Läs senare

Lärarvikarie förlorade handskakningstvist

RättsligtEn lärarvikarie som inte ville skaka hand med sina manliga kolleger miste jobbet. Diskriminering, ansåg facket. Men när Arbetsdomstolen prövade fallet fick frågan om det är diskriminerande att kräva att alla ska handhälsa inget svar.

Arbetsdomstolen (AD) valde istället att gå på linjen att kvinnan slutade självmant på skolan.

– Det är beklagligt att den viktiga principfrågan inte blir prövad, säger Martin Wästfelt, chefsjurist på fackförbundet Unionen, som drev kvinnans fall.

Händelsen inträffade i augusti 2016. När en manlig kollega sträckte fram handen för att hälsa lade den kvinnliga lärarvikarien handen på sitt hjärta och bugade. Efter det fick hon inte fler lektioner på skolan.

Enligt skolan valde kvinnan själv att gå – men hennes fackförbund ansåg att skolan ställt henne inför ett ultimatum som gjorde det omöjligt för henne att jobba kvar. I AD krävde man diskrimineringsersättning på 120.000 kronor.

Men rätten avslår kravet. Enligt AD har Unionen inte kunnat bevisa att skolan krävt att kvinnan ska handhälsa på alla kollegor – och därmed har facket inte heller gjort det sannolikt att lärarvikarien diskriminerats.

Frågan om det är diskriminering att kräva att alla ska skaka hand blir därmed inte prövad.

– Det är olyckligt. Vi drev ju fallet för att vi vet att det är en sak som diskuteras på arbetsplatser runt om i landet och att reglerna kring vad som gäller inte är alldeles tydliga och klara, säger Martin Wästfelt.

Även skolans juridiska ombud hade önskat att principfrågan hade prövats.

– Det hade naturligtvis varit mer värdefullt att vinna efter en sådan prövning, säger Lars Bäckström, arbetsrättsjurist på Almega.

Han är övertygad om att arbetsgivaren vunnit ändå, och framhåller att arbetsgivare är skyldiga att utreda kränkningar på grund av exempelvis kön på arbetsplatsen.

– Om man då har en anställd som behandlar män och kvinnor olika, kan situationen uppstå att en kollega blir kränkt. Arbetsgivaren kan inte med öppna ögon ha en person anställd som man vet vilken dag som helst kan göra sig skyldig till kränkning mot kollegor, säger Lars Bäckström.

Detta är såvitt känt första gången som frågan om handskakning, när det rör förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare, nått högsta instans för arbetsrättsliga tvister.

Fler fall är dock på gång, enligt Unionen.

– I just det här fallet blir det inte prövat, men det kommer att komma ytterligare ärenden. Diskrimineringsombudsmannen har ett ärende som såvitt jag vet ska prövas i maj i Arbetsdomstolen, och då kanske rättsläget blir klarlagt.

Efter förlusten i AD måste Unionen betala ersättning till Almega och SKOLan för deras rättegångskostnader, 348 226 kronor.

Tidigare fall

Här är några tidigare fall där utebliven handskakning förvandlats till juridik.

  • 2006. En arbetssökande man vill inte skaka hand med en kvinnlig vd, utan hälsar genom att lägga handen på bröstet. Mannen fick ingen praktik och förlorade också sin plats på ett arbetsmarknadspolitiskt program. DO stämde arbetsförmedlingen och 2010 slog tingsrätten fast att mannen diskriminerats på grund av religion. Han fick 60.000 kronor i skadestånd.
  • 2013. En kvinna ville inte skaka hand med en manlig läkare. Han vägrade då att undersöka henne. Diskriminering ansåg DO och fick rätt i tingsrätten. Läkaren överklagade och vann i hovrätten, som ansåg att det inte gick att bevisa att den uteblivna undersökningen hade med kvinnans religion att göra. HD valde att inte ta upp fallet.
  • 2016. En handledare ansåg att rekryteringen till ett jobb på ett boende för flyktingbarn avslutades på grund av att han uppgett att han inte vill skaka hand med kvinnor. Han hade också uppgett att han inte kunde följa med på aktiviteter som till exempel att gå och bada. DO gick inte vidare med ärendet.
  • 2017. En inhoppare på ett HVB-hem vägrade ta kvinnor i hand och fick inte fortsätta som vikarie. Helsingborgs stad friades från anklagelsen om diskriminering. Tingsrätten ansåg det inte bevisat att mannen behandlats annorlunda och pekade också på att han var behovsanställd och därmed inte hade rätt till fortsatt arbete i någon viss omfattning.
    Källa: Tidningen Arbetet

ur Lärarförbundets Magasin