Läs senare

Lärarna: Vi orkar inte mer – sluta skära ner!

UpproretSlagorden sveper över Mynttorget när lärare, förskollärare, skolledare, barnskötare och fritidspedagoger gör gemensam sak mot nedskärningar och sinande resurser.

av Torbjörn Tenfält
19 maj 2019
19 maj 2019
Lärarna: Vi orkar inte mer – sluta skära ner!
Lärare i förskola, fritidshem och skola samlades på Mynttorget i Stockholm för att lyssna till tal från företrädare av olika delar av Skolsverige. Foto: Marc Femenia

– Idag står vi här tillsammans och kan förflytta berg. I dag skriver vi historia, ropar Förskoleupprorets grundare Anki Jansson, när hon hälsar deltagarna i Lärarmarschen efter tåget genom centrala Stockholm.

I år har förskollärarna fått sällskap av Lärarupproret i de protester som även genomförs i Göteborg, Malmö, Mora, Jokkmokk, Jönköping, Uppsala och Mora mot nedskärningarna i skolor och förskolor över hela landet.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand talar under Lärarmarschen i Stockholm. Foto: Marc Femenia

Även Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand framhåller betydelsen av enighet, när hon talar till marschdeltagarna som fyller hela torget.

– Vi vet vilken skillnad vi kan göra när förutsättningarna är de rätta. Politiker som sparar på skola, förskola och fritidshem kommer inte att ses som framgångsrika. Men politiker som ser värdet av kunskap och utbildning och som vågar investera i framtiden – de kommer ses som visionära samhällsbyggare, säger hon.

När vi står eniga har vi kraften att påverka politiker att tänka långsiktigt.

När förbundet frågat lärare som valt att lämna yrket varför de gått över till andra branscher har de svarat högre lön, bättre arbetsvillkor och mer inflytande över yrkesutövandet.

– Såväl kommuner som fristående skolor måste bli bättre lärararbetsgivare så att unga söker sig till lärarutbildningen och att de som lämnat yrket vill komma tillbaka. Låt oss påverka våra politiker så de prioriterar förskola, fritids och skola även när det kan innebära att något annat måste stå tillbaka, säger Johanna Jaara Åstrand.

Johanna Jaara Åstrand i marschen. Foto: Marc Femenia

Staten måste ta ett större ansvar för en mer likvärdig finansiering av skolan, det ansvaret kan inte bara kommunerna ta, menar hon.

– Vi visar i dag att vi tillsammans är att lita på, för vi vill mer för våra barn och unga än vi får förutsättningar till. När vi står eniga har vi kraften att påverka politiker att tänka långsiktigt.

Anki Jansson från Förskoleupproret. Foto: Marc Femenia

Anki Jansson vittnar i sitt tal om att rutinerade medarbetare blir sjukskrivna och lämnar yrket.

– Pressen på de som blir kvar på arbetsplatserna ökar då de ska klara jobbet, samtidigt som de ska handleda och hjälpa outbildade och oerfarna kolleger. Vi tampas ständigt med brist på vikarier, utbildade kolleger och utebliven tid för planering och reflektion. Tiden att se och möta varje barn sinar. Det räcker nu!

Hon och övriga bakom Förskoleupproret är bekymrade över att många förskolor ökar antalet barn i sina lokaler för att få ekonomin att gå ihop.

– Vi erbjuds snäva budgetar och får trolla med knäna. Resurserna minskar men kraven och förväntningar på kvaliteten består. Det är en ekvation som inte går ihop och den leder till ohälsa och stress, säger Anki Jansson.

Alexander Skytte, initiativtagare till Lärarmarschen, talade vid Mynttorget. Foto: Marc Femenia

Även Kommunal, Lärarnas Riksförbund (LR) och tankesmedjan Balans deltar i Lärarmarschen, som arrangeras av Förskoleupproret och Lärarupproret. Ragnar Sjölander, distriktsordförande för LR i Stockholms stad, drar ner applåder när han kommenterar stadens nya skolplattform.

– Vi är trötta på att höra hur underfinansierade IT-system blir gökungar i skolornas ekonomier, och att Stockholms Skolplattform kostade nästan trekvarts miljard att ta fram. Och detta var innan någon lärare ens kunde börja försöka klicka sig fram i plattformens labyrinter för att lägga in den dokumentation som nu åläggs oss att göra, bara för att det dyra systemet gör det möjligt, säger han.

Demonstranterna avvände tröjfärg och ballonger för att visa extra stöd till just sin yrkesgrupp i skolan. Foto: Marc Femenia

Trött och arg är även Ylva Modig, en av de många lärare som deltar i marschen. Efter 23 år som lärare i bland annat matematik är hon på väg att ge upp.

– Jag har världens bästa jobb och världens sämsta förutsättningar. Jag är rutinerad och skicklig, men har inte en chans att göra ett bra jobb. Det är för många i motståndarlaget, säger hon.
Ylva Modig undervisar förutom i matematik även i NO, kemi och biologi på Engelbrektskolan i Stockholm.

Jag är glad och stolt över att vi lärare äntligen sätter ner foten.

– Vi gör så mycket förutom att undervisa att undervisningen blivit en bisyssla. Det administrativa tar all tid och kraft. Igår gick jag hem kvart i sju – på en fredagskväll – efter att ha jobbat hela dan. Jag var så förbannad att jag skrev det här, säger hon och visar sitt plakat med texten: ”Mattelärare och utrotningshotad”.

Nu funderar hon på att hoppa av jobbet och flytta till Söderhavet och öppna en restaurang tillsammans med sin man. Men ännu hellre vill hon att Lärarmarschen ska ge effekt.

– Jag är glad och stolt över att vi lärare äntligen sätter ner foten för vi är annars så sjukt duktiga på att anpassa oss hela tiden. Men nu är det nog. Gummisnodden är alltid lite längre för elevernas skull, men nu går den snart av, säger Ylva Modig.

Klicka på bilden för att komma till alla artiklar om upproret bland lärare 2019.

ur Lärarförbundets Magasin