Läs senare

Omöjligt sätta betyg?

Lärare i idrott och hälsa behöver mer fortbildning för att kunna sätta likvärdiga betyg. Det skriver forskaren Izabela Seger.

24 apr 2015

Illustration: Marie Kassman
Är det möjligt att sätta likvärdiga och rättvisa betyg i ämnet idrott och hälsa? Skolverket poängterar att »betygen som sätts på elevernas kunskaper ska vara rättvisa och också jämförbara.« (1996)

Det nuvarande betygssystemet (Lgr 11) beskrivs som mål- och kunskapsrelaterat och bygger på förmågor som ska bedömas kvalitativt med hjälp av en betygsskala i flera steg. Betygsättning inom ämnet idrott och hälsa kan betraktas som särskilt problematisk, eftersom både praktiska och teoretiska kunskaper ska betygsättas.

Forskning som utgår från Lpo 94 visar att lärare har haft tydliga problem att verbalisera vad som är viktiga kunskaper i ämnet idrott och hälsa och att de ofta sätter betyg på andra grunder än vad som står i kursplanen och betygskriterierna, såsom ansvar, respekt, attityd, empati och uppförande.

Likvärdighet innebär att bedömning av olika förmågor av samma kvalitet inom ämnet idrott och hälsa ska leda till samma betyg. Läraren ska alltså bedöma elevens kompetens att resonera, argumentera och formulera sig, alternativt bedöma exempelvis en rörelses kvalitet för att sätta betyget.

Som hjälp finns ett bedömningsstöd som omfattar endast tre av de fem nivåer som betygsskalan består av. Det är lätt att förstå att bedömning och betygsättning kommer att skilja sig åt mellan olika lärare!

Rättvisan i betygsättningen innebär bland annat att eleven har rätt att i förväg få veta på vilka grunder hen betygsätts. Även här får läraren svårt att konkretisera hur bedömningen går till inom de förmågor som valts ut. De fortbildningsinsatser och bedömningsstöd som tagits fram så här långt är knappast tillräckliga för att lärarna ska kunna uppfylla kraven på likvärdiga och rättvisa betyg.

Min egen forskning (licen­tiatavhandlingen »Betygsättningsprocess i ämnet idrott och hälsa. En studie om betygsättningsdilemman på högstadiet«) har visserligen visat att lärare är lojala, främst mot sina elever, och försöker sätta sig in i och tolka kriterierna och lägger ned ett stort arbete med att dokumentera och argumentera för sin betyg­sättningspraktik. Men det är tydligt att ytterligare fortbildning behövs för att lärare i idrott och hälsa ska kunna sätta mera likvärdiga betyg. Hur säkerställer man att lärare runt om i landet tolkar kursplanerna och kunskapskraven på ett likvärdigt sätt?

Vidare behöver bedömningsstöden tydliggöras vad gäller innebörden i värde­orden, exempelvis »till viss del, relativt väl och väl«, samt kraven för samtliga fem nivåer i betygsskalan. Dessutom behövs anvisningar om hur de olika förmågorna ska vägas i förhållande till varandra.

I slutänden används betygen som urvals­instrument till ­högre studier.

Uppgiften att utföra en likvärdig och rättvis betygsättning har ålagts lärarna. För att de ska kunna verkställa uppdraget krävs att det erbjuds möjligheter att sätta sig in i och skapa förståelse för styr­dokumentet. Dessutom behövs förutsättningar för att långsiktigt arbeta med bedömning och betygsättning kopplat till kursplaner och kunskapskrav.

Med tanke på otydligheten vad gäller kunskapssyn, de delvis oklara anvisningarna i betygsstödet och svårig­heterna att uppnå en rättvis betygsättning kanske lärarnas uppdrag kan betraktas som en alltför svår eller till och med omöjlig uppgift?

ur Lärarförbundets Magasin