Läs senare

Några futtiga ord kan svälla till orosmoln

av Charlotta Hemlin
07 feb 2019
07 feb 2019
Charlotta Hemlin är lärare i svenska som andraspråk på Westerlundska gymnasiet i Enköping.

Strax före lektionen ringer läkaren och säger att jag har cancer. En helt ofarlig och jättevanlig sort, som inte ens borde kallas cancer, en sån som enkelt tas bort och sen är allt bra, säger läkaren. Men det hör jag förstås inte. Allt jag hör är cancer. Resten har jag inte förstått ett ord av.

Därför läser jag min journal på nätet där doktorn har skrivit allt det där som jag aldrig uppfattade i telefonen och som faktiskt lugnar mig en smula tills jag läser formuleringen: ”Patienten bör inte oroa sig i någon större utsträckning”. Då börjar hjärnan jaga upp sig igen. Vad då i någon större utsträckning? Om det här är så ofarligt borde jag då oroa mig över huvud taget? Hur farlig är en mindre utsträckning? Vad är det doktorn döljer?

Ja, jag vet att det är korkat att läsa sin journal på nätet, åtminstone i avsikt att bli lugnad. Risken är överhängande att en vrider och vänder på någon futtig liten formulering tills den sväller till orosmoln av helt orimliga proportioner och tankarna inte längre går att styrsla.

Patienten bör inte oroa sig i någon större utsträckning.

Men vem har sagt att människan är smart. Vem har sagt att en slutkörd lärare alltid förmår göra det som gagnar henne bäst.

Så trots att det är sista dagen före jullovet loggar jag in i det digitala utvärderingsverktyget och utsätter mig för elevernas dom. De har betygsatt hur väl jag har lyckats kommunicera kunskapskrav, variera undervisningen och göra dem delaktiga. Jag scrollar och grymtar men konstaterar att jag kan leva med resultatet tills jag kommer till frågan om ”Läraren har förmåga att göra ämnet intressant” och upptäcker att en av eleverna har kryssat ”instämmer till liten del”. Herregud! Vilken sågning! Det spelar ingen roll vad resten har svarat eller om övriga enkätfrågor renderat ett högre medelvärde. Allt jag ser är att en elev tycker att mediekursen är tråkig och att det är mitt fel. Svart på vitt.

Pucko, skäller huvudet på mig. Det fattar du väl att ett enda litet omdöme inte kan få förmörka hela höstens undervisning. Det rationella i mig kämpar för sitt liv men magen är större än hjärnan och känslan har redan slagit rot.

Många hanterar säkert dessa situationer bättre än jag men att det skrivna ordet kan tolkas på flera sätt än ett behöver en inte vara professor i receptionsforskning för att förstå.

Men tiden läker även operationssår, minnet av en oro bleknar och här sitter jag nu och skriver terminens första omdömen, så glasklart formulerade att eleverna bara kan suga i sig dem, som uppfriskande daggdroppar, helt utan bismak.

ur Lärarförbundets Magasin