Läs senare

”Känns jättekonstigt – men rätt skönt”

LÄRARBRISTENEfter 45 år i tjänsten är det dags för mellanstadielärare Anne Persson att gå i pension.
– Det känns jättekonstigt – men på ett sätt rätt skönt.

av Sten Feldreich
14 aug 2019
14 aug 2019
Foto: Fredrik Karlsson/SolstaFoto

Konstigt – på så sätt att hon aldrig riktigt tänkt på sig själv som pensionär.

– Tiden har gått så fort och jag har verkligen trivts. Att vara lärare är lite av ett kall, säger hon.

Skönt – på så sätt att hon nu får tid att odla sina intressen.

– Att lära sig nya saker har jag alltid tyckt är intressant, så pensionärsuniversitetet vore nog något för mig.

I framtidsplanerna ingår att vikariera på skolan hon nu lämnar, Frödingskolan (4-9) i Karlstad.

– Jag är 67 år och har stannat kvar två år extra som resurslärare på 50 procent. Nu kan jag tänka mig att vikariera. Men jag vill inte hoppa in på vilken skola som helst, utan enbart för Frödingskolan.

Karlstad har annars Vikariebanken, en kommunalt driven vikarieförmedling där många pensionerade lärare finns att tillgå.

Anne Persson berättar att en del lärare väljer att trappa ner som vikarier redan vid fyllda 60, för att på så sätt komma undan kraven på dokumentation och andra ansvarsbitar som ryms i den ordinarie lärarrollen.

– De tar glasyren på tårtan, så att säga, för det är ju undervisningsdelen som lärare gillar.

De senaste åren har Anne upplevt som lite jobbigare eftersom så mycket tid måste ägnas åt dokumentation.

– De digitala dokumentationssystemen är riktiga tidstjuvar, där tid försvinner på bekostnad av planering för undervisningen.

Foto: Fredrik Karlsson/SolstaFoto

Hon tycker att undervisningen blivit svårare än tidigare på grund av ökade krav att hantera enskilda elevers behov.

– Det var lugnare i klasserna förr. Då kunde klassen arbeta på egen hand medan jag hjälpte den eller de som behövde extra hjälp. Men i dag är det svårt att räcka till när kanske 15 elever behöver hjälp.

Efter 45 år som lärare ser hon hur mycket av det hon fick lära sig nu har återkommit i lärarutbildningen, om än under andra namn och former.

– På 70-talet lades till exempel mycket tid på att resonera kring hur vi använder ord och begrepp. Det är tillbaka nu, delvis för att vi har många nyanlända, men också för att svenska barn inte får samma tid med sina föräldrar som förr, när föräldrar läste högt ur böcker.

– Tillfällen då de umgicks och kunde reflektera tillsammans. En surfplatta kan inte ersätta sådan tid.

Anne Persson tycker att undervisningen i dagens skola är för detaljstyrd, på bekostnad av kreativiteten.

– Jag tror att det finns 225 uppsatta mål som en grundskollärare bör nå med sin undervisning, hur realistiskt är det?

Skolklasser är olika och skickliga lärare förstår att anpassa undervisningen därefter, menar hon och kommer in på vad unga lärare saknar.

– Unga lärare klagar genomgående på att utbildningen inte innehöll mer didaktik och kunskap om hur man lägger upp en lektion. För många unga lärare blir det en smärre chock att möta en klass med 28-30 elever med många olika behov och svårigheter, samt att möta deras föräldrar.

– Utbildningen bör ge mer kunskap om hur man bemöter elever som är i olika svårigheter – och allt annat som hör läraryrket till. Det är mycket mer än att ha god kunskap i läroplanens olika ämnen.

Så vad tror du behövs för att locka folk till läraryrket och fylla den akuta bristen på utbildade lärare?

– Slopa tungrodda system och mycket av dokumentationen. Skrivande och dokumentation behövs – javisst – men det måste finnas proportioner. Det är barn och lärande som är viktiga i vårt jobb – inte skrivarbete.

– Fortsatt kompetensutbildning för att uppgradera sig i ny forskning och ta del av allt det nya som kommer inom utbildningsområdet. Det måste få tid och plats inom läraruppdraget.

– Lönen är en viktig faktor. Den har börjat röra sig uppåt, men låg stilla under många år. Jämför löneutvecklingen för ingenjörer!

ur Lärarförbundets Magasin

Lärarnas tidning frågar

Hej! Får vi ställa en fråga?
Vi undrar om du är: