Läs senare

Kulturskola lyft i förort

Reportage111 elever anmälde sig till fiollektioner när kulturskolan öppnade i det utsatta området Araby i Växjö. Rektorn hoppas kulturen ska förbättra skolresultaten.

av Stefan Helte
03 Maj 2018
03 Maj 2018
Kulturskola lyft i förort
Bildpedagogen Galo Gonzalez håller i en improviserad dockteater. Foto: Lina Alriksson

Kan svaga skolresultat, isolering från det svenska samhället och kriminalitet bekämpas med fioler, dockteater och körsång?

Ja, i småländska Araby tror man det.

Polisen klassar stadsdelen Araby i Växjö som ett av Sveriges 23 särskilt utsatta områden. De kännetecknas av låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet, oro bland etniska grupper och bristande framtidstro. De kriminella har delvis tagit över och skapat en ”alternativ social ordning”.

Många vet inte ens vad en kulturskola är. Då är det svårt att välja den.

Allt det där är svårt att begripa denna måndag eftermiddag i april, då vårsolen strilar in i en sal i Centrumskolan mitt i Araby. Fem flickor med ­utejackor och huvudbonad på och med rötter i Somalia, Irak, Libanon och Palestina ­repeterar inför sitt allra första sångframträdande i aulan om några veckor.

Sångläraren Angelica Skarphagen repeterar med eleverna inför deras första framträdande. Foto: Lina Alriksson

— Har ni något önskemål till konserten? frågar sångläraren Maja Lundbeck.

— Ja, den blå! föreslår en flicka.

Läraren slår an de inledande pianoackorden till alfabetssången Blåklint. Och så klämmer den lilla flickkören i, på klingande nysvenska:

”Havet är blått

och himlen är blå

men blåast av allt

är nog blåklint ändå”

Vill bryta mönster

”Vi vill också bryta ett mönster att barn och ungdomar drar runt i området och fångas upp i kriminell verksamhet. Vi vill öka barnens självförtroende, synliggöra dem och ge dem en plats att vara på efter skolan”.

Ur ansökan till Kulturrådet om ­statliga pengar till kulturskole­satsningen på Centrumskolan.

Maja Lundbeck bakom elpianot är tyst en sekund. Sedan säger hon, imponerad:

— Superfint.

Tjejerna själva verkar också nöjda.

— Vi kan bli kändisar! ropar en av dem och får nickande medhåll från de andra.

Kulturskolan i Växjö gör sedan i höstas en integrationspolitisk satsning på Centrumskolan i Araby.

En skola där 98 procent av eleverna har ett annat modersmål än svenska och eleverna kommer från 40 länder. En skola där mindre än hälften av eleverna i årskurs sex når kunskapskraven i alla ämnen och bara en fjärdedel av föräldrarna har eftergymnasial utbildning.

En skola med utmaningar, som det brukar heta.

Satsningen går i stort ut på tre saker:

  • Att starta en kulturskola på Centrumskolan.
  • Att erbjuda de åtta aktiviteterna i ­direkt anslutning till skolans slut.
  • Att avskaffa elevavgifterna.

Resultatet hittills är bra. Väldigt bra.

Samordnarna Hans Parment och Karolina Palmborg. Foto: Lina Alriksson

Förut gick en handfull elever från Centrumskolan i den kommunala kulturskolan, bara någon kilometer bort mot Växjö centrum.

Nu deltar ett hundratal elever i Studio 17, som kulturskolesatsningen på Centrumskolan kallas. Det är nästan en tredjedel av skolans elever.

När Studio 17 presenterades i höstas med fin broschyr på fem språk blev det rusning. 111 elever anmälde sig till fiollektionerna.

— 111 fiolelever – jag baxnade! Det är ju ungefär som när man bjuder in till allmän korvgrillning, säger Hans Parment, musikskolelärare och samordnare för Studio 17.

Han är säker på att satsningen kommer att få stor betydelse.

— Eleverna tar del av glädjen i att jobba med kultur, de får självkänsla och ingår i ett sammanhang.

Karolina Palmborg är den andra samordnaren och jobbar själv på Centrumskolan som musiklärare. Att avskaffa elevavgifterna var nödvändigt, menar hon.

— Många famil­jer här har en knapp ekonomi och har inte råd att betala terminsavgift för kulturskolan. Särskilt inte om man har flera barn.

Att aktiviteterna ordnas på Centrumskolan och direkt efter skoldagens slut har också varit avgörande för det stora intresset.

— Det är ett för stort steg för de här barnen att röra sig in mot stan. De känner sig trygga på sin skola och i Araby, säger Karolina Palmborg.

Hans Parment talar också om mentala hinder.

— Många vet inte ens vad en kulturskola är. Då är det svårt att välja den.

På dramapasset sitter eleverna på vinröda plaststolar i en rund ring och sparkar otåligt med fötterna. Det sprakar av energi i rummet. Inte enbart positiv energi.

Dramaläraren Felix Walette. Foto: Lina Alriksson

Någon avbryter läraren med egna utläggningar, en annan fnissar provocerande högt och en tredje försöker få uppmärksamhet genom att relatera det mesta till bajs. Medan andra knappt vågar säga sitt namn.

Dramaläraren Felix Wallette höjer sig över störningsmomenten, tar tillbaka initiativet och för med säker hand lektionen vidare.

– I dag ska vi göra två teaterscener, förklarar han.

”Åh — nej…” suckar en elev.

”Yes!” utropar en annan.

Felix Wallette pekar på vita tavlan. Där har han skrivit upp manuset till den första pjäsen. Nu vänds alla blickar dit.

A: Hej

B: Hej

A: Väntat länge

B: Evigheter

Det är kanske världens kortaste pjäs.

– Men man kan framföra den här texten på TUSEN olika vis. Och det ska ni göra nu. Testa att vara glada, testa att vara arga, testa att vara ledsna. Och byt roller med varandra, uppmuntrar ­Felix Wallette.

En halv minut senare är en myriad av små draman i gång i det lilla rummet.

Foto: Lina Alriksson

Regeringen har tagit ett fastare grepp om den kommunala kulturskolan. Nyligen presenterade kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) den första propositionen någonsin om kulturskolan.

Sedan 2016 delar statliga Kultur­rådet ut 100 miljoner kronor om året för att stötta lokala initiativ, där satsningar som når ut till nya målgrupper har hög prioritet.

Studio 17 på Centrumskolan har fått 800 000 kronor för finansiering av kulturskolans lärare. Men Kulturrådet avslog ansökan om att få köpa in instrument till de nya eleverna.

Det gör det knepigt för Elma Dapo i klass 1 B, som började spela fiol för några veckor sedan.

— Jag har ingen egen fiol. Det är svårt att komma ihåg sångerna, förklarar hon och kikar blygt upp under en lång svart hårslinga.

Mohammed Deeg Ali i 4 B har inte heller något instrument att träna på hemma. Men han är glad över att han började spela gitarr.

— Jag vill träna mina fingrar så att de blir hårda. Då kan jag skriva bra i skolan.

Rektorn Rikard Samuelsson. Foto: Lina Alriksson

För Mohamed Ali Deeq ska bli doktor när han blir stor.

Minns ni de 111 fioleleverna? Det var fiol­lärarna Stina Paul och Görel Gårsjö som fick hantera den anstormningen.

— Det var jättejobbigt! utbrister ­Görel Gårsjö.

— Men häftigt också, påpekar Stina Paul.

De har arbetat i över 30 år som fiollärare. Studio 17 liknar inget annat de har gjort. De berättar om en skiftande tillvaro.

Om barn som mest verkar komma för att väsnas. Om barn som har längtat hela veckan efter fiolundervisningen. Om barn som har varit borta i ett halvår och bara dyker upp igen, plötsligt spelsugna. Om att försöka bedriva fiol­undervisning med elever som inte kan öva på sitt instrument hemma. Om att fyra nya ensamkommande ska komma till nästa lektion, men så dyker plötsligt åtta upp.

— Det är helt oförutsägbart. Varje onsdag är en ny onsdag, säger Görel Gårsjö.

— För att orka måste man vara inställd på att inte ha några förväntningar. Och att glädjas åt det som går bra, säger Stina Paul.

— Man måste vara på tå hela tiden. Det är som en slags match varje gång, säger Görel.

­— Ja, det är i alla fall aldrig tråkigt här, säger Stina.

Och så skrattar fiollärarna i munnen på varandra.

Rektor Rikard Samuelsson är trött på krisrubriker om Araby och om ­Centrumskolan. Han tror att Studio 17 kan bidra till att lyfta elevernas skol­arbete.

Felix Walette pekar på manuset till dagens första dramaövning. Foto: Lina Alriksson

– Ja, definitivt. I dag krävs i de flesta ämnen att du ska kunna göra presentationer. Då är det jättebra för eleverna att träna på att stå på scenen och att agera i lag.

Kan kulturskolans olika aktiviteter till och med förebygga kriminaliteten i Araby?

— Jag tror att den här stärkta själv­bilden kan försätta berg. Tappar man hoppet och tron på sig själv finns det andra sätt att få uppmärksamhet på i ett sådant här område. Men har du stått på scen och fått applåder bygger du en annan sorts identitet. Då är du någon som kan och som lyckas.

Rikard Samuelsson pratar gärna och länge om betydelsen av estetiska lärprocesser och hur de medverkar till att nå målen i läroplanen.

Men också om glädjen över att höra gnisslet av fioler i ett hörn av Centrumskolan.

Och om oväntade möten med dockteaterfigurer på rymmen.

— En dag stötte jag plötsligt på tio halmkrokodiler som var ute och gick. Sådant gör ju det här jobbet jätteroligt, fnissar rektorn på skolan i ett av Sveriges särskilt utsatta områden.

ur Lärarförbundets Magasin