Läs senare

Maria Wiman: Betyg i årskurs 4 är så dumt att klockorna stannar

av Maria Wiman
18 dec 2019
18 dec 2019
Maria Wiman: Betyg i årskurs 4 är så dumt att klockorna stannar

Det var högst väntat att debatten efter Pisa skulle landa i någon slags nationell panik över att svensk skola brister i likvärdighet. Det var också väntat att paniska åtgärder skulle sättas in. Ändå satte jag kvällskaffet i vrångstrupen när jag fick veta att förslaget om betyg i årskurs 4 åter är lagt på remiss. För att tala klarspråk: det är så dumt att klockorna stannar.

Att tro att betyg i årskurs fyra skulle leda till ökad likvärdighet är som att tro att en liter vatten kan släcka en skogsbrand. Det verkar stora delar av yrkeskåren hålla med om. När Skolverket utvärderade betyg i årskurs 6 uppgav knappt hälften av lärarna att dessa betyg främjar kommunikation mellan lärare, elever och vårdnadshavare. Mätningar visar också att betyg från tidig ålder inverkar mycket negativt på barns psykiska välmående, i synnerhet flickor upplever ökad stress. Lägg därtill att i dagsläget har endast 15 skolor i hela landet gått med på att ha betyg från årskurs 4 på försök. Detta talar sitt tydliga språk. Rektorer och lärare tycks ha sagt sitt. Trist bara att ingen riktigt lyssnar. Medan vi lärare står mitt i branden och vevar kommer alltså liberalernas skolpolitiska talesperson Roger Haddad och hans vänner springandes med vattenfyllda litermått i högsta hugg. Man vill liksom skratta och gråta på samma gång.

Haddad vill öka likvärdigheten säger han och nu tror han sig ha funnit en genial lösning. I en intervju i DN säger han att betyg från årskurs 4 kommer att ge eleverna tydligare återkoppling. Han säger också att tidigare betyg kommer att göra att föräldrar enklare kan utkräva ansvar från skolan så att åtgärder kan sättas in. Så spännande tänker jag. Mycket spännande. Med en beräknad lärarbrist på 65 000 personer inom några år och i ett land där 90 procent av kommunerna planerar nedskärningar i skolan – hur exakt tänkte Haddad att dessa extra åtgärder skulle se ut? Vi befintliga lärare har nämligen slagit så många knutar på oss själva redan att vi inte kan knyta mer. Så låt oss bena ut detta en gång för alla: Vem exakt står för dessa extra anpassningar? Vem tar ansvar för dessa riktade resurser? Vem tar sig an all dokumentation som detta skulle leda till?  Jag får inte ihop det.

Att öka likvärdigheten i svensk skola är en stor och komplex apparat förstås. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur ökad ohälsa hos barn, ökad dokumentationsbörda för lärare och flera krav på icke-befintliga resurser kan vara en del av detta. Det är för mig på riktigt ofattbart. Så för att tala i termer som Haddad & company tycks förstå – detta förslag får underkänt med besked. Icke godkänt. F.

Fråga

Blir DU stressad av teknikkrångel i skolan?

ur Lärarförbundets Magasin