Läs senare

Kärlek till yrket gör att vi trotsar orimliga villkor

av Katrin Nörthen
04 apr 2018
04 apr 2018
Katrin Nörthen är förskollärare och arbetslagsledare Ärlinghedens förskola, Sigtuna

Den 27 december började berättelser rulla in till förskoleuppropet #pressat­läge, som jag arbetat med. Min krönika kommer denna gång att präglas av dessa berättelser från mina kolleger runt om i Sverige. Kärleken till både yrket och barnen ­genomsyrar nästan alla av dem. Många berättar hur de därför arbetar kvar i förskolan, trots orimliga förhållanden.

”Kommer till jobbet. Ser på tavlan, två i arbetslaget är sjuka. Min plan jag hade tänkt ut på natten för att lösa dagen gällde 1 sjuk kollega. Nu är det 2. Står på jobbet nollställd och måste rota fram plan D på några minuter. Har gråten i halsen av stress. Barnen kommer oavsett hur många sjuka vi är i dag.”

Förskollärare, Göteborg

Planeringen som gjorts för dagen går i stöpet och pulsen ökar i en plötslig attack av oro.

Jag mådde dåligt av jobbet. Fick höra att det var normalt.

”Just det! Var fjärde fredag har jag ansvar för storsamling med hela förskolan. Är det denna fredag? Vilken schemavecka är vi på? Jaha, det var denna vecka. Måste komma ihåg att planera för det.”

Förskollärare, Linköping

Många av vittnesmålen handlar om att försöka få ­personaltäckning över hela dagen.

”Klockan 13:00 går kollegans kollega hem och i praktiken kommer hon då vara ensam med 15 barn, så vi får försöka hitta lösningar. Vi får pussla, flytta, ändra och göra om till förbannelse.”

Förskollärare, Norrköping

Detta eviga pusslande för att barnen ska få sina behov tillgodosedda tar aldrig slut och tiden för återhämtning blir för många knapp.

”Jag fick minnesluckor och mådde dåligt av jobbet. Jag fick höra att det var normalt.”

Förskollärare, Eskilstuna

Det blir värre. En förskollärare hittade inte hem och skrev om hur hon ringde sin man i panik.

”Grät oavbrutet. Ångest. Sömnlöshet. Sen tog tårarna slut och ångesten tog över. Mitt minne försvann. Kände knappt igen mina barn.”

Förskollärare, Alvesta

Till slut var katastrofen ett faktum.

”Två dagar senare ligger jag på en brits på vårdcentralen och gör ett EKG…”

Förskollärare, Hammarö

Vi kan nog fråga oss: ”Vad är det för start i livet vi ger barnen när vi inte kan räcka till. Barnen är vår framtid.”

Förskollärare, Borås

Tack, alla som bidragit!

ur Lärarförbundets Magasin