Läs senare

Lars skickar stuga till S:t Barthélemy

PorträttByggläraren Lars Eriksson i Piteå kan utmana sina elever mer än han tidigare trott. Det har han lärt sig i ett unikt karibiskt projekt.

av Daniel Persson
18 jan 2019
18 jan 2019
Lars Eriksson och hans elever ska montera en kyrkstuga på S:t Barth, så snart en arkeologisk undersökning är genomförd på platsen.
Foto: Anders Alm

När du läser det här befinner sig husdelarna i containern på bilden inte längre på svensk vintermark utan långt ute på Atlanten på väg till S:t Barthélemy.

Den karibiska ön är i dag mest förknippad med Hollywood-elit och lyx­yachter, men har ett blågult arv. I närmare hundra år mellan 1784 till 1878 var den svensk koloni. Huvudstaden Gustavia, döpt efter Gustav III, är sedan 40 år tillbaka vänort med Piteå.

Nu ska det svenska på paradisön understrykas med hjälp av lärare och elever från Strömbackaskolan. De har på S:t Barths önskan byggt en typisk kyrkstuga, som de såg ut i Piteå på trettio- och fyrtiotalen, att stå som minnesmärke i Gustavia.

I Sverige bygger vi husen för att stå emot kyla, där nere är det värme man bygger mot.

— Det har varit otroligt intressant. Som bygglärare jobbar man alltid väldigt nära eleverna, men just här har det varit enormt mycket planering för att allt ska fungera och delaktigheten har varit ännu större än i ett vanligt projekt, säger Lars Eriksson som lett arbetet.

De klimatmässiga skillnaderna mellan Norrbotten och Västindien är en av sakerna som gjort att det ställts andra krav än vid ett vanligt husbygge.

Personligt

Lars Eriksson

Ålder: 57.

År i yrket: 15.

Familj: Sambo och två barn.

Intressen: Friluftsliv och den egna skogen.

Drömprojekt: Att bestiga Kebnekaise med elever skulle jag vilja göra igen. Det var fantastiskt för sammanhållningen i klassen.

Den svenska gruppen har bollat förutsättningarna med en arkitekt i S:t Barth för att det 50 kvadratmeter stora huset ska anpassas till det lokala vädret.

— I Sverige bygger vi husen för att stå emot kyla och snö, men därnere är det storm och värme man bygger mot. Man isolerar inte mot kyla utan mot hetta, så konstruktionen blev på ett helt annat sätt, säger Lars Eriksson.

Det är fyra trä- och en murarelev i sista året på byggprogrammet som har byggt huset som nu fraktas från hamnen i Piteå via omlastning i Paris till S:t Barth. Intresset för att vara med i projektet var förstås stort. Urvalet bland eleverna gjordes baserat på snittbetyg. I vår åker Lars Eriksson och elevgruppen efter för att under två veckor montera upp stugan på dess hedersplats i den gamla kolonin. I alla fall så hoppas de det.

Det är nämligen inte bara planeringen av konstruktionen som drabbats av komplikationer. Gruppens resa skulle bli av i februari, men har precis blivit uppskjuten på obestämd tid. Under det förberedande arbetet på ön har möjliga historiska fynd gjorts som kräver en arkeologisk undersökning av platsen där kyrkstugan ska stå. Innan det är gjort får inget byggas. Nu får stugans delar vila i en lagerlokal på S:t Barth tills klartecken för uppförandet kommer, förhoppningsvis sker det om ett par månader. Eleverna ska ha mottagit beskedet med stoisk fattning.

Även om en central del av projektet, som bekostas av beställaren, återstår har Lars Eriksson redan samlat på sig värdefulla erfarenheter.

— Jag hade väldigt mycket hjälp från eleverna under byggtiden och de har kommit med många goda idéer. Jag tror framför allt att de har lärt sig mycket om konstruktionsbiten och att hålla den röda tråden. De har haft hela projektet i huvudet och inte bara sett momentet de har framför sig. Det tror jag har varit väldigt lärorikt.

Han har även lärt sig mycket för egen del.

— Det är roligt att se att man kan utsätta elever för så här stora utmaningar. Man ska inte vara rädd för sådant, det är något jag tar med mig.

ur Lärarförbundets Magasin