Läs senare

Läsexperten som vill tvinga fram stöd

IntervjunUlf Fredriksson hävdar att hans åtgärdsgaranti kan förbättra framtida Pisaresultat – men bara om likvärdigheten ökar.

av Karin Lindgren
19 jan 2017
19 jan 2017
Foto: Kristina Sahlén

På andra sidan korridoren på institutionen för pedagogik och didaktik ligger föreläsningssalarna på rad. Här passerar alla lärarstudenter på Stockholms universitet någon gång under sin utbildning och hör Ulf Fredriksson föreläsa om Pisa. Docenten som är expert på läsning och jämförelser har jobbat med läsförståelse­delen av undersökningen i nästan tio år och har nu för första gången sett de svenska resultaten förbättras.

Beror det på alla reformer som politiker av olika kulör nu vill ta åt sig äran av?

— Det är tveksamt. Möjligtvis har den nya lärarutbildningen och läroplansreformen haft en liten betydelse som signal till allmän uppryckning. Pisachocken 2012 bet ju rätt skarpt.

Vad är det för uppryckning?

— Vi ser att provmotivationen var större den här gången än 2012 och det är uppenbart att lärarna till de elever som gjorde senaste Pisa hade funderat. Det faktum att barnboksförsäljningen har ökat är ett tecken på att det finns tankar kring detta på flera nivåer i samhället.

”Det fanns en rädsla för att tidigt stöd stigmatiserar barn.”

Är läsförmågan den viktigaste av alla förmågor?

— Det tycker jag. Den är nyckeln till de allra flesta ämnen och till att kunna tillgodogöra sig ny kunskap.

Hur läser 15-åringar som nätt och jämnt når upp till nivå två, godkäntgränsen, på Pisas sexgradiga skala?

In på livet

Ulf Fredriksson

Aktuell: Med betänkandet ”På goda grunder” om en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och räkning. Delaktig i läsförståelsedelen i Pisa. Ledamot i regeringens läsdelegation.

Ålder: 62.

Bakgrund: Mellan- och högstadie­lärare. Doktorsexamen i internationell och jämförande pedagogik. Internationell sekreterare på Lärarförbundet. 12 år på Education International i Bryssel och EU:s forskningscenter CRELL i Italien. På Stockholms universitet sedan 2010.

Familj: Fru och vuxen dotter.

Bor: Lägenhet i Bromma, Stockholm.

På fritiden: Läser. Med åren mer och mer deckare men just nu Elena Ferrantes ”Min fantastiska väninna”.

Personlig pryl:

Foto: Kristina Sahlén

”Elefanten som jag fick på en skola i Calcutta under en facklig studieresa 1985. Jag lovade pojken som gjort den att ta hand om den och sedan dess har jag haft den på mitt skrivbord på alla mina arbetsplatser.”

— De kan hitta enkla fakta om det är väldigt tydligt vad som står, och med viss möda ta sig igenom de enklaste artiklarna i Expressen eller Aftonbladet. Däremot kan de inte binda samman saker som står på olika ställen, inte läsa mellan raderna och inte dra slutsatser. Risken är stor att de missförstår en hel del av det de läser.

Varför läser nästan en femtedel av de svenska eleverna så här dåligt eller sämre?

— Det beror både på hur utbildningssystemet är konstruerat med resursfördelning och skolval, och på andra faktorer. Det har funnits en ”vänta och se”-inställning i svensk skola som beror på rädslan för att stigmatisera barn. Även om få försvarar den ideologin i dag går fortfarande betydligt mer resurser för specialundervisning till äldre elever än till yngre.

Ulf Fredrikssons förslag till åtgärds­garanti, som presenterades i höstas, går ut på att ge tidigt stöd efter att ha identifierat de behövande eleverna med tidiga test. Många remissinstanser är positiva men några är kritiska, bland andra Skolverket och Lärarförbundet. De tycker att lagstiftningen redan är tydlig, att lärarna redan vet vilka som behöver stöd och att en garanti skulle öka dokumentationshysterin.

Vad svarar du på den kritiken?

— Om allt redan finns, varför fungerar det då inte? Min tanke har varit att hitta något som drar åt skruvarna i skolmaskineriet och tvingar fram förändringen. Dokumentation är viktigt i de här sammanhangen för att inte information om tidigare insatser och framtida behov ska gå förlorad när en elev byter lärare, skola eller stadium.

Men om lärarna redan vet var problemen finns?

— Den som jobbat i ett tungt område år efter år kanske inte ser svårigheterna hos elever som skulle anses svaga i ett annat område, eftersom de framstår som relativt starka på den egna skolan. Omvänt kan elever som anses vara i behov av stöd i ett gynnat område ses som normalpresterande någon annanstans. En åtgärdsgaranti som bygger på enhetliga bedömningsstöd är viktig för likvärdigheten.

Skillnaderna mellan pojkar och flickor har nu minskat, kanhända för att Pisaprovet blivit digitalt. Men fortfarande läser pojkarna sämre. Vad är det med killar och läsning?

— Jag tror att det finns starka kulturella könsmarkeringar här. Det framgår tydligt när man intervjuar pojkar och de börjar prata fritt om såna här saker. Det är möjligt att den ökade jämställdheten provocerar fram ett behov av att markera och sätta töntstämpel på det flickor är duktiga på.

Ja, skillnaderna i läsförståelse mellan könen är större i jämställda Norden än i andra länder. Undantaget är Danmark. Vad gör danskarna som inte vi gör?

— Danmark har en betydligt större andel manliga lärare i folkeskolen än vad vi har i grundskolan. En vild spekulation är att det spelar roll.

Hälften av lärarna anser att det läggs för stor vikt vid Pisa och Timss, enligt en enkät Lärarnas tidning gjorde före jul. Kommentar?

— Jag kan förstå att lärarna blir trötta när så många refererar till undersökningarna utan att ha tittat på vad resultaten egentligen säger. Som när partiledare upprepar att Sverige måste ha fler och tidigare betyg därför att alla länder med bättre resultat än oss har det. Det är som när fan läser Bibeln. Alla länder som har sämre resultat än Sverige har ju också tidiga betyg.

Vad är värdet med Pisa då?

— Att vi över huvud taget kan jämföra oss med andra länder och med oss själva över tid för att bedöma om det vi gör i skolan är bra eller dåligt. Men vi måste vara försiktiga med slutsatser om orsakerna. Utan jämförelser skulle vi kunna frestas att tro att det är normalt att en femtedel av eleverna har problem med sin läsning. Nu vet vi att det inte måste vara så.

Fortfarande är det långt till resultaten 2000. Kommer Sverige fortsätta uppåt?

— Det är inte självklart. Jag tror att likvärdigheten är det centrala. Minskar inte resultatskillnaderna mellan skolor och ökar inte blandningen av elever med olika bakgrund och förmågor, kommer vi inte tillbaka till tidigare nivåer. Även lärarbristen är en jätte-utmaning.

Nu byter vi medium för läsning mer och mer. Vad är det för skillnad mellan att läsa på skärm och på papper?

— På webbsidor är texterna kortare, du läser inte igenom en hel text utan hoppar vidare när du hittat det du letar efter. Du behöver inte hålla lika mycket i minnet. Det är ett större brott i våra vanor än när vi gick över från att skriva på sten till pergament.

Du har en profetia. Berätta!

— En möjlig förklaring till Sveriges nedgång i Pisa sedan 2000 är att vi haft fler datorer i varje hem än många andra länder och var snabbare med att börja använda dem. Vår nedgång var bara först, de andra länderna kommer efter.

Råd till lärare

  • Strukturera undervisningen, styr övningarna och lämna inte eleven själv långa perioder.
  • Kom ihåg att läsförståelse är lika med språkförståelse gånger avkodning. Är någon av dessa faktorer noll blir resultatet noll. Förvissa dig därför om att barnet knäcker koden (känner till bokstävernas ljudvärde, kan binda ihop dem till ord och orden till meningar).
  • Låt eleverna producera skriven text under hand­ledning.
  • Arbeta med texter, språk- och begreppsförståelse i alla ämnen, inte bara i svenska.
  • Läs böcker själv.

Källa: Ulf Fredriksson

ur Lärarförbundets Magasin