Läs senare

Luras att lära sig källkritik

ReportageBarnen på Sågtorpsskolans IKT-fritids sitter lutade över sina surfplattor och bildgooglar djur. Plötsligt hörs upphetsade utrop – de har hittat en helt ny djurart!

04 jun 2018
Linnea Malmsten betonar vikten av att vuxna möter barnen i den digitala världen. Foto: Anneli Hildonen

Linnea Malmsten vinklar persiennerna i klassrummet för att stänga solen ute. Hon lyser upp smartboarden.

– Upp med en tumme alla som vet vad Google är!

Alla utom två räcker upp händerna. Linnea Malmsten berättar om Google och säger att sökföretaget tittar på hela internet för att hitta allt om hästar när man skriver in ”häst” i sökrutan.

– I dag ska vi se hur bra ni är på att googla bilder, fortsätter hon.

SÅ KAN DU JOBBA MED KÄLLKRITIK

  • Gör ett quiz om sanna och falska nyheter med Metros Viralgranskaren. Spara ner Viralgranskarens bilder med stämpeln ”sant” och ”falskt” och låt barnen rösta, genom att räcka upp handen, visa upp ett färgkort eller ställa sig i olika hörn.
  • Gör en fritidstidning. Låt eleverna intervjua varandra, skriva artiklar och prata om vad en nyhet är. Diskutera skillnaden mellan en åsikt och fakta.
  • I Linnea Malmstens och Stina Hedlunds bok ”IKT – möjligheter och utmaningar” finns fler idéer.

Hon delar ut Ipads och barnen, som går i ettan, får en surfplatta per par.

De får i uppgift att söka bilder på tre olika djur och välja ut den finaste bilden. Det första är en noshörning. När de valt sina favoritbilder på noshörningar frågar Linnea Malmsten hur många som sett en på riktigt och flera händer åker upp i luften.

– Vet ni vad, de har hittat en ny djurart i Uppsala som heter skvader, hörde jag på nyheterna. Skriv in skvader i sökrutan, säger hon och visar hur ordet stavas på smartboarden.

Barnen skriver på sina paddor. Exalterade rop.

– Va?!

– Det är en kanin med vingar!!

– Det är inte fejk! ropar en kille.

Vild diskussion uppstår. Är det sant? Några elever menar att de sett en skvader på riktigt, men när Linnea Malmsten berättar att det är ett fantasidjur blir det tyst i klassrummet. Barnen lyssnar koncentrerat.

Nästa djur är en platypus. Barnen får upp bilder på ett djur med anknäbb på en bäverkropp. Reaktionerna uteblir den här gången, tills en pojke självsäkert säger:

– Det är inte fejk, det vet jag. Det är ett näbbdjur.

Mycket riktigt. Platypus är ett näbbdjur som lever i Australien. Nu frågar Linnea Malmsten vad det innebär att vara kritisk. Ingen vet.

IKT-pedagogen Linnea Malmsten låter eleverna Max, Didrik och Alexander upptäcka påhittade djur. Foto: Anneli Hildonen

– När ni hittade skvadern var ni inte kritiska, då sa ni ”va!” och ”kolla vad häftigt”, men när ni sökte på näbbdjuret var ni lite mer kritiska och funderade på om det verkligen kunde vara sant, förklarar hon.

Läraren Linnea Malmsten jobbar med källkritik i snitt två gånger i veckan, både på lektionstid och i fritidshemmet. Sedan flera år arbetar hon med IKT-fritids på skolan, då hon är på nätet med barnen, spelar spel och pratar om saker de hör talas om.

Hon startade IKT-fritids tillsammans med fritidspedagogen Stina Hedlund ur övertygelsen att vuxna behöver möta barnen i den digitala världen som en del i värdegrundsarbetet.

Att lära barnen ett kritiskt förhållningssätt hjälper dem att skydda sig själva, förklarar hon. Hon berättar om en vandringssägen som spreds på skolan för några år sedan om appen Talking Angela. Den påstods användas av pedofiler som kunde filma barnen genom appen.

– Jag hade gråtande, panikslagna barn här. Då tog vi reda på att man tekniskt sett inte kan filma genom en app, eftersom den måste fråga om den får använda mobilens kamera först, säger hon.

Linnea Malmsten tror att en del lärare och fritidspedagoger är rädda för att släppa loss barnen med surfplattor på fritids. Med viss rätta kan man tycka, då Linnea Malmsten även berättar att elever redan i tvåan vet hur man kommer till porrsajter.

– Då får man ta det samtalet och säga ”Här får du inte söka på sex och knulla bara för att du kan”. Jag har hört kollegor säga att de aldrig skulle låta barnen söka på nätet, ifall de skulle få se olämpliga bilder. Men precis som i verkliga livet kan man stöta på obehagliga saker på nätet och då är det bättre att det finns en vuxen där som barnen kan prata med, säger hon.

ur Lärarförbundets Magasin