Läs senare

När får en lärare ingripa?

Lärare är skyldiga att ingripa mot stökiga elever. Men gränsen mellan
det tillåtna och det otillåtna är svår att dra. Lärarnas tidning har djupdykt ned i rättsfall, lagar och regler.

23 aug 2012
När får en lärare ingripa?
Bild: Ladislav Kosa

8 februari 2011.

När läraren Samuel ­Kakembo går in i klassrummet för att ha lektion med sina åttor vet han inte att det är hans sista dag som lärare. Innanför dörren står en elev med ett nyckelband i handen. Eleven slår plötsligt till Samuel Kakembo över låret med nycklarna.Han gör det för att »skoja« förklarar han ­senare för tingsrätten.
Eleven slår en gång till, trots att Samuel Kakembo säger till honom att sluta. När eleven fortsätter att slå lyfter Samuel Kakembo sitt ena ben för att freda sig. Benet träffar eleven i skrevet.

En undersökning som Lärarförbundet gjorde 2005 visade att 17 procent av lärarna inte hade klart för sig vilka åtgärder de har rätt att vidta för att lösa konflikter med elever. Gymnasieskolans lärare var mest osäkra.
Var går då gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna? Även om det inte finns några särskilda regler för vad just en lärare får göra eller inte göra mot en elev, finns det ändå två skillnader mellan läraryrket och andra yrken.

Det ena är att lärare har en tillsynsplikt gentemot elever. Denna tillsynsplikt tillåter i vissa fall lärare att gå över gränsen och utöva våld som för andra yrkesgrupper skulle vara förbjudet. Det andra är att eleverna är i en beroendeställning gentemot sin lärare vilket gör att dennes våld kan betraktas som särskilt allvarligt. Det senare är inget unikt för lärare, utan gäller exempelvis också personal inom vård och omsorg.

Tillsynsansvar och beroendeställning — två motverkande faktorer alltså. Med tanke på att lärare dessutom ständigt ­befinner sig i elevernas närhet — och ibland med fysisk kontakt – är det inte att undra på att många lärare tycker att gränsdragningen är en svår fråga.

 

9 februari 2011

I Samuel Kakembos huvud snurrar gårdagen som avslutades med ett rörigt möte med rektorn där också elevens upprörda pappa hade varit med. Som tur var hade Samuel sinnesnärvaron att ta med en kollega till mötet.

När Samuel Kakembo kommer till skolan på morgonen möts han av rektorn som meddelar: du är avstängd.
De snurrande tankarna i Samuel ­Kakembos huvud tar ytterligare fart efter beskedet om avstängningen. Nu mår han så dåligt att han ber rektorn om att få gå till en psykolog.

Och nu händer saker slag i slag. Samuel ­Kakembo får hem ett rekommenderat brev från arbetsgivaren där det står att avsikten är att han ska avskedas. I lokaltidningen läser Samuel Kakembo att han har blivit polis-anmäld för att ha sparkat en elev i skrevet. Senare kallas han till polisförhör.

— Det värsta i detta var skammen att bli anklagad för något jag inte har gjort, att läsa i tidningen att en lärare sparkat en elev, säger han.

Flera av Samuel Kakembos kolleger upprörs över att han så lättvindigt stängts av och hotas med avsked.

— Det var ett förhastat beslut och jag var tvungen att reagera, säger läraren och dåvarande kollegan Anna Eklöf som skrev en insändare där hon återgav Samuel Kakembos version.

Lärarförbundets lokalavdelning begär möten med arbetsgivaren och därefter dras hotet om avsked tillbaka. Eftersom Samuel Kakembo har viss utbildning inom IT erbjuds han och accepterar en omplacering som datatekniker på en annan arbetsplats i kommunen.

— Facket ville driva frågan vidare, men jag orkade inte. Det kan ta ett år innan det kommer upp i Arbetsdomstolen, det skulle slita för mycket på mig, förklarar han.

 

8 juni 2011

Kammaråklagare Gunnar ­Brodin åtalar Samuel Kakembo för misshandel. Enligt åklagaren har Samuel Kakembo uppsåtligen tillfogat eleven smärta genom att sparka denne i skrevet.

Dags för en återblick. I början av förra seklet uppmanades folkskollärarna att vara försiktiga när de gav barnen stryk.

Lärarna skulle undvika slag mot huvudet och inte slå barn till föräldrar med lungsot. Agan skulle dokumenteras i ett diarium med undantag för exempelvis örfilar och luggning.

Efter lång debatt upphörde detta statligt sanktionerade våld mot elever under slutet av 1950-talet. 1957 ändrades strafflagen så att aga rubricerades som misshandel och året därpå infördes ett förbud mot aga i folkskolestadgan.

I dag ses det som självklart att en lärare inte får slå sina elever för att bestraffa dem. Så självklart att förbudet mot kroppslig ­bestraffning försvann i 1985 års skollag, inte därför att det åter blev ­tillåtet att slå sina elever utan därför att förbudet ansågs onödigt.

Numera finns det alltså inga särskilda ­lagar eller förordningar för lärare när det gäller våldsanvändning. I Brottsbalken är definitionen av misshandel att man »tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller ­något annat sådant tillstånd«.

Lärare — liksom alla andra medborgare — har ändå rätt att i vissa fall utöva våld. Nödvärnsrätten ger alla människor rätt att ingripa för att förhindra angrepp på person och egendom. Våldet får då inte vara »uppenbart oförsvarligt«, vilket i dagligt tal brukar översättas till att man inte får bruka mer våld än vad nöden kräver.

Ett exempel på när nödvärnsrätten tillämpats gäller en lärare som blev påhoppad av tre elever. Först trodde han att det var på skoj, men när han insåg allvaret satte han krokben för en av eleverna och fick ner de två andra på marken. Hovrätten friade läraren trots konstaterandet att lärarens handlande var riktat mot yngre personer som stod i en underlägsen ställning till honom.

Domstolen kan också ta hänsyn till att en provocerad lärare kan ha svårt att besinna sig. Ett exempel på det är en lärare som slog en snöboll ur handen på en elev och då fick en örfil. Läraren svarade med flera knytnävsslag i ansiktet på eleven.

Trots detta ganska omfattande våld friades faktiskt läraren av tingsrätten som ansåg att läraren »svårligen hade kunnat besinna sig«. Hovrätten hade en annan uppfattning och dömde läraren för misshandel. Hovrätten ansåg att läraren borde ha kunnat besinna sig och att han därför gått över den tillåtna ­gränsen för nödvärn.

Lagen ger ännu ett utrymme för att gripa in mot elever. Alla medborgare inklusive lärare har rätt att på bar gärning gripa en person som har begått ett brott med fängelse i straffskalan, ett så kallat envarsgripande.
Lärare har alltså rätt att i vissa fall ingripa fysiskt mot elever. Frågan är om de också måste göra det, de har ju sin egen säkerhet att tänka på.

Högsta Domstolen (HD) har nyligen tagit ställning i den frågan. I en dom från 2009 skriver HD att lärare inte bara har rätt att handla i nödvärn, tillsynsplikten kan göra en lärare skyldig att handla för att stoppa en våldsam elev.

Exakt vad denna tillsynsplikt går ut på finns inte reglerad i någon lag, ändå ger den lärare rätt att ibland använda mer våld än andra. En välkänd dom i detta sammanhang är den så kallade Äppelkrigsdomen från 1988 där den åtalade läraren visserligen fälldes för misshandel, men som innehåller några rader som ofta citeras. HD skriver där att en lärare »inte kan vara avskuren från varje möjligt kroppsligt angrepp mot en elev«.
Enligt HD får en lärare aldrig misshandla en elev, däremot kan det som på lagsvenska kallas olaga tvång och ofredande ibland ­accepteras.

Med stöd av dessa formuleringar friades nyligen en lärare som handgripligen fört ut en elev från matsalen av hovrätten. Dom­stolen ansåg att läraren var skyldig att agera som han gjorde med hänsyn till tillsynsplikten.
Den nya skollagen från 2011 har anpassats efter HD:s ställningstaganden genom att en helt ny paragraf om rektorns och lärares ­befogenheter har tillkommit (se faktaruta). Förändringen är ändå långt ifrån en tillbakagång till tiden då skolagan var tillåten. Brottsbalkens bestämmelser är oförändrade och gäller fortfarande i första hand.
 

28 november 2011

Tingsrätten friar Samuel Kakembo från misstankarna om misshandel. Han har med ett »inte uppenbart oförsvarligt« våld fredat sig mot ett provocerande angrepp, enligt tingsrätten. Han har alltså inte använt mer våld än vad nöden krävde. ­Domen överklagas inte.

— Jag kände ingen glädje över domen, möjligen en lättnad. Oavsett utgången visade domen bara en sak, nämligen att det fanns en lärare som inte kunde hantera situationen och det var jag, säger Samuel Kakembo.

Samuel Kakembo har fått ett starkt stöd från sina kolleger under hela processen. Efter den friande domen skrev hela personalen ett gemensamt brev till kommunens skoldirektör där de krävde att han skulle få tillbaka lärarjobbet. De var upprörda över att skolledningen så ensidigt lyssnat på elevens och inte på lärarens version av händelsen.

— För mig är det otänkbart att Samuel medvetet skulle ha sparkat en elev. Det är så lätt hänt att man måste agera och då finns risken att bli anmäld. Det känns otryggt nu, jag vet en lärare som inte vill vara ensam med eleverna utan vittnen, säger kollegan Anna Eklöf.

I fallet Samuel Kakembo startade två skilda utredningar, dels en brottsutredning och dels en arbetsrättslig utredning. Det är en normal gång efter en händelse med våldsinslag på en arbetsplats.  

De två utredningarna drivs parallellt men hänger delvis samman. Den lärare som har dömts för misshandel mot en elev har ­mycket små chanser att få behålla jobbet. Arbetsdomstolen (AD) har flera gånger ­poängterat att våld på en arbetsplats inte kan tolereras. AD ser dessutom särskilt allvarligt på våld av en lärare mot en elev.

— Jag tycker att det är rimliga konsekvenser. Eleven är i en beroendeställning i förhållande till läraren. Läraren har ett psykologiskt övertag i kraft av yrkesrollen och åtminstone gentemot yngre barn även ett fysiskt övertag. En lärare måste behärska sig även om han eller hon blir provocerad, säger Sophie Thörne, arbetsrättschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

Men det kan också finnas förmildrande omständigheter som leder till något annat än avsked, poängterar hon:

— Det kan ju vara så att läraren under lång tid har blivit provocerad av sina elever och att det till sist brustit för honom eller henne. Arbetsgivaren kan då välja omplacering eller varning i stället.

Här måste något viktigt poängteras: det krävs ingen brottsdom för avsked. ­Arbetsgivaren får avskeda en anställd som »grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren«. Även om handlandet inte är straffbart kan det strida mot förpliktelserna i anställningen, etiska normer och regler på ett sätt som arbetsgivaren inte behöver acceptera.

Å andra sidan behöver inte en brottsdom som saknar samband med arbetet leda till avsked.

De senaste åren har det tillkommit ännu ett par granskare av hur lärare uppför sig. Sedan 2006 kan Skolinspektionens barn- och elevombud (Beo) agera när en lärare anklagas för att ha gett sig på en elev. Beos utredning riktas formellt mot huvudmannen, det vill säga kommunen eller friskolan, men det är ofrånkomligt att lärarens eget handlande skärskådas.

Arbetsgivarna tar i regel stort intryck av Beos utredning. Ofta alltför stort, anser ­Lärarförbundets jurist Ove Rang. Han ser med oro på arbetsgivare som enligt honom alltför lättvindigt väljer att lita på Beos utredning och betalar skadestånd. Det kan leda till att lärare stängs av utan att arbetsgivaren själv har tagit reda på vad som inträffat.

— Risken är att man helt litar på elevens version och inte på lärarens. Därför är det viktigt att arbetsgivaren gör en egen utredning av händelsen, säger han.

Från och med i år finns dessutom Lärarnas ansvarsnämnd med befogenheten att frånta olämpliga lärare deras legitimation. Men hur nämnden kommer att ta ställning vid våldshändelser är det för tidigt att sia om.
 

11 januari 2012.

Efter en incident på en skola kan en lärare alltså vara inblandad i fyra olika rättsprocesser samtidigt. Så långt gick det inte i Samuel Kakembos fall. Men för honom är läraryrket ändå ett avslutat kapitel. Nu skulle han aldrig våga ingripa mot en stökig elev.

— Något jag ångrar? Att jag inte direkt vände på klacken och gick ut ur klassrummet när eleven börjat slå på mig med nycklarna.

Arbetsrättsliga mål

  • Utreds av ­arbetsgivaren med fackets medverkan.
  • Två alternativa domstolsvägar: 1. Direkt till Arbetsdomstolen. 2. Först till tingsrätten och sedan till Arbetsdomstolen. Det gäller exempelvis om läraren inte är med i facket.
  • Arbetsdomstolens domar kan inte överklagas.
  • En domstolsprocess kan bli utdragen och alla detaljer blir offentliga. Därför avgörs de flesta tvister genom förlikning.
  • En seger i AD behöver inte heller leda till att läraren får tillbaka jobbet. I stället blir denne ofta utköpt av arbetsgivaren.

Brottmål

  • Utreds av polis och åklagare. Tingsrätten dömer.
  • Domen kan överklagas först till hovrätten och sedan till Högsta Domstolen (HD).
  • I hovrätten och HD krävs prövningstillstånd.
     

Det kan facket göra

  • Lärarförbundet bistår sina medlemmar i arbetsrättsliga tvister.
  • En medlem vänder sig i första hand till sin lokalavdelning.
  • Förbundets jurister kan företräda medlemmen i domstol.

Lärare får ingripa

Den nya skollagen från 2011 har en helt ny paragraf om lärares befogenheter:
»Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande.
En åtgärd /…/ får vidtas endast om det står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.«

Ur Skollagen 5. kap 6 §

Lästips

  • »Mer om … Trygghet och studiero« Juridisk vägledning. www.skolverket.se
  • Agneta Herlin, Bo Munthe: »En tryggare skola« Tredje upplagan. (Norstedts juridik)
  • Högsta Domstolens domar B990—87 och B1354-07. Kan laddas ner på www.lagen.nu
  • Brottsbalken 3 kap. (om brott mot liv och hälsa), 4 kap. (om brott mot frihet och frid), 24 kap. (om nödvärn och annan ansvarsfrihet).
  • Rättegångsbalken 24 kap. 7 § (om envarsgripande)
  • Skollagen 5 kap.
  • Regeringens proposition »Den nya skollagen — för kunskap, valfrihet och trygghet« kap. 9. Kan laddas ner på www.regeringen.se

ur Lärarförbundets Magasin