Välkommen till Lärarförbundet

Nordens största lärarförbund med 234 000 medlemmar! Medlemskapet ger dig allt från råd, service, inspiration & kurser för din kompetensutveckling.

Testa tre månader gratis
Läs senare

Låga betyg ett symtom

Det går att vända en negativ skolutveckling. Det visar Haninge, skriver Ulrika Carlsson, utbildningspolitisk talesperson (C).

04 jun 2013

Påfallande ofta sägs det att skolans försämrade resultat beror på socio­ekonomiska faktorer som arbetslöshet, invandring och bristfällig inte­gration.

Bild: Marie Kassman

Centerpartiet menar att det är en alltför grov förenkling av verkligheten som möjligen innebär att man inte ser ­skogen för alla träd.

Det finns skolor som lyckas bra trots att de ligger i socialt utsatta områden med hög invandring, arbetslöshet och inte­grationsproblem. Haninge, för att ta ett exempel, visar tydligt att en negativ spiral kan brytas.

År 2005 gick 42 procent av Haningeeleverna ut årskurs 9 utan fullständiga betyg och bara 60 procent av eleverna bedömdes ha en godkänd läs­förmåga.

I dag har 13 procent fler elever fullständiga betyg och läsförmågan har ökat till 93 procent.

Bland treorna i ett miljonprogramsområde har man höjt andelen som klarar årskursens matematik från 29 procent till 96 procent. Det är fråga om en remarkabel förbättring.

Haninge har varit framgångsrika med att identifiera verkliga problemfaktorer och åtgärda dessa kostnads­effektivt med lösningar som gynnar eleverna.

Förvaltningschefens egen utredning av skolorna visade att verksamheten präglades av otydliga mål och låga förväntningar på lärare och elever.

De åtgärder som sattes in — och som visat sig fungera — var att engagera vuxna i att skapa förtroendefulla relationer med eleverna. Det skapade hög­re förväntningar kombinerat med rimliga krav.

Vidare har man anpassat skolornas arbetssätt utifrån elevernas förutsättningar och behov, kombinerat med att engagera föräldrar i barnens skolgång. Det i sin tur har bidragit till att få eleverna att själva sträva efter att lära sig mer.

Det man konkret har gjort är att uttala att alla barn bär på förutsättningarna att nå alla mål. Det är skolans uppgift att hitta arbetssätt som ger rätt förutsättningar för varje enskild elev. Där ett ofullständigt betyg tidigare förklarats med att eleven inte lyckats, ligger nu fokus på att skolan misslyckats med sin roll.

Symtomen — låga resultat — delar Haninge med ett flertal andra skolor. Men genom att betrakta resultaten som symtom snarare än sjukdom så har man kunnat vända utvecklingen.

Hade man, som många fortfarande gör, valt att fokusera på elevernas brister, föräldrarnas bakgrund, utbildningsnivå eller inkomst så hade man sannolikt fortfarande stått och stampat.

Genom att identifiera det verkliga problemet och lösa det har man också åtgärdat problemet — utan att förändra barnens bakgrund eller socioekonomiska verklighet.

Det är helt enkelt inte så självklart att misslyckad utbildning kan förklaras med vilken bakgrund eleverna har eller i vilket bostadsområde de bor.

Att redan från start ha en uppgiven syn på barns för­måga att lära sig, ställa kravbilden utifrån det och därefter lägga skulden för misslyckandet på eleverna kommer inte att förbättra studieresultaten.

Centerpartiet tror att många svenska skolor kan dra lärdom av den självkritik som utvecklat även andra skolor, för att hitta egna ­vägar att förbättra vardagen för eleverna.

ur Lärarförbundets Magasin