska funka. Jag tror man måste vara försiktig. De som jobbar här (i Spånga, reds anm) har valt det här jobbet. Det måste vara människor som passar för det, som har kompetens och är ambitiösa, säger han.

Så värdefull är din studiepedagog

Grundskolan i Spånga har arbetat med assistenter sedan 2018, innan regeringen beslutade om den stora satsningen på lärarassistenter. Pia Samuelsson och Thomas Nygren arbetar för att alla elever ska gå ut med godkända betyg. Deras tips handlar om kommunikation.

  1. Elever som har det jobbigt socialt har det ofta svårt pedagogiskt. Och kan man lösa båda delarna, och inte lämna eleverna åt sitt öde, så har man större chans att lyckas.
  2. Risken är att det blir vattentäta skott mellan studiepedagoger och lärare, och att lärarna missar viktiga bitar av det sociala arbetet. Lösningen är att prata om det – och vara tydlig.
  3. Om alla mentorer jobbar likadant ökar likvärdigheten i elevstödet.
  4. Saker faller mellan stolarna. Prata om vad ni förväntar er och vad ni behöver.
  5. Vårdnadshavare får en egen ingång till skolan. Studiepedagogen kan hjälpa dem eller slussa vidare till rätt person. Lärarnas arbetsbelastning minskar.
  6. Anställ människor som är duktiga på att arbeta socialt och har rätt kompetens.

ur Lärarförbundets Magasin