Läs senare

Lärdomar från övriga Norden kan häva svensk lärarbrist

DebattLärarförbundet har mycket att lära av systerfacken i de andra nordiska länderna – allt från kämpaglöd till hur lönerna ska sättas. Vi kan också varna för svenska avarter som karensdagar och årsarbetstid, skriver Andrea Meiling, ordförande för Lärarförbundet Göteborg.

Om debattören

Andrea Meiling

Ordförande

Lärarförbundet Göteborg

Politiker och makthavare hämtar inspiration från varandra i skolfrågor och att även lärarfacken stärker varandra känns därför naturligt och nödvändigt. Vi kan lära oss av varandras utveckling, svårigheter och konflikter.

I augusti träffade Göteborgs lokalavdelning representanter för Utdanningsforbundet i Bergen och Hordaland, Danmarks Lærerforening (DLF) i Århus och Finlands Svenska Lärarförbund (FSL) i Åbo. Lärarfacken i de fyra vänorterna har haft ett utbyte sedan 1970-talet och arrangerat en nordisk konferens vartannat år.

Illustration: Colourbox

Vad kan då Lärarförbundet i Sverige lära sig av övriga Norden?

Från Danmark vill vi importera kämpaglöd och tanken att vi tillsammans ska lyckas.

Den danska staten införde en lag 2013 som talade om hur många timmar en lärare skulle arbeta. Denna lag kom till efter konflikter med de olika lärarfacken och blev en försämring. Lärarbristen har blivit alltmer påtaglig i kölvattnet av lagen. I dag är lärarens arbetstid helt i händerna på den enskilda arbetsplatsen. Men kampviljan lever än i lärarfacket DLF och nu har 70 av 98 kommuner avtal om lärarnas arbetstid.

Det vi vill importera från Norge är gränsdragningar kring barn/elevgruppernas storlek samt god lön och status i utbildningen.

Här har man tagit ett riksdagsbeslut att det inte ska vara mer än 16 barn från förskoleklass till fjärde klass. Från femte till tionde klass får det inte vara fler än 21 elever. I förskolan har man nyckeltalen en lärare per tre barn under tre år och en lärare per sex barn över tre år. Det är dock svårt att få fram ett avtal där förskolläraren får egen planering.

Lönesumman är avsevärt större än i Sverige och lärarbristen främst ett problem i småstäder eller byar.

De norska lärarna ett gemensamt lönesystem som kan ses som en form av tariffsystem som baseras på hur länge du jobbat, i vilket stadium och så vidare. Lönesumman är avsevärt större än i Sverige och lärarbristen främst ett problem i småstäder eller byar. I dag finns ingen karensdag i Norge, men tyvärr börjar staten att titta på Sveriges system då långtidssjukfrånvaron är stor.

I Finland är det ingen lärarbrist och lärarutbildningen är populärare än alla utbildningar utom läkarlinjen. Tilliten till vad lärarna gör är stor från stat och allmänhet. Här behövs inga nationella prov och ingen Skolinspektion. Vi importerar gärna den denna finska tillit till lärarna.

Även i Finland använder man en form av tarifflönesystem som gör att lärarna inte är beroende av relationen med rektor och inte behöver diskutera med varandra huruvida man har fått mer eller mindre lön.

De finländska lärarna har undervisningsskyldighet som är preciserad, men vill ha en årsarbetstid eftersom de tror att de med den ska få mindre arbetsbelastning. Vi i Sverige kan ju konstatera att det inte blev följden av vår årsarbetstid.

Lyckas vi med denna import kan läraryrket bli lika populärt som i Finland och Norge.

Det behövs alltså mer nordiskt fackligt samarbete och utbyte om vi ska lära av varandras framgångar och misstag. Vi vill ju inte exportera vare sig karensdagar eller årsarbetstid till våra grannländer då det varken hjälper långtidssjuka eller sänker arbetsbelastningen.

En sak som vi gärna importerar från alla våra nordiska länder är det lönesättningssystem som är mer av karaktären att du får lön efter vad du arbetar som och hur länge du arbetat. Inte som idag där lönen är baserad på hur väl du individuellt lyckas med att övertyga din arbetsgivare att du faktiskt är bra.

Lyckas vi med denna import kan läraryrket bli lika populärt som i Finland och Norge och vi kan kanske häva den lärarbrist som annars kommer att råda en lång tid framöver.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin