Läs senare

Motstridiga krav på barn från utsatta områden

12 maj 2010

— Det finns en tendens hos skolan att sänka kraven när det gäller invandrarelever från utsatta områden. De kan få höra att det viktigaste är att kunna tala svenska, och att det inte är lika viktigt att kunna skriva bra, säger Joakim Lindgren, universitetsadjunkt vid Umeå universitet.

Han har i sin avhandling om relationen mellan utbildning och socialt innanförskap och utanförskap studerat tre typer av miljöer.

Ett samhälle i det inre av Norrland, ett utsatt område i en större stad och ett privilegierat område i en större stad.

 

Ett av avhandlingens resultat är att det är eleverna i det mest utsatta området som har de största förhoppningarna om framtida studier och yrkesval. Men att de oftare än andra hamnar utanför både vidare utbildning och arbetsliv.

— De är ofta barn till invandrare som upplever stora krav hemifrån. Barnen ska bli läkare och advokater. De ska förverkliga de möjligheter till framgång som finns i det nya landet.

Samtidigt finns alltså en tendens hos skolan att sänka kraven i relation till dessa elever när de går i grundskolan.

— När de sedan successivt kommer högre upp i skolsystemet och upptäcker vad som verkligen krävs, så misslyckas de.

 

Joakim Lindgren menar att detta också är en svår situation för lärarna. De har nära relationer med eleverna och vill till varje pris se till att eleverna inte misslyckas tidigt i skolsystemet.

Men de här eleverna har en energi som man borde kunna ta till vara på. Problemet är ofta att det är hög omsättning på personalen i dessa områden. 

Joakim Lindgren, universitetsadjunkt

Ålder: 39.

Fortsätter forska på: Hur skolinspektionen fungerar som styrning.

Fritid: Gillar att läsa. Håller nu på med två självbiografier: »Fosterland« av Dilsa Demirbag-Sten som just handlar om invandrarerfarenheter och »Yarden« av Kristian Lundberg som handlar om en omvänd klassresa.

ur Lärarförbundets Magasin