Läs senare

Lärarförbundets svar: Ska fortsätta kräva mer resurser

På gator och torg visar lärare och skolledare sin vrede, sorg och besvikelse över de nedskärningar som pågår runt om i Sveriges kommuner. Det är reaktioner som bottnar i både ansvarstagande och yrkesstolthet, och besvikelsen över att inte ha förutsättningar som gör det möjligt att ta varje barn och elev till toppen av sin potential. Det faktum att allt börjar med bra lärare gör det som pågår till ett samhällets svek gentemot barn och elever liksom lärare och skolledare. Det är i den känslan som Lärarförbundet kräver tydliga och snabba nationella åtgärder.

Det kollektivavtal vi nu har är resultatet av långa och svåra förhandlingar med motparten. Avtalet kunde tecknas först efter medling. Vi hade önskat större åtaganden från motparten, men det avtal vi har ger oss verktyg för att förbättra medlemmarnas arbetsvillkor. Det är därför vi också agerar med full kraft mot de kommuner som gör besparingar på skolverksamheten.

Att anse att vi ska ha fokus på kommunernas nedskärningar istället för att kräva ökad finansiering från staten kan jag förstå utifrån att konsekvenserna av nedskärningar är här och nu. Ökade statliga resurser kan uppfattas som en långsiktigare strategi.

Men jag menar att vi inte har råd att välja. Lärarförbundet kan inte – och kommer inte – att ge sig. Vi kommer fortsätta att pressa på för mer resurser. Det är och förblir en strategisk överlevnadsfråga för hela samhället och därför ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna. Såväl stat som kommun ska prioritera skolan före annat.

Skolan och förskolan är i intensivt behov av mer resurser, för att kunna minska lärare och skolledares arbetsbelastning och för att ge barn och elever det stöd som de behöver. Det här är vi eniga om, men att pengarna ska vara kravmärkta som kommunala finns det knappast något egenvärde i.

Skatteintäkterna i kommunsektorn sjunker och det är därför många kommuner sparar på skolan. Det vittnar om att en bättre ordning vore att statsbidragen till kommunerna ökade i omfattning. Idag riskerar skolan hela tiden att bli en budgetregulator för kommunerna, eftersom deras ekonomi huvudsakligen bygger på inkomstskatt. Staten behöver bidra till att säkra en stabil och mindre konjunkturkänslig finansiering via sina betydligt bredare skattebaser.

Kollektivavtalet är tydligt med att det krävs konkreta åtgärder som ökar läraryrkets attraktivitet och säkrar kompetensförsörjningen, minskar sjuktalen och skapar en rimlig arbetsbelastning. I 80 procent av kommunerna har arbetet påbörjats och där lokalavdelningarna utgör den viktigaste faktorn för att påverka medlemmarnas arbetssituation. Med stöd i avtalet måste vi som fackliga företrädare tillsammans sätta tryck på varje kommun. De tuffa krav som undertecknarna av debattartikeln önskar måste ställas exakt där.

Mathias Åström
Förhandlingschef Lärarförbundet

ur Lärarförbundets Magasin