Läs senare

”Alla har rätt till undervisning i sex och samlevnad”

IntervjunMetoo blev en ögonöppnare även i skolan, säger sexualupplysare Nathalie Simonsson som vill att alla lärare ska få utbildning i dessa frågor.

av Lenita Jällhage
29 Nov 2018
29 Nov 2018
Foto: Kristina Sahlén

Fingrar uppkörda mellan benen, hårda grepp runt brösten och killgäng som ”leker våldtäkt”.

För drygt ett år sedan vittnade hundratals flickor i grundskolor och gymnasier om hur de utsatts för trakasserier och sexuella övergrepp av såväl skolkamrater som lärare. Under metoorörelsen och hashtaggarna #tystiklassen och #räckupphanden beskrev de en skolvardag där de bland annat betygsattes som knullbara eller inte och kallades för horor, orrar och slampor.

En sak att ta fasta på är att eleverna verkligen vill prata.

Sexualupplysaren Nathalie Simonsson har under många år fört samtal med tusentals barn och ungdomar och fått ta del av deras frågor och tankar kring pubertet, kärlek och sex. Samtalen har bland annat mynnat ut i två läroböcker om sex och samlevnad, ”Världens viktigaste bok” för mellanstadieelever och den nyss utkomna ”Viktigast av allt” som är skriven för elever på högstadiet och gymnasiet.

In på livet

Nathalie Simonsson

Aktuell: Med boken ”Viktigast av allt” som handlar om sex och samlevnad och riktar sig till tonåringar men även till lärare. Har på uppdrag av Skolverket skrivit stödmaterial för sex- och samlevnadsundervisning för elever i lägre årskurser och särskolan.

Gör: Sexualupplysare, före­läsare och författare.

Ålder: 33.

Familj: Sambo, barn, föräldrar, syskon och vänner.

Bor: I Stockholm.

Fritid: Helst i naturen.

Dold talang: Bra på att göra chokladbiskvier.

Personlig pryl: Miniatyr­figurer som finns överallt i hemmet.

Foto: Kristina Sahlén

Hur reagerade du när du läste metoo-uppropen från eleverna?

— Jag blev chockad trots att jag är väl insatt i hur utbredda trakasserier, sexuella övergrepp och mobbning är. Kraften i berättelserna knuffade nästan omkull mig. Det var ju elevers egna berättelser och inte anonyma siffror i en rapport.

Var det något som du reagerade särskilt över?

— Ja, att en del övergrepp kom från lärare och annan personal. Det jag tänkte på var att människor som finns runt omkring de utsatta ofta har en magkänsla om vad som pågår och att det är fel. Något har dock hänt på gruppnivå som gör att de inte säger stopp utan låter sådana här saker passera. Vi måste våga ta in vad som händer och inte rycka på axlarna. Genom att säga stopp och våga lita på att andra känner samma sak så kan man bygga ett positivt grupptryck.

Har du märkt någon förändring på skolor som du besökt efter metoo?

— Året med metoo har varit en ögonöppnare för många. Jag märker att man på ett helt annat sätt har börjat prata om de här frågorna på skolorna och att det är okej att ta upp dem utan att bli ifrågasatt. En sak att ta fasta på är att eleverna verkligen vill prata. De tycker att situationen är oacceptabel och där har vi vuxna ett jättestort ansvar. Vi behöver prata om synen på kvinnor och män, makt, ojämställdhet, grupptryck och allt som leder fram till övergrepp och kränkande situationer.

Vad efterfrågar ungdomarna mer?

— Många vill ha tydligare och tidigare gränser för exempelvis grovt språkbruk och jargong. Bara för att ordet hora används ofta i korridorerna så betyder det inte att eleverna tycker att det är okej. Ungdomar säger generellt att vuxna ofta slutat att reagera. Och eleverna vill att lärarna ska bestämma att det här språkbruket inte är acceptabelt.

Var börjar man någonstans?

— Vuxna ska såklart säga ifrån direkt när något inträffar men vi behöver också förstå vad det är som händer och varför det uppstår. Vi behöver prata om saker som tystnadskultur, ojämställdhet och normalisering för att kunna ge ungdomar redskap och strategier att göra annorlunda. Det är precis det man har möjlighet att arbeta med under sex- och samlevnadsundervisningen.

Hur upplever du att lärare hanterar frågor inom sex och samlevnadsundervisningen?

— Det ser väldigt olika ut vilket också Skolinspektionens granskning visade i våras. Vi har inte någon likvärdig sex- och samlevnadsundervisning ännu. Däremot har det hänt väldigt mycket under de senaste tio åren. Jämställdhetsfrågor har många skolor hög medvetenhet om. Men många lärare upplever att de inte bottnar i hbtq-frågor eller hedersfrågor. Därför har dessa områden fått ganska stor plats i min senaste bok.

Många lärare känner sig osäkra i att undervisa i sex och samlevnad enligt Skolinspektionens undersökning. Vad kan man göra åt det?

— Jag har all respekt för att det kan kännas svårt. Alla lärare borde få utbildning i dessa frågor inom sin lärarutbildning. I dag är det obligatoriskt bara för mellanstadielärare och då inte särskilt många timmar. Rektorerna måste ta ansvaret och se till att lärarna får det stöd och den kompetensutveckling de behöver. En del lärare kan behöva stöd i att se på vilket sätt frågor som exempelvis jämställdhet, sexualitet och relationer hör till ens ämne.

Kan du ge några generella råd till lärare som upplever att det känns alltför laddat att undervisa i sex och samlevnad?

— Börja så tidigt som möjligt, redan i första klass. Man ska inte ”vänta in” eleverna utan ligga strax före men självklart ska undervisningen individ- och nivåanpassas och gärna ske i mindre portioner men ofta. I förskolan arbetar man många gånger exemplariskt med saker som hör till sex- och samlevnadsundervisning om kroppen, kroppsdelar, känslor, integritet, vänskap och att lyssna på varandras ja eller nej. Men i skolan tenderar det att bli ganska tyst fram till femman eller sexan.

Vad gör man som lärare om en klass i årskurs 8 knappt fått någon sex- och samlevnadsundervisning?

— Först och främst, lita på att ungdomarna vill ha den här kunskapen och samtalen i skolan. Det visar undersökningar. Att ha affischer och broschyrer liggande i klassrummet från ungdomsmottagningen hjälper för att ta bort lite av laddningen. Det är också bra att ha en lärobok som eleverna kan ta hem och bekanta sig med precis som i andra ämnen.

— Det bästa är att hålla undervisningen i klassrummet. Dela inte upp klassen i tjejer och killar där ni går in i små grupprum. Det kan uppfattas som att man lägger ett intimt eller personligt filter på undervisningen. Och i vilket grupprum ska en transperson gå in?

ur Lärarförbundets Magasin