Läs senare

Medicin mot ohälsa – tydliga kunskapskrav

IntervjunMobiler och feltänkta betygskrav gör att svenska 12–15-åringar mår sämre än jämnåriga i övriga Europa, enligt skolläkaren Josef Milerad.

av Karin Lindgren
16 Aug 2018
16 Aug 2018
Bild: Kristina Sahlén

Alstren på väggarna i klassrummet där vi sitter avslöjar att avbildningsförmågan skiljer kraftigt mellan barn i samma ålder. Själv tillhörde jag aldrig dem som ritade finast eller mest kreativt.

– Men du bröt säkert inte ihop för det. Det beror på att konstnärliga och idrottsliga förmågor är mycket mindre laddade än teroetisk begåvning, säger Josef Milerad, skolläkare i Internationella engelska skolan och ordförande för 350 kolleger i Sveriges skolläkarförening.

Varför är det så laddat när det handlar om IQ?

– För att alltför många människor omedvetet rankar andra efter teoretisk förmåga – trots att de skriker högt om allas lika värde.

De som tog fram läroplanen har skapat samma diffusa krav för barn, som får vuxna i arbetslivet att gå in i väggen.

– Det är samma sak med psykisk ohälsa. En hel del pedagoger anser att koncentrationsproblem och autismproblematik inte ska utredas för att det stämplar barnen. Därmed avslöjar de att de egentligen tycker att människovärdet beror på hur mycket problem man har.

Hur mår barn och unga i Sverige?

In på livet

Josef Milerad

Aktuell: Lobbar för att få in elevhälsans tänkesätt i styrningen av skolan som ordförande för Sveriges skolläkarförening.

Ålder: 71.

Bakgrund: Allmänbarnläkare och intensivvårdsläkare för nyfödda. Skolläkare sedan 2009 – sedan ett halvår i Internationella engelska skolan. Halvtidstjänst på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Har varit chefredaktör för Läkartidningen och sitter nu i redaktionen för den barnmedicinska tidskriften Acta Pediatrica.

Familj: Fru, tre döttrar, tre barnbarn och en hund.

Bor: Bostadsrätt på Lidingö.

På fritiden: ”Jobbet är min fritid. Springer, cyklar och går på pass på gymmet för koncentrationens skull.”

Personlig pryl: Ross Greenes bok ”Explosiva barn”. ”Jag fick en total aha-upplevelse när jag läste den.”

– 6–7-åringar mår jättebra om man frågar dem själva. Sedan är det en rutschkana nedåt till 12–15-årsåldern då de berättar om en stress som nästan gränsar till utbrändhet. Så är det inte i övriga Europa, det visar den stora undersökningen ”Health behaviour of school age children”, som görs i alla europeiska länder vart fjärde år.

Varför mår barn i Sverige så dåligt när de kommer till högstadiet?

–  Jag vill lyfta två saker. Den ena är mobiltelefonerna och sociala medier. Den andra är kunskapskraven och betygen.

Varför mobiltelefoner?

– De tar mycket tid, stör koncentrationen, gör att man sover lite och rör sig mindre. Att hela tiden jämföra sig med andra på sociala medier är dessutom det bästa sättet att skaffa sig dåligt självförtroende. Trots att mobilanvändningen kryper nedåt i åldrarna gör många skolor ingenting för att begränsa den ens under lektionstid.

Och betygskriterierna?

– De är inte anpassade till barns biologiska utveckling och sätt att tänka, de gör unga osäkra på vad som gäller och skapar en känsla av att inte duga. De som tog fram läroplanen har skapat samma toppstyrning och diffusa krav för barn, som får vuxna i arbetslivet att gå in i väggen. Det ökande hemmasittandet har enligt min erfarenhet med kunskapskraven att göra.

Du är en av flera som talar om ett ”pedagogiskt etablissemang” som styr skolan. Hur tänker du då?

– Att delar av Skolverket och svensk pedagogik har dömt ut naturvetenskaplig forskning som inte passar in i den egna ideologin som ”fel människosyn”. Eftersom vi medicinare och psykologer vet att vi är biologiska varelser som också styrs av våra gener har vi nästan ansetts vara rasbiologer.

– Men skolans pedagogik finns inte i ett vakuum och jag fattar inte hur man kan låta bli att samarbeta med oss. Vi ska inte bestämma men man måste lyssna på våra synpunkter.

Kanhända är en ändring på väg. I juni meddelade Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson i en artikel på Dagens Nyheters debattsida att han vill ha en bättre balans mellan fakta och förmågor i grundskolans kursplaner och en dialog med forskare och experter av olika slag.

Vad hade ni gett för input om ni fått vara med i arbetet med Lgr 11?

– Vi hade sagt att kunskapskraven måste vara supertydliga och fokusera på fakta, inte på den typ av analytisk förmåga man kräver i dag. Den förmågan ska man så klart träna eleverna i, men inte betygsätta före gymnasiet.

Vad säger de lärare och skolledare du träffar?

– De är frustrerade och uppgivna. Lärarna har en intuitiv känsla av hur de skulle kunna göra, till exempel låta en elev plocka bort vissa ämnen, men det är inte tillåtet. I stället blir de nedtryckta av synsättet att en ”riktig” lärare är någon slags Messias, ett pedagogiskt geni som kan få alla att nå målen. Och rektorerna har krav på sig att klara ganska svåra elevärenden inom ramen för otillräckliga resurser. Det går inte.

En skolläkare kan ha ansvar för mellan 5 000 och 15 000 elever. Vad hinner ni med?

– En stor del av jobbet går ut på att åtgärda det som spårat ur – det vill säga bedöma barn som inte klarar skolans mål, som inte fungerar socialt, som inte mår bra. Väldigt många skolor kan inte prioritera och organisera arbetet så att det ges tid till planering och eftertanke.

Vad borde ni göra?

– Jobba hälsofrämjande och förebyggande, så att eleverna inte hamnar hos skolläkaren utan får hjälp i klassrummet. Det finns till exempel ganska många jagstärkande program som lärare kan använda med eleverna, som Disa för stresshantering, Komet som handlar om konstruktiv problemlösning och Yam som förebygger självskadebeteende.

Används inte de?

– Svaret var nej på ungefär nio av tio skolor när vi gjorde en enkät bland skolsköterskor 2015 och frågade om deras skolor hade något program för att förebygga psykisk ohälsa. De enda kriterierna var att programmet fanns nedskrivet, att alla visste vad de skulle göra och att det skedde en uppföljning.

Snart arrangerar Sveriges Skolläkarförening Elevhälsans ledningskonferens med skolsköterskorna och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det kanske blir bättre efter det?

– Ja, vi önskar bara att fler skolledare och skolchefer skulle komma. Då skulle de upptäcka att lösningarna på skolans problem kan finnas i forskningen och andra professioners erfarenhet.

ur Lärarförbundets Magasin