Läs senare

Klimatsmart med egenodlad skolmat

ReportageLåt skolmaten genomsyra undervisningen. Det är Nya Varvets recept för att lära eleverna om klimatet. Miljötemat flätas in i alla ämnen från tidig ålder. Skolans egen trädgård är också viktig.

Hur påverkas klimatet av det vi äter? Eleverna diskuterar engagerat under ledning av läraren Mikael Almqvist.
Foto: Nicke Johansson

Mikael Almqvist kommer gående i matsalen. Han bär på dagens hink med kastad lunchmat och bedömer vikten med ena handen.

– 4–5 kilo kanske, det är bra, vi var uppe i 10–15 kilo per dag innan vi började undervisa om matsvinnet.

Han kommer att ta med hinken till eftermiddagens NO-lektion.

Nya varvets skola

  • En kommunal skola som ligger i västra Göteborg.
  • Här går 350 elever från förskoleklass till årskurs 6. Skolan är två-parallellig.
  • På skolan arbetar 42 personer.

– Även om eleverna redan har hört att maten står för en fjärdedel av människans klimatpåverkan så måste budskapet upprepas. Vi har märkt hur matsvinnet stigit lite grann igen när vi inte berört ämnet under en tid, säger han.

Genom sin satsning på ”Lärande hållbara måltider” som funnits sedan 2015 ligger Göteborgs stad i i framkant när det gäller att involvera hållbarhet i undervisningen. Men här på Nya Varvets skola fanns det tänket redan tidigare. Idrotts- och NO-läraren Mikael Almqvist är förstelärare och har varit miljöinspiratör för många på skolan.

– Jag är egentligen gymnasielärare i biologi men jag undervisar hellre på mellanstadiet. Barn i den åldern är så nyfikna och formbara, här läggs grunden för deras framtida vanor, säger han.

I matsalen sitter Bruno Lundqvist som går i femman. På förmiddagen har han haft lektion med Mikael Almqvist där de talat om den miljöpåverkan som tillverkning av kläder medför. En sak som han lärde sig på lektionen är att det går åt jättemycket vatten för att göra kläder.

Fritidspedagogen Katarina Karlsson är ansvarig för skolträdgården men har aktiv hjälp av andra lärare. Här gör hon salva av ringblomsblad tillsammans med en elev i sexan. Foto: Nicke Johansson

– Man kanske inte behöver fem jeans där hemma, det kan väl räcka med två, funderar han.

Är du orolig för att jordens klimat är på väg att förändras?

– Jo, det är jag. Det känns läskigt.

Hans föräldrar har berättat om FN:s klimatmöte som just nu pågår.

Tror du att ledarna kan stoppa uppvärmningen av planeten?

– Jag vet inte, men tillsammans ska vi nog kunna fixa det, säger han med ett brett leende innan han kilar iväg till nästa lektion.

Mikael Almqvist har inte lyft FN:s klimatmöte i Katowice i undervisningen. Frågan om att leva hållbart är inget som ska uppmärksammas bara då det råkar vara viktiga internationella möten. Det är något som ska vara en naturlig del av barnens skolvardag.

Slöjdläraren kan berätta om vilka utrotningshotade träslag man ska undvika att använda.

Hållbarhet finns ju numera i både läro­plan och kursplaner och Skolverket uppmuntrar alla skolor att jobba med det. Att Nya varvets skola har kommit lite längre än många andra beror på ett par viktiga saker. För det första en medveten satsning att inkludera frågan i alla ämnen.

– Jag tar ofta upp hållbarhet när jag undervisar i idrott och hälsa. Och slöjdläraren kan berätta om vilka utrotningshotade träslag man ska undvika att använda, och så vidare, säger Mikael Almqvist.

Rektor Karolina Cronberg, som vi möter i korridoren, fyller i:

– Alla i personalen har fått grundläggande miljöutbildning och på våra ­arbetsplatsträffar har vi haft föreläsningar om hållbarhet.

Den andra satsningen som gör att Nya varvets skola sticker ut är skolträdgården. Det är inte ovanligt med sådana trädgårdar, men de drivs oftast av biologiläraren och är sällan något som hela skolans verksamhet är involverad i.

Läroplanen om miljöfrågor

”Genom ett miljöperspektiv får de [eleverna] möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.”

Ur Läroplanen för grundskolan 2011, reviderad 2018

– Här ute kan de ha bildlektion och måla av blommorna, eller så kan de ha matematik och räkna kronblad, berättar Mikael Almqvist när vi gett oss i ut i snålblåsten för att se trädgården i vinter­vila.

Ja, helt i vila är den inte, någon vecka tidigare planterades vitlöken som behöver tid att rota sig. På ett staket intill pallkragarna hänger något som sammanfattar skolans inriktning bättre än kanske något annat: urvuxna gummistövlar omgjorda till krukor för jordgubbsplantor.

– Återanvändning och odling på en och samma gång, säger Mikael Almqvist.

Varför är det viktigt med odling på schemat?

– Om barnen lär sig vilket omfattande arbete som ligger bakom fröets väg till planta och sedan till mat på våra tall­rikar, ja då kanske de drar sig för att slänga delar av maten.

Skolträdgården är fritidspedagogen Katarina Karlssons baby, med aktivt stöd av Mikael Almqvist och ytterligare några lärare. De har varit påhejade av stadens miljöförvaltning som bidragit med ekonomiskt stöd. Också det är något som gör att Göteborg skiljer sig från många andra. ”Lärande hållbara måltider” är ett högst medvetet försök att jobba över förvaltningsgränserna.

Karolina Cronberg är rektor på Nya Varvets skola. Foto: Nicke Johansson
Matresterna från skolmaten hamnar i trädgårdens kompost. Foto: Nicke Johansson
På en lista skriver eleverna in var olika råvaror odlas. Foto: Nicke Johansson

Under vintermånaderna finns inte så mycket att göra i skolträdgården, men desto mer inomhus. I ett rum sitter ”lilla trädgårdsgruppen” (den ”stora” utgörs av de vuxna) där barn från förskoleklass till sexan är i färd med att driva upp ärtplantor och tillverka ringblomssalva från höstens skörd.

– Vi gör en poäng av att blanda åldrarna så att eleverna kan lära av varandra, säger Katarina Karlsson medan hon silar fram den ringblomsindränkta rapsoljan som sedan ska blandas med smält bivax.

Leo Frost går i sexan och hjälper till vid spisen, han är stolt över att vara klassens representant i lilla trädgårdsgruppen det här året.

– Vi var kanske fem som ville, så vi drog lott.

Vad har varit roligast?

– När vi gjorde juice av rödbetor och äpplen. Sedan är det roligt att berätta för de andra i klassen vad jag lärt mig här.

Det krävs en flexibel schemaläggning för att möjliggöra den här typen av under­visning. I NO har man ofta halvklasser, eftersom det kan vara svårt med 25–28 elever samtidigt i trädgården. På Mikael Almqvists lektion för fyrorna ­efter lunch är det helklass, men med två lärare – klassläraren Sofia Gatenheim är också med.

I klassrummet sitter barnen framför en storbildsskärm med rubriken ”Hur påverkar det vi äter klimatet?” Mikael Almqvist berättar att om alla på jorden gjorde samma klimatavtryck som vi svenskar så skulle det behövas tre och ett halvt jordklot.

Det märks att eleverna sysslat med frågorna förut. De suckar högt när de sedan får se ett avsnitt av SVT:s ”Maträddarna”, där en morotsbonde berättar om alla morötter han tvingas slänga eftersom konsumenterna bara vill ha raka och fina exemplar. För elever som har en egen skolträdgård blir det extra absurt.

Efter filmen får de vända sig mot borden i klassrummet som arrangerats i ett U med ett 20-tal livsmedel utplacerade i rad: mjöl, ris, pasta, citrusfrukter med mera.

Vilka odlar vi i Sverige? Och vilka måste vi importera? Barnen arbetar i par och diskussionerna går höga. När lärarna går igenom de rätta svaren stannar Mikael Almqvist en stund vid sojabönorna:

– Det här är viktigt, sojabönor måste importeras och är en utmärkt föda för oss människor. Men den mesta sojan blir till foder för djuren så att de ska växa sig stora. Och sojabönor odlas ofta i områden där regnskogen huggits ner.

Lektionen avslutas med att eleverna går med ut till komposten för att slänga matresterna från lunchen.

– Vi vill ju att ni ska äta upp, säger Mikael Almqvist. Men om ni nu måste slänga en del så är det bättre att den kan bli till gödsel för vår trädgård.

Skolan har sett till att en handfull ­lärare fått gå en kurs hos en trädgårdsmästare. Det är den typen av satsningar som måste göras för att få kraft bakom undervisningen i hållbarhet, menar ­Mikael Almqvist.

– Det handlar ju om vår tids stora framtidsfråga.

ur Lärarförbundets Magasin