Läs senare

Ökad frihet i yrket löser lärarbristen, politiker!

DebattDet finns bättre sätt att fylla landets lärarutbildningar än att locka med lärarassistenter. Det handlar både om att höja lönen och öka friheten i yrket. Politikerna måste sluta detaljstyra och ständigt kontrollera oss lärare, skriver Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet.

Om debattören

Johanna Jaara Åstrand

Förbundsordförande

Lärarförbundet

Det saknas 60 000 utbildade lärare i Sveriges klassrum. Lärarbristen har aldrig varit så stor och alla prognoser visar att bristen kommer att öka. Situationen är akut och politikerna är oroade – med all rätt. För vad händer med vår framtid om inte våra barn har skickliga lärare?

För att råda bot på lärarbristen måste det bli attraktivt att bli lärare. Våra löner måste upp och vår arbetsbelastning ner. Om fler ska lockas till yrket kan inte lärare i genomsnitt tjäna cirka 10 000 mindre per månad än lika välutbildade akademikergrupper som ekonomer, jurister och ingenjörer.

Illustration: Colourbox

I valrörelsen har flera partier lagt fram löst förpliktigande förslag för att minska lärarbristen. Men ingen vågar riktigt ta sig an de svåra frågorna. Liberaler och Socialdemokrater har exempelvis lovat att lärare ska avlastas genom så kallade lärarassistenter.

Det är förvisso viktigt, för idag slösas värdefull lärarkompetens bort på en massa arbetsuppgifter som till exempel en administrativ lärarassistent med fördel skulle kunna utföra.

Men det politikerna verkar ha så svårt att förstå är att problemet med läraryrkets otillräckliga attraktionskraft inte kan lösas bara genom avlastning. Än viktigare vore att rensa upp i den omfattande byråkrati som kringskär läraryrket. Friheten i yrket behöver öka. Då kan vi fokusera på det vi är utbildade för: undervisning och lärande.

Det politikerna verkar ha så svårt att förstå är att problemet med läraryrkets otillräckliga attraktionskraft inte kan lösas bara genom avlastning.

Lärarförbundet efterlyser tre förändringar som skulle öka läraryrkets attraktionskraft:

  • Respektera att lärare är proffs på lärande. Lagar och regler ger för stort utrymme för ifrågasättande från andra än lärare och skolledare. Till exempel borde betygsättning och dokumentation av elevers kunskaper ses som strikt professionell yrkesutövning. Lärare är utbildade i bedömning och har ämneskunskaper och pedagogisk kompetens. Det skiljer lärare från elever och föräldrar, byråkrater och politiker. Lärarna måste därför själva få bestämma hur elevernas kunskapsutveckling bäst dokumenteras och utvecklas.
  • Gör läroplaner, kursplaner och ämnesplaner mindre omfattande. Politiker diskuterar oavbrutet vad skolan ska göra mer, sällan vad skolan eller lärarna behöver göra mindre av. Men läroplan och styrdokument är redan för omfattande och för abstrakta, vilket gör att beslutsfattare och föräldrar kan läsa in att skolan ansvarar för mer än vad som kanske ens varit tanken. Skolan behöver inte tvetydiga mål kring olika samhällsutmaningar, även om det kan få politiker att framstå som handlingskraftiga.
  • Rensa i dokumentationshysterin. Under flera decennier har administrationen i skolan växt lavinartat. Det är dags att rensa i floran av krav på inrapportering och dokumentation. Lärare behöver använda tiden till egen fördjupning, till samarbete med kollegor, till att planera och genomföra undervisningen och för att följa upp elevernas lärande.

I kombination med högre lön skulle dessa förändringar snabbt leda till att lärarutbildningarna blev överfulla och många av de 38 000 lärare som valt att lämna yrket lockas tillbaka. Så vad väntar ni på, politiker?

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin