Välkommen till Lärarförbundet

Nordens största lärarförbund med 234 000 medlemmar! Medlemskapet ger dig allt från råd, service, inspiration & kurser för din kompetensutveckling.

Testa tre månader gratis
Läs senare

”Lärosätena försöker tiga ihjäl kritiken”

IntervjunDagens kunskapssyn gör eleverna sjuka och ökar de sociala klyftorna i Sverige, hävdar Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi.

av Niklas Arevik
17 jan 2019
17 jan 2019
”När jag tågluffade som ung skojade vi om ignoranta amerikaner. nu har vi samma skola.”
Foto: Marc Femenia

Under århundraden har det destillerats fram en kropp av kunskaper som vi enats om är viktig. Detta håller postmodernismen på att rasera, anser Magnus Henrekson. Han vill ha ett nytt paradigm för skolan, kännetecknat av objektiv kunskap, förmedlad av undervisande lärare, med respekt för varje ämnes särart.

Vad är kärnan i den postmoderna kunskapssyn som du ifrågasätter?

– Det är olika saker som sammanfaller, konstruktivismen är en del, att eleverna ska ansvara för sitt eget lärande. Den andra delen är att det hävdas att det inte finns sann och riktig kunskap.

Individuell lönesättning som inte uppfattas som rättvis är extremt dålig för arbetsmoral och produktivitet.

Du har länge kritiserat ”det pedagogiska etablissemanget”, vad har du fått för reaktioner?

– Nästan inga, man försöker tiga ihjäl kritiken. När jag varit inbjuden till högskolor har jag haft önskemål om att pedagogikprofessorer ska vara med och debattera. Det har bara skett i Lund, ingen annanstans. De vet att de har empirin emot sig.

In på livet

Magnus Henrekson

Gör: Professor i nationalekonomi, VD för Institutet för näringslivsforskning (IFN).

Aktuell: ­Redaktör för boken ”Kunskapssynen och pedagogiken. Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas”.

Bakgrund: Växte upp på bondgård i Östergötland. Studerat i Storbritannien, USA och Göteborg.

Ålder: 60.

Familj: Frånskild med två vuxna barn, 24 och 26 år.

Bor: Mälarhöjden i Stockholm.

Fritid: Reser till udda platser, familj, vänner och kultur.

Dold talang: Bra på att härma dialekter och brytningar.

Personlig pryl: Målning av Vadstena. ”Där växte jag upp, där kan jag koppla av.”

– När jag bemöts är det ofta ad hominem, alltså att man angriper min karaktär och hävdar att jag inte bryr mig om de mindre privilegierade, när det är precis tvärtom. Den skola vi har i dag förstärker klasskillnaderna.

På vilket sätt?

– Det som händer här är samma sak som skett i USA. Tidigare gick alla i en skola som gav en bra grund. Nu tvingas de som har råd att bosätta sig i rätt område, och i många fall betala 15 000 dollar för ett utbildningsinnehåll som är gratis i Shanghai eller Singapore.

– För 25 år sedan var de svagaste svenska eleverna i matte på en nivå skyhögt över de i USA, i dag är de jämbördiga. När jag tågluffade som ung skojade vi om ignoranta amerikaner, nu har vi samma skola. Jag själv med min bakgrund hade inte haft en chans att bli det jag blivit om jag varit tvungen att gå i dagens skola.

Ska styrdokumenten ange exakt undervisningsinnehåll?

– Ja, det är nog enda chansen. De senaste läroplanerna har slagit sönder allt, med sin otydlighet och målstyrning. De är alldeles för abstrakta, saknar progression och har extremt fokus, i alla ämnen, på muntlig framställning. Det utlämnar eleven till lärarens godtycke och gynnar extroverta, verbala flickor från familjer med hög utbildningsnivå.

Varannan lärare förstår inte kunskapskraven, enligt Skolverket. Vad beror det på?

– Det är snarare imponerande att hälften förstår dem, jag gör det inte. Kursmålen är högtflygande, avancerade och orealistiska.

Det brukar ju hävdas att Sverige ändå frambringar många kreativa människor.

– Du kan aldrig vara okunnig och kreativ, om man med ordet menar att skapa något som är värdefullt. Sverige blev ett av världens mest högteknologiska och välmående länder genom människor som inte gick i dagens skola.

– Att vissa pojkar blir bra på spelutveckling beror på att de lär sig detta utanför skolan. Men det rör sig om max några tusen som kan fångas upp där, inom sporten eller populärmusiken. Och där vet man hur bra man är eftersom man bedöms och jämförs med andra.

Är det bra att bli bedömd?

— Tänk dig själv att ha en chef som inte har en åsikt om dina prestationer men sedan ändå ska värdera dem. Det är sådant som gör vuxna sjuka på arbetsplatserna. Vad tror du då barnen blir?

Du anser att det fria skolvalet har blivit ett misslyckande, varför?

– För att det i dagens system inte går att mäta skolornas resultat. Om de drivs på ett sätt som inte går att utvärdera, konkurrerar de i stället i andra dimensioner, som datorer, lediga förmiddagar och generös betygsättning. När dessa missförhållanden upptäcks börjar Skolinspektionen reglera hur undervisningen ska gå till, vilket är raka motsatsen till syftet med friskolorna, som var att få fram olika typer av pedagogik. På en väl fungerande marknad ska också den sämsta skolan vara bra, så är det inte i dag.

Så hur ska skolornas kvalitet mätas?

– Genom väl utformade tester av elevernas kunskaper. Det kan göras på gruppnivå, vilket sätter ett snitt som läraren inte får bryta igenom vid betygsättningen.

Bör friskolor kunna göra vinst på sin verksamhet?

– Om de inte får sätta betygen själva, och producerar något som bevisligen är bra, så är det inget problem.

Men måste det finnas vinstdrivande skolor som finansieras offentligt? De flesta skolsystem med hög kvalitet har det ju inte?

– I Sverige har vi ingen stark tradition av ideell verksamhet. Här är alternativet till den offentliga sektorn kommersiellt. Det är främst barn från överklassen som går i de idealistiska skolorna: Carlssons, Victor Rydberg, Manilla. Det är sorgligt, men så är det. Människor är väldigt kommersiella i Sverige, trots att det inte ingår i vår självbild.

Och återförstatligande?

– Kan låta bra i teorin, men i praktiken skulle det bli kaos. Lednings- och organisationsförmågan saknas. Staten klarar inte ens av att organisera polisen med 30 000 anställda. Hur ska den kunna hantera skolan med 240 000 anställda och 1,3 miljoner elever?

Du är kritisk till förstelärarreformen, varför?

– För att det saknas objektiva verifierbara kriterier för vem som utses. Då blir det ett system där rektorn kan favorisera vissa personer. Individuell lönesättning som inte uppfattas som rättvis är extremt dålig för arbetsmoralen och produktiviteten. En lärare kanske gör ett bättre jobb, men tio andra blir missnöjda och presterar mindre. Ett välskött privat företag skulle aldrig agera så.

ur Lärarförbundets Magasin