Läs senare

Jojken har hittat henne

PorträttFörskolläraren och artisten Anja Storelv gör musik med budskap.

12 sep 2016
Jojken har hittat henne
När Anja Storelv började läsa samiska i skolan växte intresset för den samiska kulturen. Foto: Ulrika Vallgårda

En stor husvagn står parkerad utanför den blå trävillan. Tre hundar börjar skälla i kapp när de hör att en besökare ringer på dörren.

— Vill du ha kaffe? Själv dricker jag hela dagarna, säger Anja Storelv, nyss hemkommen från en kombinerad skjutsning till ishallen och fotbollsplanen.

Dottern Maja kommer in i köket och vill ha kvällsfika. De tre hundarna fortsätter skälla tills hon släpper ut dem i hundgården direkt utanför köksdörren.

— Min man jagar och eftersom den äldsta jämthunden börjar bli gammal har han skaffat en ung hund så att de kan gå parallellt ett par år. Den tredje är bara en sällskapshund, berättar hon.

Anja Storelv är uppvuxen åtta mil norr om Narvik i Nordnorge. På frågan om vad som finns där svarar hon:

— Allt! Havet, fjällen, skogen och en stark samisk befolkning.

De kallas markasamer och försörjer sig på jakt, fiske och jordbruk.

Själv är hon uppvuxen på en gård med kor, som föräldrarna drev vid sidan av sina vanliga jobb.

Två händelser fick avgörande betydelse under hennes uppväxt. När hon var 14 år brann gården ner och efter den jobbiga händelsen valde familjen att flytta. Hon slutade med alla sina idrotter, eftersom hon insåg att det fanns annat som var viktigare.

Det andra som hände var att hon fick börja läsa samiska i skolan.

Hennes föräldrar är barn till en generation samer som var förbjuden att prata samiska i skolan. På samma sätt var det i Sverige.

När Anja Storelv fick upp ögonen för språket växte intresset för den samiska kulturen och allra mest för musiken. Hon kom till en punkt då hon insåg att hon inte kunde bygga upp sin identitet utan att känna till sin egen kultur. Samtidigt växte ilskan och frustrationen över vad hennes folk utsatts för, hur det samiska sakta men säkert plånats ut under förnorskningspolitiken.

1995 satt hon i publiken vid den samiska melodifestivalen och bestämde sig för att själv delta nästa gång. I år firar hon 20 år som artist, men inte förrän för fem, sex år sedan kände hon att hon kunde jojka på riktigt.

— Min fasters man som själv jojkar sa till mig att jojk är ingenting man kan lära ut. Den måste hitta till dig och du måste hitta den.

Från början var själva musiken det viktiga. I dag är musikens budskap lika viktigt. På sina många konserter tar Anja Storelv tillfället i akt att propagera mot den politik som hon menar försvårar för den samiska minoriteten. Men hon lyfter också fram stoltheten över sin kultur.

Finns det någon koppling mellan din artistkarriär och ditt jobb på förskolan?

— Ja, det blir mycket spontansång på dagarna. Vi sjunger när vi byter blöjor, när vi går på skogspromenader. Till och med när vi äter kan vi sjunga en trudelutt.

Personligt

Anja Storelv

Ålder: 37.

Familj: Maken Öyvind, barnen Emilia, 13, Thea, 10 och Maja, 5 år.

Bor: Råneå i Luleå kommun, där maken är uppvuxen.

Gör: Förskollärare, Silverskattens förskola med naturoch kulturprofil.

Intressen: Musik. Sångerska i Anja Storelv band. Mycket tid går också till barnens konståkningsintresse.

Övrigt: Har spelat in fem avsnitt av »Tankar för dagen« i P1.

ur Lärarförbundets Magasin