Läs senare

Lärarutbildare ser stora brister

Mer motiverade studenter och mindre gnälliga skolpolitiker skulle innebära
ett lyft, tror pedagoger vid Stockholms universitet.

28 mar 2012

Foto: Frida Lenholm

— Om VD:n för Volvo skulle säga: Vi gör skitbilar, för de som skruvar ihop dem är värdelösa, hur många skulle då vilja köpa en Volvo?

Bengt-Olov Molander är docent och lärarutbildare i naturvetenskapsämnenas didaktik vid Stockholms universitet. Han är övertygad om att skolpolitikernas negativa inställning till lärare och lärarutbildning bidrar till avhopp och minskat söktryck.

Just naturvetenskap är en inriktning som är särskilt drabbad av svagt intresse från studenterna. Ändå blir han förvånad när han hör att så många som var sjätte student har övergett den nya lärarutbildningen efter bara en termin.

— Vi brukar räkna med att vi har 80 procent av studenterna kvar när de tar examen, och då är det ju efter 4—5 års utbildning. Så det är helt klart en ökning, säger Bengt-Olov Molander.

Kollegan och universitetsadjunkten Sofie Stenlund tror att de ökande avhoppen delvis beror på att söktrycket minskar.

— Som det är nu har många av våra studenter lärarutbildningen som sitt andra- eller tredjehandsval. Med högre intagningspoäng och fler förstahandsval är studenterna mer motiverade att stanna kvar och kämpa även när det blir jobbigt, ute på praktiken till exempel.

Hon tror att det kanske kan vara så att de studenter som kommit in på utbildningen som sitt andra- eller tredjehandsval är osäkra på sitt yrkesval.

— VFU:n blir då en bekräftelse på att det är ett arbete som kräver väldigt mycket, för liten lön och med mycket stress och dåliga arbetsvillkor.

Eftersom det är väl känt att många avhopp sker i samband med VFU-perioderna, den så kallade praktikchocken, så menar Sofie Stenlund att det är viktigt med ett bra samarbete mellan universitetslärarna och VFU-handledarna i skolan.

— Vi arbetar ständigt för att utveckla samarbetet så att högskolestudier och VFU ska ge den kompetens som behövs för att bli en skicklig lärare.

Bengt-Olov Molander lägger en del av skulden på den nya utbildningen, som han kallar för en katastrof för att den saknar ämnesdjup.

Han tar som exempel att de studenter som ska bli lärare i grundskolans tidigare år, med naturvetenskap som inriktning, tidigare fick 90 högskolepoäng i ämnet och ämnesdidaktik under tre terminer.

— Nu läser de 15 poäng i NV, vilket motsvarar 10—15 timmar i respektive ämne under hela utbildningen! Man har gått från ett hyfsat ämnesdjup till att bara surfa på ytan. Och detta trots att man enligt retoriken har »förstärkt ämneskunskaperna«.

Därför kan Bengt-Olov Molander förstå de studenter som hoppar av på grund av bristerna i utbildningen.

— När de är klara finns det inga jobb som passar utbildningen, och för lärarna på grundnivå är dessutom vägen stängd för en fortsatt akademisk utbildning.

Hans recept för att minska avhoppen är att göra som i Finland, där politikerna överlåter till experterna att utforma lärarutbildningen, alltså lärosätena och skolorna.

— Politikerna skulle aldrig våga ge sig på läkarutbildningen som man har gjort med oss. En del skolpolitiker är som krokodiler: de har stor käft och små öron.

ur Lärarförbundets Magasin